Kan man fira framgångar i en värld full av orättvisor och elände? Robert Höglund från Oxfam i Sverige skriver om de positiva resultat vi ser men som kan vara svåra att fokusera på, när fattigdom och missförhållanden kvarstår.
Vad gör dig nedstämd? Förutom saker som händer i privatlivet kanske också du blir lite mindre glad efter att ha tittat på Aktuellt och sett syriska barn begravda i rasmassor från det senaste flyganfallet i Aleppo. Eller har hört om den hungerkrisen runt Tchadsjön i Västafrika där tiotusentals barn riskerar att dö av svält. Eller om orkanen som slog mot Haiti och drabbade ett redan prövat folk. Exemplen är många. Men kan du nämna en nyhetshändelse som gjorde dig glad?
Kanske är det så att globala händelser ofta gör oss illa till mods och nedstämda, men att de väldigt sällan gör oss glada. Jag tror att denna brist på glädje över framgångarna är med och gör att människor inte lägger positiva nyheter på minnet vilket i sin tur leder till hopplöshet och passivitet. Kanske beror glädjebristen delvis på en rädsla att förminska allt hemskt som fortfarande händer.
I alla fall beror inte glädjebristen på att det inte finns något att vara glad över. Nya framgångar nås hela tiden och på många sätt är världen bättre idag än den någonsin varit. Antalet barn som dör av malaria, antalet mödrar som dör i barnsäng, antalet människor som lever i fattigdom, antalet barn som går i skolan, antalet personer som kan läsa. Alla dessa områden har förbättrats kraftigt de senaste decennierna, men de flesta känner inte till det.
I SEPTEMBER PRESENTERADES vi på hjälporganisationen Oxfam en undersökning av det holländska företaget Motivaction som visade att 74 procent av svenskarna tror att andelen människor som lever i extrem fattigdom i världen har ökat eller varit oförändrad de senaste 20 åren. Detta trots att fattigdomen mer än halverats under perioden.
Anledningarna till detta är förstås fler än att vi inte gläder oss åt framgångarna. Många skulle skylla denna okunskap på att media rapporterar långt mer om det som är dåligt än det som är bra. Men även om detta är en viktig delförklaring till kunskapsbristen kan inte medierna beskyllas för hårt för det. Det ligger i sakens natur att en stor förbättring som fattigdomshalveringen endast blir en nyhet en gång. I exempelvis krigets Syrien händer nya hemskheter varje dag och antagligen skulle kritiken mot media vara stor om man rapporterade mindre om detta.
Tittar vi närmare på exemplet fattigdomshalveringen ser vi också att de stora svenska medierna skrivit om det. Hans Roslings budskap om att mycket är bättre än vi tror har också nått många miljoner svenskar genom sociala medier och nyhetsprogram. Det är inte det att nyheterna inte alls kommit ut, utan att människor inte minns dem. En delförklaring till detta är att människor minns negativa saker bättre än positiva och att de flesta föredrar att läsa negativa nyheter, även om man tror motsatsen. Något som kallas för negativity bias och som väldigt många forskningsstudier visat.
När man framför allt hör talas om och minns det negativa blir kunskapen om att så mycket är bättre också kontraintuitiv. De goda nyheterna passar inte in i den världsbild man byggt upp vilket gör de ännu svårare att minnas. Forskning visar också att vi mycket lättare tar till oss sådant som passar in i den världsbild vi redan har.
SÅ ANDELEN GODA NYHETER jämfört med de dåliga, att vi lättare minns negativa nyheter, att framgångar inte passar in vår världsbild och att vi inte gläds åt goda nyheter på samma sätt som vi sörjer över dåliga gör att de heller inte fastnar i minnet. Den faktor som går att påverka i den här uppräkningen är just glädjen. En aktiv viljeansträngning att ändå glädjas över och fira de positiva nyheterna kan motverka de ovan nämnda faktorerna. När du hör om något som blir bättre så stanna då upp, upprepa den för dig själv och fira den tillsammans med andra.
Men hur skulle det se ut om vi exempelvis firade att fattigdomen halverats när 700 miljoner människor fortfarande befinner sig i fattigdom? Förminskar inte det problemen, kan inte ett firande få människor att tro att det inte behövs någon mer hjälp, att vi inte behöver anstränga oss mer?
Ingen risk skulle jag säga med tanke på ovan nämnda undersökning. Kunskapen om att det finns problem är enormt stor. Däremot tror många att det inte går att göra något åt problemen. Hopplösheten är den stora risken. Vi måste ta till oss att saker och ting blir bättre för att få kraft att fortsätta kämpa. Människor behöver veta att exempelvis fattigdomsbekämpning fungerar. Att deras ansträngningar och gåvor gör skillnad. Vi kan utrota fattigdomen, vi kan till och med kanske utrota alla allvarliga sjukdomar som Facebookgrundaren Mark Zuckerberg och hans fru Priscilla Chan nyligen berättade var deras ambition med en jättedonation.
Så våga göra en grej av framgångarna. Prata om det vid fikabordet nästa gång någon säger att världen är på väg att gå åt helvete eller att det var bättre förr. Sörj över allt det hemska. Men gläds också över det goda.
Robert Höglund är kommunikationsansvarig på Oxfam i Sverige.
Prenumerera på Kurage för 250 kr/år: