Sandra Ehne har en bred organisatorisk bakgrund och har bland annat varit ordförande för Stockholm Pride, aktiv inom RFSU och Utrikespolitiska förbundet. Hon har tidigare också arbetat som chef för Scouternas mångfalds och integrationsarbete. I detta nummer av Kurage skriver hon om att avgå och hur olika ingångarna kan vara i processen inför ett beslut.
Ingång 1: Jag orkar inte mer
Att älska det du gör. Att brinna, utvecklas, bidra.
Men behöva inse att all energi är slut.
Det är ilska och frustration. Du skriker i ditt inre, fräser på din omgivning och tänker »alla andra verkar orka« och »om alla bidrar mer kommer det här att gå«.
En kliande ilska biter fast mitt i det som är ditt professionella jag.
Det är sorg. Du tänker »lite till, jag måste bara bli klar med det här, jag vill inte ge upp«.
En förlamande sorg slår till när du inser att det inte spelar någon roll hur viktigt något är när kraften och timmarna inte räcker till.
Det är en ny typ av tystnad. Du tänker »vad är det här, vad händer nu?«.
En kompakt tystnad slår till när allting saktar in och hjärnan slutar fungera. Allt blir överväldigande och ingenting är enkelt längre.
Det som en gång var engagemang, glädje och värme har blivit frustration, sorg och tystnad.
Så måste du lämna för att det inte går längre.
För att huden vänts ut och in, livet ställts upp och ner och hjärnan sprängts i tusen bitar.
Ingång 2: Jag kan inte vara kvar här
Att vilja älska det du gör. Att vilja brinna, utvecklas, bidra.
Men inse att det aldrig kommer att vara möjligt här.
Det är upprörande. Att inse att det finns brister, att förutsättningarna inte håller, att strukturerna inte lirar med dina värderingar.
Du tänker »får det vara så här?« när det skaver och allting känns fel.
Det är förvånande.
Du tänker »är det möjligt att vi kan vara så här oense? Inte kan det väl stämma?«
Jo det gör nog det, måste du inse när ni inte lyckas förstå varandra.
Det är obekvämt. Du tänker »är det mitt fel, är det fel på mig?« när du inte blir hörd i din frustration eller respekterad för det du kan.
Och någonstans djupt där inne vet du att det inte ska behöva vara så här.
Det som skulle vara engagemang, glädje och värme har blivit obekvämt och smärtsamt.
Så måste du lämna för att det inte går längre.
För att självförtroendet krympt, konflikterna tagit över och du mitt i smärtan vet att du är värd något annat.
Ingång 3: Det är dags
Att tidigare ha älskat det du gör. Ha brunnit, utvecklats, bidragit.
Men inse att det inte är så längre.
Den kryper på. Insikten om att det inte är så roligt längre.
Du tänker »det är inte dåligt, men det är inte särskilt roligt heller« när vardagen tuggar på.
Den är ny. Känslan av att allting känns gammalt och trött.
Du tänker »ingenting har förändrats till det sämre, jag har inte rätt att vara missnöjd« och du förstår att det är just det som är problemet, att ingenting har förändrats.
Det är oklart vad som ska hända.
Du tänker »jaha, behöver jag en ny dröm nu?« när inspirationen är som bortblåst samtidigt som någonting inom dig spritter till.
Det som så länge varit engagemang, glädje och värme har blivit ett ingenting, det bara är.
Så måste du lämna för att det inte längre går.
För att hjärnan och sinnena äntligen söker, letar, stretar i den nyfikna jakten på något annat.
Kontrollfrågor för dig som vill ringa in din frustration:
- Mår du bra? Om inte, är det uppdragets fel eller är uppdraget en välkommen paus från skiten?
- Har du ett tydligt uppdrag?
- Har du det mandat och de resurser du behöver för att kunna genomföra uppdraget?
- Har du möjlighet att jobba på eller känner du dig hindrad? I så fall, av vad?
- Har du bra folk runt dig?
- Skrattar du?
- Utvecklas du?
- Känner du glädje i det du gör?
- Har din uppdragsgivare din rygg?
- Har du din uppdragsgivares rygg?
- Vad skulle, tror du, vara bättre med en annan plats eller organisation?
- Vad skulle, tror du, vara bättre med ett annat uppdrag?
Checklista till den som bestämt dig för att lämna:
- Reflektera: Skriv ner några punkter om varför du lämnar och om vad du längtar efter, saknar och behöver nu.
- Var tydlig: Berätta för uppdragsgivare och de du har runt dig att du lämnar och varför. Är det för att det är dags eller för att du är missnöjd? Utveckla.
- Var ärlig: Om ingen av oss säger varför vi lämnar kommer ingenting förändras för den som kommer efter.
- Dokumentera: Det som finns i din dator och ditt huvud ska inte förbli där. Rensa, sortera, skriv ner, tillgängliggör.
- Beröm och tacka: Sprid värme och tacksamhet till de som väljer att stanna och till alla du varit engagerad med.
- Låt dig tackas: Strunta i jante och var stolt över det du gjort.
- Lämna över: Sitt ner fysiskt och gå igenom dokumentation, resurser, förutsättningar och framför allt:
- Berätta berättelsen: Det går inte att läsa sig till hur saker faktiskt har fungerat och inte fungerat. Vad har varit svårt respektive lätt – hur och varför?
- Släpp taget: Nu är det inte din organisation eller ditt projekt längre. Du har gjort det du kan, både tidigare och i överlämningen. Låt nästa person göra sitt. †
Sandra Ehne
Bland annat tidigare ordförande för Stockholm Pride och vice ordförande för RFSU Stockholm.
sandra.ehne@gmail.com
Vi vill ha fler prenumeranter till Kurage. Klicka här nedan!