Arbetsgivaralliansen: Samarbete måste ske på medlemmarnas villkor

Arbetsgivaralliansens vill fokusera på att göra medlemmarna till bättre arbetsgivare. De har aktivt valt att ställa sig utanför arbetet med Fremia. Här skriver Hans-Göran Elo om hur de ser på sitt uppdrag.

För att stärka sektorn samarbetar Arbetsgivaralliansen med såväl intresseorganisationer som expertisföretag. Med det bästa för medlemmarna i fokus. Ideella och idéburna organisationer är ständigt under utveckling och bör därför inte placeras in under en och samma norm eller teori. Organisationer som bygger på en idé eller har ett uttalat uppdrag skiljer sig åt sinsemellan, precis som det ska vara. Tack vare att Arbetsgivaralliansen endast ägnar sig åt arbetsgivarfrågor kan medlemsorganisationer som direkt eller indirekt har olika uppfattningar, eller är motpoler till varandra, organisera sig hos oss.

Det är viktigt för oss att vara en renodlad arbetsgivarorganisation och att särskilja arbetsgivar- och organisationsfrågor för att öka transparensen i sektorn. Däremot initierar vi gärna nya konstellationer eller samarbeten. Vi har genom åren bland annat valt att ta initiativ till flera fristående intresseorganisationer som till exempel Famna, Civos, Idéburen skola, Sektor3 och Ideell Arena med flera, vilket varit väldigt framgångsrikt. En levande dialog om hur sektorn samverkar behövs alltid och många intresseorganisationer har också hittat varandra i dessa tider.

Erfarenheten från de arbetsgivarförbund som både ger arbetsgivarstöd, tecknar kollektivavtal och agerar intressepolitiskt samt ger stöd i verksamhetsrelaterade frågor i samma organisation är att det ofta uppstår konkurrens om resurser, både personella och finansiella. Eftersom intressepolitiken upplevs som mer påträngande och dominant än rådgivning i arbetsrelaterade frågor och tecknande av kollektivavtal riskerar arbetsgivarstödet att få mindre resurser än nödvändigt och därmed äventyras kvalitén.

Erfarenheten från de arbetsgivarförbund som endast fokuserar på arbetsgivarstöd och tecknande av kollektivavtal är att de blir tydliga, och har förutsättningar för att ha högre kvalitet med väldigt nöjda medlemmar.

Inom civilsamhällets organisationer finns ytterligare komplikationer om samma organisation skulle ge arbetsgivarstöd, träffa kollektivavtal och uppträda som intresseorganisation samt ge stöd i verksamhetsrelaterade frågor. Många av civilsamhällets organisationer är i sig själva intressepolitiska som till exempel Riksidrottsförbundet och IOGT-NTO. Vissa organisationer bedriver både serviceverksamhet och är intresseorganisationer. Alla dessa organisationer är bäst på att företräda sina intressen och vill inte att någon annan ska företräda dem. Inte heller vill de tvingas bekosta en intressebevakning de inte kan eller vill ta del av.

Om en intressepolitisk organisation, som inte vill bli företrädd, är medlem i ett arbetsgivarförbund som också agerar intressepolitiskt har en annan uppfattning än arbetsgivarförbundet i en viktig intressepolitisk fråga kan det uppstå komplikationer som är väldigt svåra att lösa.

Med dessa argument har Arbetsgivaralliansen därför idag svårt att se hur de senaste försöken till gemensamma organisationer ska kunna hantera våra olikheter och samtidigt allas inflytande i en kropp, i sann demokratisk anda. Det finns inneboende motsättningar i en sådan organisation, som hur resurser ska fördelas mellan olika arbetsgivar- och intressefrågor och därmed vilka frågor som kommer få ta mest plats. Det finns en fara i, och en övertro till, att blanda samman arbetsgivar- och intressefrågor i ett och samma bo. Det finns flertalet exempel på liknande försök som gått i stöpet, där det innefattat homogena grupper med samma intressen och förutsättningar. Det torde vara än mer komplicerat i civilsamhället som bygger på mångfald och fria idéer.

 

Hans-Göran Elo är förbundsdirektör för Arbetsgivaralliansen.

 

(Glöm inte att prenumerera på Kurage! Endast ett fåtal artiklar läggs ut på webben. Få Kurage hem i brevlådan fyra gånger per år för endast 250 kr.)