Eftersom samhället sällan står still räcker våra invanda sätt att tänka och göra inte alltid till. Vi behöver utvecklas i takt med vår samtid, genom att initiera nya lösningar som kan få fäste i samhället. I detta temanummer av Kurage utforskar vi just detta i termer av ”innovation”. Med innovation menas här att skapa något nytt som tas i bruk och gör nytta i samhället, i form av bland annat nya metoder, verksamheter, tjänster och produkter. I begreppets latinska och grekiska ursprung betydde innovation att initiera förändring i den politiska och sociala ordningen – och kom senare att användas för 1500-talets försök att förändra kyrkans ordning och 1700-talets politiska revolutioner.
Så varför associerar vi då idag hellre innovation till skiftnyckeln eller självkörande bilar, än till samhällsförändring? En förklaring är efterkrigstidens industripolitik, där teknisk och kommersiell utveckling stod i centrum. Det kom att prägla den politik, forskning och stödstruktur som byggdes upp kring innovation och som till stora delar lever kvar än idag. På senare år har synen på innovation dock åter börjat breddas, utifrån behovet av nytänkande sätt att möta komplexa samhällsutmaningar och uppnå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det anses då behövas såväl teknisk som social förnyelse.
Med social innovation menas utvecklingen av nya sociala praktiker, relationer och strukturer för att förbättra människors välmående, inkludering och egenmakt.
Social innovation i civilsamhället
Intresset för så kallad ”social innovation” har vuxit kraftigt under 2000-talet, som ett sätt att få bukt med svårlösta samhällsutmaningar likt ohälsa, segregation och arbetslöshet. Med social innovation menas utvecklingen av nya sociala praktiker, relationer och strukturer för att förbättra människors välmående, inkludering och egenmakt. Ett exempel på social innovation är kvinnojourer, som etablerades i USA på 60-talet och i Sverige på 70-talet för att skydda kvinnor som utsatts för våld, och som under 90-talet följdes av tjej- och mansjourer.
Även om sociala innovationer utvecklas inom alla samhällssektorer – och ofta i tvärsektoriell samverkan – så anses civilsamhällets organisationer ha en särskild god förmåga till detta, bland annat utifrån sina samhällsnyttiga ändamål, medborgarinvolvering och röstbärarroll. Inte minst har svenska civilsamhällesorganisationer ett gediget track record inom området. Vid sekelskiftet 1900, när spädbarnsdödligheten var hög i Sverige, startades till exempel den ideella verksamheten Mjölkdroppen, vilket kom att lägga grund för det som på 1940-talet blev barnavårdscentraler i offentlig regi. Idag, när miljö och hälsa står högt på agendan, etableras Fritidsbanker runt om i landet, med kostnadsfri utlåning av sport- och friluftsartiklar i samarbete mellan kommuner och föreningsliv.
Vad är det nya?
Utifrån beskrivningen ovan kan social innovation sägas utmana den etablerade uppfattningen att innovation främst handlar om teknisk och kommersiell utveckling. Dessutom bidrar social innovation med en vidgad förståelse av vad det ”nya” och ”innovativa” kan sägas bestå i. I social innovation handlar det nya framför allt om mer rättvisa, hållbara eller effektiva lösningar jämfört med samhällets befintliga insatser. Det innebär att det nya är relativt, på så sätt att det avgörs i relation till det samtida samhällets uppbyggnad och utbud. Det är även normativt, på så sätt att det nya värderas olika utifrån de skilda intressen, ideologier och visioner som finns i samhället.
Social innovation visar även att det inte behöver vara något som är helt nytt för världen. Istället kan det nya handla om något som är nytt för ett visst verksamhetsområde, en viss målgrupp eller en viss plats – förutsatt att lösningen vidareutvecklas för att matcha behoven och förutsättningarna i det nya sammanhanget. Ett exempel är Mentormammor som vidareutvecklats från en sydafrikansk till en svensk modell för att utbilda och anställa erfarna kvinnor som mentorer för nyblivna mammor i förortsområden.
Från glödlampa till process
Social innovation ger oss anledning att kritiskt granska den klassiska illustrationen av innovation där en glödlampa tänds över huvudet på ett enskilt geni, tänk Einstein, Skalman eller Oppfinnar-Jocke. I realiteten är så pass snabba och tydliga idéer troligen rätt sällsynta, då innovation ofta kräver ett stegvist prövande arbetssätt där många olika idéer testas och förfinas i snirkliga och långdragna processer.
I processen att utveckla och förverkliga sociala innovationer har dessa pusselbitar visat sig vara centrala:
- Behovsidentifiering – där aktuella samhällsutmaningar identifieras och analyseras för att förstå dessas komplexa orsakssamband ur olika perspektiv.
- Mobilisering – där berörda aktörer och resurser identifieras och aktiveras.
- Samskapande – där berörda människor, organisationer och samhällssektorer aktivt involveras i hela processen.
- Idégenerering – där idéer formuleras och lösningar utformas på ett sätt som matchar behoven och förutsättningarna i det aktuella sammanhanget.
- Förverkligande – där lösningar testas, implementeras och sprids i relevanta sammanhang.
- Värdeskapande – där lösningarna skapar reell och hållbar nytta för individer, organisationer och samhälle.
Ordningen på dessa pusselbitar är i praktiken inte nödvändigtvis kronologisk, eftersom social innovation tenderar att utvecklas cykliskt snarare än linjärt. Det innebär att bitarna kan byta ordning, återupprepas och överlappa varandra. De kan även ha olika stor betydelse beroende på den aktuella innovationsprocessens syfte och sammanhang.
I en tid som präglas av ”innovation frenzy” och ”innovation bias” – det vill säga att en strid ström av nya lösningar ses som det förgivettagna sättet att möta aktuella behov i samhället – kan det mest nytänkande vara att hålla fast vid något gammalt.
Blicka bakåt för att fortsätta framåt
I en tid som präglas av ”innovation frenzy” och ”innovation bias” – det vill säga att en strid ström av nya lösningar ses som det förgivettagna sättet att möta aktuella behov i samhället – kan det mest nytänkande vara att hålla fast vid något gammalt. Civilsamhällets roll kan då vara att dra i handbromsen för alltför snabba och ogenomtänkta förändringar, samt förespråka välbeprövade tillvägagångssätt. På sistone har detta aktualiserats i relation till bland annat artificiell intelligens, AI, där civilsamhället både kan agera som kravställare och visionärer (se till exempel Nystas rapport om AI). Detsamma gäller storsatsningen på ”grön industri” i norr, där civilsamhällets röster höjts för att säkerställa att samhällsomvandlingen sker på ett sätt som inte bara är miljömässigt utan även socialt hållbart (se till exempel SamvandlingNorr).
I detta nummer av Kurage ges en mångfacetterad bild av dåtida, nutida och framtida innovation i civilsamhället. Bland annat presenteras och diskuteras exempel och erfarenheter från Stockholms Stadsmission, Helamalmö, Right By Me och Wikimedia. Dessa hjälper till att konkretisera det som sagts i denna inledande text om de former, processer och värden som kan omfattas i innovation, när strävan är att förnya organisationer och samhälle på ett sätt som förbättrar människors livsvillkor.
Malin Lindberg är professor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet.
Vidare läsning
- Bonnedahl, K. J., Egan Sjölander, A., Lindberg, M. (red.) (2022). Social innovation för hållbar utveckling. Lund: Studentlitteratur.
- Godin, B. (2015). Innovation contested: the idea of innovation over the centuries. New York: Routledge.
- Lindberg, M. (2021). Social innovation i civilsamhällets organisationer. Örebro: Entreprenörskapsforum.