På kort tid har flygskam seglat upp i svensk klimatdebatt. Nina Wormbs, professor i teknikhistoria och Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik är aktuella med boken Grounded – beyond flygskam. Här delar de med sig av några av sina resultat.
Det spelar ju ingen roll vad jag gör som individ. Det är systemet som måste förändras.
Så säger många som svarat på vår undersökning om hur de resonerar när de inte agerar i enlighet med sin kunskap om klimatet. Har de rätt? Nej – det spelar roll.
Flygandet avtar i Sverige. 2018 minskade utrikestrafiken med 2 procent att jämföras med den i genomsnitt 3,5-procentiga ökningen per år de tidigare 25 åren. Inrikestrafiken minskade med 9 procent från att ha stått relativt stilla under lång tid. Någonting har hänt.
Vi har studerat människor som slutat flyga av klimatskäl och vill här lyfta fram fyra exempel som illustrerar hur individuell handling och systemförändringar hänger ihop.
Jag började jobba på en arbetsplats där många tog ställning mot flygande vilket fick mig att tänka till extra.
Människan är en social varelse. Det gäller hur vi värderar och resonerar, men också hur vi handlar. Det gör inte så stor skillnad om Tom slutar flyga, men om han berättar det för sina vänner och om dessutom Tina visar bilder på sin tågsemester i Italien och fler och fler tar öppet ställning på arbetsplatser och i släkten så förändras efter hand normerna för hur man reser eller semestrar. För dem som har slutat flyga har det sociala sammanhanget, samtalen, förebilderna och vad de ser i medier och hör i debatten spelat roll för vad de upplever som rimligt och moraliskt.
Mitt nyårslöfte 2018 var att bidra till att göra flygning ocoolt, vissa kallar det skam & något dåligt, men jag tänker att det är bra att skämmas när man medvetet skadar andra.
Stora samhällsförändringar, t ex ökad jämställdhet eller avskaffandet av slaveriet, har ofta skett genom att individer börjat ändra beteende och tala om det med varandra, gärna som en moralisk fråga. När det sprider sig kan politiker, näringsliv och organisationer lättare få stöd för utspel och policyförändringar. Detta bekräftar och befordrar att fler ändrar beteende vilket i sin tur stöder omställningen. Det kan räcka med ganska små grupper för att åstadkomma varaktiga samhällsförändringar (på gott och ont). Det är svårt att göra dramatiska transformationer enbart uppifrån. För att politiker ska våga genomföra större förändringar måste de tro att de har stöd för det.
Svenskar reser så mycket mer än andra länder, jag vill inte bidra till att Sverige hamnar så högt i den statistiken
Sverige är visserligen ett litet land men om vi inte lever som vi lär tappar vi i retorisk kraft. Våra argument om att till exempel kineserna ska minska sitt klimatavtryck blir värdelösa om vi inte själva är villiga att ge upp det som vi kräver av dem. Det är ett retoriskt grundvillkor. Vi svenskar är bland dem som flyger mest i hela världen. Om vi inte minskar vårt flygande kan vi svårligen förvänta oss att andra som flyger mindre ska avstå. Det är det många i vår studie som verkar förstå. Mycket tyder också på att vi som nation har högt förtroende i klimatfrågor. Genom att leva vårt budskap kan vi förvalta det förtroendet och fortsätta påverka andra.
Jag kan inte försöka förmå andra att göra bättre val och samtidigt själv flyga.
Principen om att leva som man lär gäller förstås också på individnivå. Vi människor har en skoningslös ofördragsamhet mot hyckleri. Den som vill driva klimatfrågor måste leva som den lär. Det kan man tycka är orimligt – man borde kunna kritisera något, exempelvis inplastningen av grönsaker utan att vara tvingad att leva på de få grönsaker, som inte är inplastade i butiken. Men flera studier visar att ens potentiella påverkan minskar kraftigt om man kan anklagas för att inte leva i enlighet med sin idé. (Det här är inte helt okomplicerat eftersom man också kan få kritik för att vara för präktig.) Vi ser också i vår studie hur viktiga förebild-
er är. Många har inspirerats att sluta flyga av andra som gått före.
Men det är förstås möjligt att ändra beteende bara för att det är rätt. Och det finns verkligen de som tänker så. En i vår undersökning skrev:
Jag vill ta ansvar även om ”ingen annan” gör det.
Nina Wormbs, professor i teknikhistoria vid KTH och Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik vid Södertörns högskola, forskar om hur människor resonerar i klimatfrågor. De är aktuella med boken Grounded – beyond flygskam. Nina nås på nina[a]kth.se och Maria nås på maria.wolrath.soderberg[a]sh.se.