Gabriel Ehrling Perers är politisk redaktör på Falu-Kuriren och tidigare redaktör för Kurage. Men hans geografikunskaper är i förfall.
”Bildning är icke vad vi lärt utan vad vi hava kvar när vi glömt allt vi lärt.” Ellen Keys citat är ofta använt, så bra att det aldrig blir slitet. Det väcker dock en obekväm fråga: Hur mycket glömmer vi?
37 ÅR ÄR ingen ålder att prata om, varken gammal eller ung. Men nyligen träffade jag några vänner och vi konstaterade att det var mer än 20 år sedan vi gick ut grundskolan i Horndal. Efter en dag på redaktionen bestämmer jag mig för ett högst ovetenskapligt ”högstadietest”. Men i vilket ämne? Tyskan har nog ärligt talat aldrig dugt till mer än att stappla sig igenom tyska tidningsspalter (och beställa öl…). Svenska? Fusk, jag jobbar på en tidning. Matematik? Nej, jag gick ekonomprogrammet på gymnasiet och sedan blev det ekonomistudier på universitet. Fusk. Och framför allt vill jag inte att det blir för generande om det går åt pipan.
GEOGRAFI FÅR DET bli! Det älskade jag hela skolgången. Ämnet är ändå inte helt riskfritt, nu när allt länge varit så ”lättgooglat”. Europas länder och huvudstäder? För enkelt. USA:s delstater? Nej, där har jag fuskat med reportageresor. Afrika får det bli. Länderna först – upp till bevis. Det går…helt okej. Puh. Verkligen inte i nivå med när jag tragglade kvällarna igenom för att slå klasskamraterna på proven (och imponera på geografilärarinnan…), men ändå. Avståndet till skamgränsen är betryggande.
STURSKT FORTSÄTTER JAG till huvudstäderna. Det skulle jag inte ha gjort. För vad hände med dem, egentligen?
Finns de inte kvar där ute i världen, med få undantag på samma plats och med samma namn som när jag satt i skolbänken?
Jo, de gör ju det. Och en gång kunde jag dem alla. Nästan. Ett nesligt fel hade jag i Afrika. Det har jag inte glömt, även om jag glömt vilket. Men då hade jag pluggat väldigt mycket.
TILLHÖR DET INTE bildningen att veta hur världen ser ut? Det bor ju 1,2 miljarder människor i Afrika. Om 100 år är prognosen fyra miljarder. Visst minns jag Lilongwe (Malawi), Maputo (Moçambique) och Harare (Zimbabwe). Men där har jag ju också varit på studieresa så det är också fusk. De till namnen välkända minns jag också: Dakar, Kairo, Kampala, Khartoum, Kinshasa, Luanda, Mogadishu, Nairobi, Pretoria, Tripoli, Tunis… Men det är ju mer än 50 länder i Afrika!
Kamerun? Mauretanien? Liberia? Lesotho? Swaziland? Har de inga huvudstäder, eller?
JO, JAG ÄR ganska säker på det. Och jag som alltid älskat geografi… Så mycket att jag köpt flera stora kartor. Både hemma och på redaktionen finns sådana där färgglada spektakel som utrangerats från klassrum. Den senaste visar dock “Norra Mellansverige”. Kan det spela in?
HAR RAMSORNA MED Afrikas huvudstäder flyttat på sig? Tvingats ge plats åt annat? De senaste 14 åren har jag ju ägnat (osunt) mycket tid åt små samhällen norr om Dalälven… Men inte kan väl summan av kunskaper vara konstant, opåverkad av ansträngning? Nej, så är det inte. Livet är i stället en ständig övning i ödmjukhet. Det kanske får bli geografisk repmånad i vår? Med blindkartor och allt? Eller förresten, det finns säkert någon smidig app för ändamålet. Tills dess får jag trösta mig med att namnet på huvudstaden i Djibouti tillhör bildningen. Den bleknar aldrig!
DEN HETER JU – just det – Djibouti.
Gabriel Ehrling Perers är politisk redaktör på Falu-Kuriren och tidigare redaktör för Kurage.