Martin Björnwall bytte en karriär inom offentlig sektor och blev folkbildningschef. Här skriver han personligt om hans upplevelse av att börja jobba i civilsamhället.
Martin Björnwall är numera avdelningschef för Studieförbundet Vuxenskolan Jämtlands län.
När jag tänker efter är jag kanske fel person att uttala mig om att göra karriär i jobbet. Jag har inte det där blodtörstiga drivet efter makt, titel, högre lön och ”rätt” bekanta. Men jag, precis som de flesta andra, vill gärna utvecklas, möta nya utmaningar, prestera och få beröm för det man gör.
För 5 år sedan var jag en hyfsat välbetald kommunal chef någonstans mellan ”mellanchef” och ”högre” chef. Satt med i en förvaltningsledning och hade en position inom mitt verksamhetsområde i länet och till viss del nationellt. En klart godkänd karriärsposition för någon som egentligen inte haft chefsjobbet som mål. Men att leda både människor och processer har kommit ganska naturligt för mig så det var kanske inte så konstigt ändå.
Verksamhetsområdet jag jobbade med i kommunen var intressant och viktigt ur ett samhällsperspektiv och det måste det vara för att jag ska känna mig motiverad. Hellre jobba med behövande målgrupper än att sälja lyx till rika.
Men tyvärr så gnagde några saker ganska rejält. En sak var att jag inte kunde vara den ledaren jag ville vara. För stor personalgrupp att leda och vår verksamhet kunde inte alltid utformas och utföras på bästa sätt. Ständigt en hel del kommunalt tröskverk att parera och ta sig igenom. När det behövdes snabba beslut tog det lång tid, när vi behövde framförhållning så gick det för snabbt. Sällan i den takt som skulle fungera bäst.
Jag kände mig bakbunden och min motivation att leda började sjunka. Jag behövde ett annat chefsjobb. På önskelistan stod mindre personalgrupp, större handlingsfrihet, mindre krångel och ett fortsatt viktigt samhällsuppdrag.
På önskelistan stod mindre personalgrupp, större handlingsfrihet, mindre krångel och ett fortsatt viktigt samhällsuppdrag.
In i handlingen kliver då folkbildningen! Studieförbundet Vuxenskolan Jämtlands län sökte nya avdelningschef. Jag hade knappt någon kännedom om vad folkbildning stod för förutom någon studiecirkel man var med i som tonåring. Men jag läste snabbt in mig på vad folkbildning innebär och jag var totalt blown away!
Värdegrunden, uppdraget från staten, den ideella basen, möjligheterna, målgrupperna och den gigantiska paletten av verksamhet! Vilken dröm att få jobba med detta!
Den rekryterande styrelsen hade faktiskt lite svårt att förstå varför den till synes karriärsklättrande chefen var så ivrig att få jobbet trots sänkt lön och kanske en något lägre position utifrån sett. Men för mig var detta chansen att göra karriär. Inte ur ett traditionellt perspektiv kanske men jag såg chansen att kliva uppåt.
Uppåt till ett utmanande och oerhört viktigt samhällsuppdrag. Till en organisation och bransch med massor av möjligheter och frihet. Till korta beslutsvägar och en snabbfotad personalgrupp. Till en vardag där jag ena sekunden behöver räkna på budgetsiffror och verksamhetsprognoser till att sekunden senare klura på hur ett gäng iranska kvinnor faktiskt ska kunna förstå den arabisktalande cirkelledaren i en sycirkel. En vardag där vi på en måndag tillsammans i personalgruppen kan brainstorma fram en lösning på ett bildningsbehov och på fredagen se idén vara sjösatt. En vardag där majoriteten av dem jag möter jobbar ideellt för ett bättre samhälle och för människors utveckling. Listan kan göras lång över de fina värden och principer som mitt nuvarande yrke vilar på.
Idag kan jag också vara den ledare som jag vill vara. Jag har en lagom stor personalgrupp där jag känner att jag hinner med alla. Min styrelse jobbar nära mig och ger mig ett stort förtroende att leda efter de principer jag tror på. Vi är idag en tillitsbaserad avdelning med stort eget beslutsmandat och stor frihet för alla kollegor att vara kreativa och modiga. Vi tror på att grisen sällan blir fetare ju oftare vi väger den, därför läggs vår arbetstid i högre grad på att ”göra” än att i tid och otid kontrollera allt vi gjort.
Visst, jag kan inte längre skylla på den kommunala apparaten eller någon annans beslut om det går åt pipan. Nu har jag både alla möjligheter och det fulla ansvaret så någon rygg att gömma sig bakom finns inte, men det är så jag vill ha det.
Jag har lärt mig väldigt mycket de senaste 5 åren. Jag har mött modiga människor och föreningar som är beredda att satsa mycket utan vare sig lön eller annat tillbaka. Människor som har ett ideellt driv och ser positivt på framtiden. De som inte retirerar och gnäller över att allt är skit och någon annans fel…utan i stället tar tag i frågan och engagerar sig. Jag möter vardagshjältar varje dag i mitt jobb.
Mitt karriärkliv från att vara chef i den ganska trygga, men tröga offentliga sektorn till att vara chef för en studieförbundsavdelning inom den oförutsägbara ideella sektorn var det bästa kliv jag tagit.
Martin Björnwall är avdelningschef för Studieförbundet Vuxenskolan Jämtlands län
Glöm inte bort att prenumera på Kurage! Direkt hem i brevlådan!