En arbetsmarknad som kräver flexibilitet snarare än fakta. Det är framtiden, menar Per Lagerström. Och folkbildningen är garanten för att tillfärsäkra behoven.
Den som i höjd med Almedalsveckan sommaren 2017 till äventyrs var intresserad av ett seminarium på temat digitalisering behövde icke gå lottlös. Av veckans 4123 (!) events fanns det 525 möten om digitalisering att välja mellan.
Digitaliseringen på alla seminariepanelisters läppar. Helt rätt på ett sätt. Inte minst med tanke på vilken stor effekt den ökade digitaliseringen har på hela vårt samhälle. På hur vi jobbar, kommunicerar och planerar våra liv. Men samtidigt lite konstigt med tanke på att digitaliseringen, eller datoriseringen som vi kallade det här fenomenet tidigare, har pågått i över 40 år. What’s the hype?!
Ett av skälen till detta stora digitaliseringsintresse är att det på senare tid har kommit allt fler rapporter och studier som pekar på att vi kan stå inför en historiskt stor våg av automation på arbetsmarknaden. En digitalt driven förändring som kan göra att mängder av de jobb som vi människor har idag kan ersättas med olika typer av robotar.
Den mest flitigt citerade studien kommer från Oxford Martin School och de båda forskarna Carl Frey och Michael Osborne. De har analyserat alla jobb som finns i den amerikanska jobbdatabasen O*NET och analyserat hur lätt eller svårt det är att automatisera själva arbetsmomenten i jobben.
Analysen bygger på den enkla och tankeväckande slutsatsen att »allt som går att definiera, det går att programmera, och slutligen automatisera«.
Frey och Osborns studier landar på den lika exakta som ödesmättade siffran 47 procent. Det betyder att nästan hälften av dagens jobb i USA kan komma att automatiseras inom 20 år. Och när Stiftelsen för strategisk forskning tillsammans med Stefan Fölster räknade om detta för den svenska arbetsmarknaden landade de på 53 procent.
Rena julafton för rubriksättare världen över förstås. »Hälften av jobben kan försvinna!«, »Så vet du om en robot tar ditt jobb«. Ja varianterna på samma tema är många. Hotet om en automatiserad massarbetslöshet nära förestående.
Men även om Frey och Osborns forskning vilar på solid vetenskaplig grund, finns det andra sätt att se på vilken effekt framtidens robotik och den alltmer avancerade artificiella intelligensen och maskininlärningen kommer att ha på arbetsmarknaden. Och det handlar inte om hur vi ser på robotorna. Utan om hur vi ser på oss människor.
När OECD räknar på effekterna landar resultaten på att blygsamma 9 procent av jobben kan komma att försvinna som följd av automatiseringen. Att resultatet skiljer sig så mycket beror på att OECD i sina beräkningar tar mycket större
hänsyn till det som brukar kallas Polany’s paradox – alltså att vi kan och gör mycket mer än vi kan sätta ord på. Vi människor (både på jobbet och privat) gör en massa olika saker som visserligen var för sig kan automatiseras, men också sysslor som är så tätt sammanflätade att det omöjligen går att ersätta hela människan. Ni vet den som å ena sidan både fixar bokföringen, men också ser till att planeringsmötet bokas, vet vem som är glutenintolerant, leder allsången och dessutom har koll på att konkurrenten tänker öppna eller stänga en butik. Samtidigt.
I oktober 2017 gjorde konsultföretaget McKinsey en omfattande analys av nio europeiska länder som anses ligga i framkant när det gäller digitalisering, däribland Sverige. McKinseys studie pekar på att 25 procent av jobben och 46 procent av arbetsmomenten i dagens arbetsliv kan automatiseras. Budskapet lyder: automatiseringen har stor potential, men den måste hanteras!
Och sedan levererar McKinsey, precis som World Economic Forum, OECD och EU före dem, en hel arsenal av insatser som egentligen kokar ner till en enda sak: Vi måste stärka det livslånga lärandet!
Det utbildningssystem vi har idag designades för att passa gårdagens, mycket mer statiska, industrisamhälle och varken dagens eller morgondagens alltmer flexibla, gränslösa och rörliga arbetsmarknad.
Professor Mikael Dahlén liknar dagens offentliga utbildningssystem vid en kamel som med vattenreserver och fettfyllda pucklar skall ta sig igenom den livslånga ökenvandring som vi kallar arbetslivet. Men nu är problemet att en kamel, med aldrig så stora fettklumpar på ryggen, är mycket dåligt rustad för att byta spår, växla tempo och hitta på nya sätt att ta sig fram i ett ständigt föränderligt landskap.
För det är precis det vi behöver göra för att fackförbundet Visions idé om att låta robotarna ge oss ett mänskligare arbetsliv skall bli verklighet. Vi behöver gå från ett utbildningssystem som premierar högt IQ (intelligence quota) mot ett som ger oss högt AQ (adaptability qouta). I en värld där vi går omkring med all världens fakta i mobilen är det inte förmågan att lära sig saker utantill och sedan repetera dessa som vi ska fokusera på. Istället är det allas förmåga att ständigt anpassa sig till förändringar som är det som blir avgörande. Både för den enskilde, företag och organisationer – samt landet Sverige.
Och här sitter vi i Sverige på en lite slumrande konkurrensfördel: den svenska folkbildnings- och folkrörelsetraditionen!
Vinnarna i ett framtida arbetsliv är de multikompetenta generalisterna. De som ständigt är öppna för att lära nytt, byta spår, testa och göra annorlunda. Eller som Gustaf Haag, ordförande i Scouterna, uttryckte det i ett av Futurions
ledarskapsseminarium: »Idag pratar många om agilt ledarskap. Vi kallar det scouting och har hållit på i över 100 år.«
Allt föreningsliv är inte nytänkande. Långt därifrån. Det finns gott om både stela strukturer och patriarker inom våra folkrörelser. Men själva grundidén, själva poängen med att gå en studiecirkel eller engagera sig i en idéburen förening handlar ju i grunden om att man tillsammans med andra vill åstadkomma förändring. Och inte bara uppnå ett utopistiskt slutmål, utan att faktiskt göra små små framsteg längs vägen.
Vilket är precis det som i näringslivssammanhang kallas för saker som ständig förbättring, agilt förhållningssätt eller innovationskultur; det som alla vill åt. Och själva kärnan i Oscar Olssons drygt 100-åriga studiecirkelmetodik bygger på ett bildningsideal där någon i en grupp av jämlikar tar på sig lite mer ansvar och leder en gemensam bildningsresa. Det är precis den typ av självorganiserat lärande och innovativt arbetsklimat som framsynta företagsledare letar efter.
Lifelong learning säger du, jo vi kallar det folkbildning, och det har vi hållit på med sedan 1902.
Vad som behövs, förutom att rensa ut gammalt folkrörelsekonservativt mög på köpet, är att börja sudda ut gränserna mellan den civila sektorn och arbetslivet. Den digitalt drivna gränslösheten är här för att stanna. På gott och ont. Det gäller, för att travestera McKinsey, att hantera den. Kanske ser vi nu början på slutet av den 150 år långa historiska parentesen där vi människor »gick till jobbet«. Med den digitala tekniken är inte jobb längre något man går till utan något man gör. Där man råkar eller vill befinna sig.
Redan idag svarar många av oss på jobbmail hemifrån på kvällen och kollar Facebook på jobbet. I nästa steg behöver vi göra det mer systematiskt. Vi behöver fler studiecirklar på jobbet, fler ideella timmar mitt i veckan, mer värderingsstyrda företag som både vill tjäna pengar och rädda världen.
I en tid när det livslånga lärandet har förflyttat sig från »HR, fack och feel good till the Economists första sida, då har det hänt nåt« som någon facklig utredare uttryckte saken, då har folkbildningen en chans att verkligen spela roll. Inte bara för den fria, folkrörelsebaserade och fritidsförlagda bildningen av det svenska folket. Utan också för den skötsamme arbetaren 2.0. Den gränslöse, automationsutmanade och ständigt uppkopplade arbetaren. Den som inte kommer att klara sig i framtidens arbetsliv om den ska plugga länge och börja jobba sent, utan som behöver branta inlärningskurvor och ständig påfyllning.
Det vore en fröjd om vi på allvar kunde visa utbildningskonsulter, karriärcoacher och management-gurus att »Lifelong learning säger du, jo vi kallar det folkbildning, och det har vi hållit på med sedan 1902«. ∗
Per Lagerström
Kommunikationsansvarig på tankesmedjan Futurion, fotbollstränare för P05 och bland annat tidigare scout. per.lagerstrom@futurion.se
Vi vill ha fler prenumeranter till Kurage. Klicka här nedan!