Vad kan civilsamhället göra för klimatet? av Gunnar Danielsson

ugglor

Gunnar Danielsson är engagerad inom svensk folkbildning. Här slår han ett slag för folkbildande och engagerande klimatsatsning som svenskt civilsamhälle inklusive folkbildningen snarast borde sjösätta.

Klimatet är en ödesfråga” hör vi politiker i Sverige och världen utropa. Samtidigt fattas politiska beslut som ignorerar eller till och med förvärrar utsläppen av växthusgaser. För att hejda temperaturökningen krävs omfattande politiska åtgärder, och för att de ska kunna bli verklighet behövs ett starkt och brett folkligt stöd. Folkhögskolor och studieförbund kan, tillsammans med andra aktörer inom civilsamhället, vara kraftfulla resurser för att sprida kunskap, engagemang och handlingskraft till människor runt om i hela landet.

De senaste årens mätresultat visar att klimatförändringarna inte avstannar. Allt färre bedömare tror att de globala målen om maximalt 1,5 eller 2 graders temperaturhöjning kan hållas. Vinterns förfärliga bilder från brandkatastrofens Australien visar hur vi redan idag drabbas av fler och allvarligare naturkatastrofer än tidigare. Allt tyder på att det kommer att bli än värre.

Sannolikt är det redan för sent att hejda temperaturen vid 1,5 eller 2 graders uppvärmning, men den insikten får inte leda till handlingsförlamning. Tvärtom måste vi göra mer, mycket mer, eftersom varje tiondels grad ytterligare uppvärmning skapar större risker för den globala civilisationen. Temperaturökningen måste helt enkelt stoppas vid en så låg nivå som möjligt. Uppgiften är enorm, och kräver en omställning som omfattar hela samhället. 

 

Omställningen behöver ske på tre olika plan: Individer, näringsliv/organisationer och samhälle. Som individer behöver vi förändra beteenden som resvanor, kostvanor och konsumtionsvanor. Organisationer och näringsliv måste minska sin resursförbrukning. Men förändringar på individplanet eller organisations/näringslivsplanet räcker inte för att åstadkomma den nödvändiga samhällsomställningen. Det behövs kraftfulla politiska åtgärder på samhällsplanet, där demokratiskt valda församlingar måste fatta politiska beslut som påverkar konsumtion, produktion och energiförbrukning både nationellt och globalt. Det kan gälla beskattning av flygets koldioxidutsläpp, förstärkning av s k bonus/malus-system för att minska nyttjande av fossilkraft, starkare incitament för att stimulera fossilfria transporter och resor där så är möjligt, markanvändning, hantering av naturresurser och en mängd andra åtgärder som säkert kan komma att uppfattas som radikala.

Hur kommer då civilsamhället, studieförbunden och folkhögskolorna in i bilden? På individplanet kan civilsamhället stötta den enskilde i att fatta kloka och välinformerade konsumtionsbeslut, och bidra till att sprida lokala klimatinitiativ i bostadsområdet, idrottsföreningen, kören eller på jobbet. Mängder av studiecirklar och folkhögskolekurser genomförs redan idag kring kloka miljöval i vardagslivet.

Civilsamhällets organisationer bör självklart också ta ansvar för att minska sin egen resursförbrukning och miljöpåverkan. Här har många folkhögskolor och studieförbundsenheter sedan länge en hög medvetenhet, men tydliga och konkreta målsättningar för minskad klimatpåverkan saknas i många fall.

De här insatserna för individen och för organisationer/näringsliv är betydelsefulla, men den allra viktigaste insatsen studieförbund och folkhögskolor kan göra är att ge fler människor djupare kunskap om hur samhället behöver ställas om för att undvika en total klimatkatastrof. Folkhögskolornas utbildningsformer ger idealiska förutsättningar för att ge fördjupade utbildningar som omfattar alla tre plan, där teori och praktik vävs nära samman. 

Studieförbundens föreläsningar och studiecirklar finns i varje kommun i hela landet, och har därmed en unik möjlighet att sprida kunskap till stora delar av befolkningen. Men det räcker inte med att sprida kunskap, den måste paras med engagemang och handlingskraft. Den svenska folkbildningen har gång på gång visat sig stå för just detta, ett exempel är de senaste årens stora insatser för asylsökande. Med en omfattande folkbildningsinsats för klimatet kan en bred opinion formeras, som inte bara accepterar politiska beslut i efterhand, utan som ställer krav på konkreta politiska åtgärder för att radikalt minska utsläppen av växthusgaser här och nu.

Tankarna i den här artikeln är starkt inspirerade av samtal med Staffan Laestadius, Anna Levrén och Sverker Sörlin.

 

Referenser och lästips 

En bred översikt: Klimatet och omställningen av Staffan Laestadius, Borea bokförlag, Umeå, 2018.

Om det politiska perspektivet: https://www.klimatpolitiskaradet.se/wp-content/uploads/2019/09/kprrapport190426.pdf

Om tipping points (artikel i Nature 27/11 2019): https://www.nature.com/articles/d41586-019-03595-0

Aktuella mätvärden gällande koldioxid i atmosfären, temperaturhöjningar och havsvattennivån: https://www.dn.se/klimatet-just-nu/

Om klimatscenarier: https://www.smhi.se/klimat/framtidens-klimat/klimatscenarier

 

Gunnar Danielsson är rektor för Folkuniversitetet, Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms universitet. Han är ordförande för Stiftelsen Stockholms folkhögskola och för Braheskolan på Visingsö. Gunnar är humanist med idé- och lärdomshistoria som huvudämne. Gunnar nås på gunnar.danielsson[a]folkuniversitetet.se.