Ideellt engagemang är en viktig del av vårt fria demokratiska samhälle. Varje dag bygger föreningsmänniskor och volontärer Sverige starkt. Ett sant samhällsengagemang och gott ledarskap behövs även hos våra politiker – inte minst när det gäller som mest.
SVERIGE ÄR ETT land av folkrörelser. Idrottsföreningar, fackförbund, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen ska inte underskattas i Sveriges demokratiska uppbyggnad. På landsbygden engagerade sig lantbrukare i föreningsliv och politik. I landets bruksorter växte sig arbetarrörelsen stark. Även entreprenörer, fabriksägare och direktörer engagerade sig politiskt. Sverige var ett land där många hade politiska förtroendeuppdrag och folk hade koll på sina politiker.
ÄN IDAG ÄR fotbollstränare, scoutledare, skyddsombud och styrelseledamöter viktiga samhällsbyggare. Dessa ideella krafter fortsätter att skapa mellanmänsklig tillit och gemenskap, men civilsamhället och politiken har glidit ifrån varandra. Det är inte längre lika naturligt att vara med i ett parti.
PÅ MÅNGA VIS är det sunt att medborgarnas politiska tillhörighet inte är lika knuten till ett visst yrke, men folkrörelsernas tillbakagång måste ersättas med en ny form av ideellt engagemang. Även i en ny tid behövs ett starkt civilsamhälle och skickliga folkvalda politiker med nära band till väljarna. Stora maktapparater kommer aldrig att nå samma resultat som organiserade människor med en stark inre glöd.
TILL STOR DEL har partierna sig själva att skylla för det minskade politiska engagemanget. Över en lång tid har värdet av att vara politiker urholkats. De folkvalda får mindre resurser och mindre makt. I stället slussas stora delar av både det lokala partistödet och riksdagens ledamotsstöd till central kommunikation. Samtidigt koncentreras makten i många partier till ett fåtal personer i partiets toppskikt.
SAMMANTAGET GER DETTA oss knapptryckande riksdagsledamöter som behöver lägga tid på administration snarare än att interagera med väljare. Vi har gått från decentraliserat ideellt engagemang till central makt och opinionsverksamhet.
FOLKRÖRELSER PÅ NEDGÅNG och en försvagad politikerroll gör att färre engagerar sig politiskt. Det är ett mentalt och kroppsligt förfall för våra partier. Mentalt därför att den visionära och ideologiska drivkraften urvattnats till ett ängsligt letande efter frågor som kan vinna röster nästa val. Kroppsligt i meningen att antalet partimedlemmar sjunkit över tid, samtidigt som partierna bygger sin ekonomi på statliga bidrag. Demokratin skulle må bra av att stärka partimedlemskapets roll.
NÄR DE ENGAGERADE själarna minskar i antal blir utrymmet större för de som drivs av smarta kampanjer eller att få vara med och bestämma. Det är en utveckling vi måste vara uppmärksamma på. Färg och form spelar roll och makt är nödvändigt för att politiker ska kunna förändra, men om våra mäktigaste ledare drivs av något annat än samhällsengagemang kan det snabbt gå utför. Vi får aldrig glömma att politik är på riktigt.
SÄMRE LEDARE GÖR att politikens förtroende rubbas. I kombination med att allt färre känner en politiker skapas en grogrund för politikerförakt. En tredjedel av Sveriges väljare anser att de etablerade politiska partierna försvagar demokratin. Och när politikerföraktet ökar så driver det också fram hot och hat mot folkvalda. Det blir en osund spiral.
SVERIGE ÄR I stort behov av ett ökat ideellt engagemang i politiken. Därför släppte vi på tankesmedjan Fores nyligen antologin Vad hände?! – Från engagemang till karriärister, en bok om partipolitikens förfall. Boken handlar om allt från ungdomsförbund och civilsamhälle till politiskt ledarskap.
POLITIKEN HAR MYCKET att lära av civilsamhället. Samma samhällsengagemang som finns hos Sveriges gräsrötter behöver också finnas på maktpositioner. Vi hade mått bra av fler goda ledare som engagerar sig för ett starkare lokalsamhälle och en bättre värld. För när allt ställs på sin spets behövs ett politiskt ledarskap som sätter värderingar framför makt.
Ulrica Schenström är VD på tankesmedjan Fores.