I juni 2020 tog ett flertal aktörer inom civilsamhället intiativ till Civilsamhällets nystartsgrupp för ett nytt samhällskontrakt (Nysta). Ambitionen är att genom olika arbetsgrupper presentera ett helt nytt samhällskontrakt i början av sommaren i år. Kurage har i de senaste numren låtit dem beskriva sitt arbete. Här skriver arbetsgruppen för AI och digitalisering, under ledning av Rädda Barnens generalsekreterare Helena Thybell.
AI och digitalisering är inget vi kan välja eller välja bort. Infrastrukturen är utrullad, tekniken finns redan på plats och blir alltmer integrerad i våra liv. Vi är på en resa mot det ”postdigitala samhället” där användandet av den nya tekniken är lika självklar som att elektriciteten kommer när vi trycker på ljusknappen. Digitaliseringen har enorm potential att förbättra förutsättningarna för mänskligheten: automatisering kommer att ta bort farliga och monotona jobb. AI kan stödja beslutsprocesser och billigt tillgängliggöra specialistkompetens där resurserna kanske inte finns idag.
Kanske kommer du att vilja dela dina personliga data med en medicinsk specialist i Mexiko som till en låg kostnad, och med rabatten som kommer med ditt Amazon prime-abonnemang, ger dig en blixtsnabb och exakt diagnos och ordination. Kommer kostnaden täckas genom din privata sjukvårdsförsäkring eller ett globalt vårdval? Eller kanske kan hemmasittaren, som stängts ute av normerna i sin skola, gå i samma klass som sina kompisar i sin World of Warcraft-guild? Att skolan ligger i Palo Alto i Kalifornien har liten betydelse. Han är uträknad i den svenska skolan, men tillhör en hett eftertraktad grupp som bidrar till den växande cybersäkerhetsindustrin. Om den svenska staten vill betala för hans utbildning eller inte kvittar antagligen. Mycket talar för att vi står inför den mest genomgripande förändringen av människans samhällen sedan övergången till jordbrukssamhället.
I nuläget drivs en stor del av förändringen på av globala superplattformar som har tillgång till enorma mängder data. Konsekvenserna är betydande. De lösningar man utvecklar kommer att kunna ha en fantastiskt positiv påverkan på mänskligheten. Samtidigt sker detta helt eller delvis utanför den demokratiska samhällsordning vi känner, där stater enskilt eller gemensamt följer, stimulerar eller tar ansvar för utvecklingen. Staterna är redan försvagade av globaliseringen. Digitaliseringen kan komma att ha en mycket stor effekt på välfärdsstatens in¬flytande och legitimitet. Data känner inga gränser och servicen som medborgaren tidigare förväntades få i den offentliga välfärden kan idag levereras inom ramen för ett helt annat system. Det skapar givetvis osäkerhet och ännu finns ingen global samhällstyrningsmodell som förmår balansera relationerna mellan samhällets olika sektorer och medborgaren. Politik och myndigheter svarar på detta genom att starta omfattande processer för att demokratisera och kanske i viss mån skynda på utvecklingen av den nya tekniken. I februari lanserade RISE (Research Institutes of Sweden) ”AI-agenda för Sverige”. Ett viktigt och lovvärt initiativ. Samtidigt var det civila samhället, en vital aktör i AI-agendan, endast representerat av LO och TCO. Civilsamhället som sektor bör vara missnöjd med det, har de glömt oss? Vi bör samtidigt vända på perspektivet och fråga oss om vi gjort oss själva tillräckligt relevanta på området för att få en inbjudan?
För att skapa demokrati behövs en kombination av olika förutsättningar: kontroll över dagordningen, effektivt deltagande, erkända former för beslut, medborgarskapet (alltså vilka som ska fatta besluten) och bildning bland medborgarna. Ingen av dessa fem punkter är idag uppfyllda i förhållande till digitaliseringen. Utvecklingen leds inte av gemensamt formade demokratiska beslut med folklig förankring. I ärlighetens namn kanske inte ens ett svenskt samlat civilsamhälle kan hävda sig representativt för folklig förankring i detta sammanhang. Men utan oss är processen definitivt svagare. Civilsamhället har mervärden som andra sektorer saknar, bland annat kopplat till att våga tänka nytt och vara modiga och en möjlighet att nå ut till en bredd av olika intressegrupper i våra rörelser.
Det civila samhället kommer att spela många olika roller i det postdigitala samhället. Några kommer ha fokus på skydd av medborgarnas integritet, några fokuserar på att överbrygga den digitala klyftan och andra går i frontlinjen för utveckling av digitala sociala innovationer. Att forma det ”postdigitala samhället” innebära en omförhandling av samhällskontrakten. Ett civilsamhälle som vill sitta vid förhandlingsbordet med legitimitet måste både omfamna och testa den nya tekniken, men också ta ansvar för en bredare folklig förankring. Vår uppmaning är att de delar av civilsamhället som har råd att investera i digitalisering ska göra det nu. De med mer begränsade resurser behöver ett stöd från stat och givare. Till det behöver vi som sektor gå samman och stötta varandra. AI och digitalisering är inget vi ska konkurrera om inom civilsamhället, vi måste samarbeta för en bättre värld. Så formulerar vi gemensamt det civila samhällets AI-agenda.
Helena Thybell är generalsekreterare för Rädda Barnen och leder Nystas arbetsgrupp för AI och digitalisering.
Prenumerera på Kurage via formuläret på den här länken. För 300 kr/år får du fyra nummer av Kurage direkt hem i brevlådan, fyllda med nya perspektiv och idéer!