Amanda Linds första veckor som kulturminister var stormiga. Inte på grund av hennes politik, utan på grund av hennes frisyr, bakgrund, partner och hobbys. Men vad vill hon egentligen genomföra för kulturen och demokratin?
Ideellt engagemang i det breda föreningslivet är en bärande samhällskraft. I nya och gamla folkrörelser och i olika kreativa initiativ övar människor på att använda demokratiska redskap och att förändra världen tillsammans med andra.
Runt om i ekosystemet av studiecirklar, hembygdsgårdar, politiska nätverk och solidaritetsorganisationer genomförs livsviktig verksamhet. Civilsamhället välkomnar nya människor till Sverige, bistår med härbärge till de som behöver, läser läxor, plockar skräp och ställer utmanande politiska krav. Det bidraget är ovärderligt och måste erkännas som en självständig och självklar del av ett demokratiskt samhälle.
Civilsamhällets betydelse för demokratin syns i dess motståndare. När antidemokratiska ledare vill stärka sin makt är det fria civilsamhället en av de första måltavlorna. I allt fler länder försvåras civilsamhällesorganisationers möjligheter att verka, till exempel genom tungrodd administration, eller förbud mot utländsk finansiering. Personer som är engagerade i det civila samhället utsätts runt om i världen för trakasserier, hot, våld och godtyckligt frihetsberövande för att de använder sin rätt till yttrande- eller mötesfrihet. Jag är stolt över att regeringen fortsatt är tydlig med att ett stöd till civilsamhället är en viktig del av demokratibiståndet.
Civilsamhället stärker inte bara demokratin genom att utmana och utveckla det offentliga, utan genom att stärka alla medborgare och bredda det demokratiska deltagandet. Det finns undersökningar som visar att uppemot en femtedel av befolkningen uppger att de saknar nödvändiga resurser för att vara aktiva medborgare. Demokratiskt utanförskap är vanligare i socioekonomiskt svaga grupper men kan också hänga samman med funktionsvariation, språkkunskaper eller i vilken typ av bostadsområde du är bosatt i. Det är en av de allra största utmaningarna för mig som demokratiminister.
Regeringen verkar för ett högt och mer jämlikt valdeltagande för att säkerställa att valresultaten avspeglar medborgarnas åsikter. Men valrörelser och partipolitik är långt ifrån de enda platserna där vi har demokratiska samtal. De börjar i fackklubben på arbetsplatsen, i studiecirkeln, på biblioteket, i omklädningsrummet på idrottsplatsen. Sammanhang där människor träffas, samarbetar och förändrar sin egen och andras vardag. De är avgörande för demokratin, och de möjliggörs av ett starkt lokalt föreningsliv. Det demokratiska utanförskapet är politikens misslyckande, men lösningarna finns i hela samhället. Därför hoppas jag de kommande åren ha fler fördjupande samtal om hur vi kan sänka trösklarna också för deltagande i och förutsättningarna för civilsamhället i hela landet.
För att civilsamhället ska kunna genomföra sitt viktiga uppdrag krävs långsiktiga och tydliga spelregler. Ett exempel på det rör regler för offentliga bidrag, särskilt med hänsyn till demokratins idéer. Det har de senaste åren blivit tydligt hur det räcker med ett enda fall där en aktör använder skattepengar ovarsamt för att röster ska höjas som ifrågasätter att bidrag ska lämnas till det civila samhället i stort. Långsiktiga och rättssäkra kriterier för bidrag är viktigt för att säkerställa ett högt förtroende för stöd till det breda civilsamhället och att medlen går till det de är avsedda för. Varken odemokratiska aktörer eller otydliga regler ska stå i vägen för civilsamhällets viktiga demokratibidrag.
De ideella kulturverksamheterna och civilsamhället är verksamheter där människors frivilliga och kreativa deltagande utgör grunden, där vi tillsammans uttrycker känslor eller idéer och där politiken måste klara av att stötta utan att styra.
Både kulturen och det breda civilsamhället tenderar allt mer att motiveras med sitt bidrag till samhället. Och det är självklart att den fria kulturen och föreningslivets betydelse i människors liv är positivt för bildningen, sysselsättningen och folkhälsan. Men ett starkt och självständigt civilsamhälle ska aldrig motiveras med sin samhällsnytta. På samma sätt måste den fria kulturen erkännas som ett egenvärde, alldeles oavsett dess betydelsefulla bidrag till utbildning, näringsliv, hälsan, demokratin eller andra viktiga samhällsmål. Därför kommer jag att fortsätta verka för fri kultur, konstnärers och kulturskapares villkor och tillgång till kultur i hela landet. ■