Vem är du?
– Jag är verksam som professor i etnologi vid institutionen för kultur- och medievetenskaper. Mitt forskarintresse för civilsamhället har vuxit fram via studier om frivilliginsatser på landsbygden i Norrland och vad ett aktivt civilsamhälle betyder för så kallad rural resiliens. Här i Norrland finns det flera spännande exempel att fördjupa sig i, som till exempel Doroteaupproret.
Berätta mer om kandidatprogrammet i civilt arbete.
– Det började med en insikt från Kulturanalysprogrammet där studenterna efterfrågade mer undervisning om civilt arbete och ideell sektor. Vi ser också att lokalpolitiker efterfrågar högskoleutbildade motparter i sin dialog med civilsamhällesaktörer.
Har ni lyckats landa rätt i tidsandan?
– Programmet ligger helt i linje med den professionaliseringstrend som civilsamhället genomgår. Den är kontroversiell, vissa tycker att civilsamhället ska behålla sin starka amatörprägel och att utvecklingen hotar det folkliga engagemanget.
Kan man verkligen professionalisera ideellt engagemang?
– Ja det tycker jag. Det är en av frågorna vi vill diskutera under utbildningen men självklart kan man skaffa sig kunskaper om hur man exempelvis bemöter rasism eller hjälper utsatta människor. Engagemanget är alltid utgångspunkten, men det finns kompetenser man kan tillskansa sig.
Det var få som sökte utbildningen, vad tror du att det beror på?
– Det har varit svårt att nå ut. När vi hade öppet hus på universitetet var det få gymnasieelever som visste vad civilsamhället var för något. Många trodde att det hade att göra med militären. Vi måste bli bättre på att kommunicera vad det handlar om. Sen har många en föreställning om att arbeta inom ideell sektor också innebär ideellt arbete utan lön.
Vad blir nästa steg?
– Vi har inte gett upp hoppet, vi tror på den här utbildningen! När vi har varit i kontakt med civilsamhällesaktörer tycker många att programmet är en jättebra idé.