I forskningsartikeln “Shout out! Ortenpoddar som folkbildning, motoffentlighet och underhållning” undersöker forskarna Sara Uhnoo och Ove Sernhede ortenrörelsens olika podcasts som verktyg med folkbildande funktion. Kurage skribent Anna Kristiansson har träffat Sara Uhnoo och personerna bakom podcasten GALDEM A TALK.
Vad handlar artikeln om?
Sara U: Bakgrunden till studien är att vi har ett forskningsprojekt som handlar om informellt lärande i stigmatiserade områden. När Ove Sernhede i en tidigare studie undersökte ortenrörelsen, som föreningarna Pantrarna och Megafonen, så såg de hur de började använda sociala medier allt mer för att kommunicera sina budskap. Ove och jag började prata om att det är poddar som kommer efter bloggar, att man har bytt fokus. Då började jag kartlägga de poddar som är verksamma i den här typen av områden, de som vi kallar för ortenpoddar. Jag började titta på hur poddarna relaterade till varandra, samarbetade, och försökte få en överblick över nätverket av ortenpoddar.
Varför riktade ni in er på ortenpoddar?
Sara U: Vi var intresserade av just folkbildning och informellt lärande i den här typen av områden. Jag försökte också hitta en historik och vad det finns för bakgrund till dessa poddar. För GALDEM A TALK var poddar som Arga flickor och Raseriet väldigt viktiga och en stor inspiration. Vi kunde också se att det 2018 skedde en explosion av poddar som kom mer från en undergroundrörelse, snarare än från redan etablerade vita mediemän.
Ni skriver att poddarna tillhör en motoffentlighet, vad är det?
Sara U: Det vi menar med motoffentlighet är ett rum, där personer som annars inte får plats i det offentliga samhället får utrymme. Men det handlar också om frihet, en frihet från den manliga blicken, från den vita blicken. Att få möjlighet att tala utifrån sina erfarenheter utan att förhålla sig till en vit publik, och även vara i sammanhang där man har förståelse för och kan spegla sig i varandras erfarenheter och upplevelser. Poddarna som vi har studerat har olika inriktningar, men gemensamt är att de tar makten över samtalet och får bestämma vilka erfarenheter och frågor som är viktiga att tala om.
**
Sara Mecconen, Fatuma Yussuf och Nada Yussuf utgör tillsammans podden GALDEM A TALK som startade 2018. Namnet är engelsk-jamaicansk slang och betyder “tjejer som pratar”. På sin facebooksida beskriver sig podden som “Sköna tjejer med en skön podd, vad finns det mer att säga?”. Podden utgår från Husby och har synts i flera olika sammanhang, bland annat som livepodd på festivalen Way out West sommaren 2022.
Berätta om podden: Varför började ni podda?
Fatuma: Vi är tre tjejer från Husby som har valt att starta en podd. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, mest för att skapa representation. Egentligen behöver man inte ha en nisch, vi gör det vi tycker om att göra. Vare sig det är politiska ämnen eller typ serier, filmer och podd. Sen har vi en förening som vi startade 2019, men kom igång med den 2022. Pandemin slog in precis efter. Det har varit superkul också, att ha ett kollektiv i vår lilla rörelse.
Podden känns både politisk och personlig. I poddavsnittet som heter “Valet 2022” så är det först snack i 20 minuter innan ni kommer till “ämnet”. Finns det någon tanke bakom det, eller är det bara att det blir så?
Nada: För oss är det ganska viktigt att prata av oss. Att säga där och då var vi känner. Ibland handlar det inte så mycket om vad vi pratar om, utan bara att vi pratar. När man är från orten har man inte så stor röst. Det känns som att media pratar om oss och inte med oss och mycket handlar om kriminalitet, aldrig när det bara händer något chill. Ibland har vi avsnitt från början slut med ett väldigt seriöst ämne, men det känns viktigt att bara kunna prata i stunden, om vi är arga, glada och ledsna.
Sara M: Det är exakt som Nada säger. Det som är kul med det är att det kan komma fram lyssnare som säger att de tycker att de tycker att de känns som att de är med oss, fast de bara lyssnar och det är ju så det ska vara. Det är ett ställe där vi kan bara prata lite som vi vill. Det ska bara kännas naturligt, inte vara forced.
Innan ni blev intervjuade för artikeln, tänkte ni själva att ni ingick i ett nätverk av ortenpoddar? Har ni några tankar kring att grupperas så?
Fatuma: Det är lite svårt med det. Vi nämner alltid att vi är från orten, att vi är en ortenpodd och att det är det som är grunden. Men sen hamnar man alltid i fack, vare sig man vill det eller inte. Ibland har det bra konsekvenser, dåliga konsekvenser. Men i de andra poddarna så har vi hittat en gemenskap, även om vi pratar om andra ämnen. Vi är som en liten familj som hjälper varandra.
Nada: Vi ingår inte i något mediehus, att de stora mediehusen kontaktar oss. Det är inget som vi har strävat efter heller. Det är inte så att vi måste tjäna pengar på det. Vi vill öppna dörrar för andra. Att vara i kategorin ortenpodd är stärkande för mig, sen om folk vill kontakta oss av olika anledningar så är det också bra. Det är inte så att vi behöver någon annan för att nå till den punkten vi vill till.
Ser ni det själva som att det ni gör är folkbildning?
Sara: Absolut, vår podd är ett tillfälle för oss att dela med sig av våra tankar och åsikter. Vi representerar oss själva, för vi har inte upplevt att vi blir representerade av andra. Vi har i flera avsnitt som också är mer specifika, om valet, om feminism där vi ger vår variant på frågorna.
Vad har ni för tips till andra som vill podda?
Nada: Bara kör, även om det låter klyschigt. Om man inte gillar det så kan man bara släppa det och gå vidare. För oss var det värt att släppa de första avsnitten, även om vi nu känner att vi kunde gjort så mycket bättre. Man behöver inte lägga så mycket press på sig själv, ha vänner eller folk i din familj som kan peppa dig. Vi finns också här! Om man vill ha mer tips kan man komma till oss. Det bästa är bara att komma igång.
Sara M: Ja, det är verkligen är bra tillfälle för dig att utvecklas. Förstå att man är kapabel till mer man tror. Jag tror inte att jag hade vågat sitta på scen framför 200 personer tidigare. Men man får någon slags styrka till att vi gör det tillsammans och att det tas emot väl. Tycker man inte att det är kul så ska man ändå vara stolt över att man vågar.
Anna Kristiansson är skribent för Kurage.