Vilka är vi i vår organisation och för vilka är vi till? Handlar det om självorganisering där medlemmarna eller de aktiva gör insatser för att stärka sig själva eller sin egen grupp eller engagerar vi frivilliga för att göra en insats för de allra mest utsatta?
Hala Mohammed, ordförande för Röda Korsets Ungdomsförbund samt vice ordförande för Svenska Röda Korset (SRK) och Maria Alsander, verksamhetsledare på Volontärbyrån träffar Kurages redaktör Erik Wagner och landar i att det är svårt att kategorisera engagemang och verksamheter.
Erik: Vilka är ni till för?
Hala: Röda Korsets Ungdomsförbund har funnits som organisation sedan 1921 och sedan 1996 bröt vi oss fria från Svenska Röda Korset och är idag självständiga. Det var för att vi ville jobba av, för, med unga. Vi är till för dem vi bedriver verksamhet för, men också för oss själva.
Erik: Vilka är Svenska Röda Korset till för?
Hala: Röda korset-rörelsen är global och det handlar oftast om de mest utsatta. Det finns inte specifika grupper vi ska jobba med. Vi har en slogan som är ”ingen ska lämnas ensam i en katastrof” – det är det vi strävar efter oavsett hur man för stunden definierar katastrof. En katastrof kan ju vara att vara gammal och ensam. Vi är till för alla som behöver oss. Vi har över 900 lokala kretsar som har väldigt bred verksamhet. Det de får centralt stöd för just nu handlar väldigt mycket om migration. Då handlar det om hela kedjan från läxhjälp, språkträning, hjälp med asylärendet, familjeåterföreningen och för vissa, återvändandet. Det finns cykel- och simskolor och allt vad man kan tänka sig.
Erik: Vilka är det som använder sig av Volontärbyrån?
Maria: Till Volontärbyrån söker sig väldigt många som aldrig tidigare engagerat sig frivilligt. Personer som aldrig varit i en förening eller så. Merparten av dem är unga. I våra undersökningar lyfter många volontärer upp vikten av att göra skillnad för andra. Men även föreningens syfte och mål kommer mycket högt upp. Jag tolkar det som att människor vill se sitt engagemang i ett större sammanhang. Värdegrund och idé är viktigt.
Hala: Majoriteten hos oss är nog engagerade för att göra en insats för andra men jag brukar vara tydlig gentemot de frivilliga jag träffar att den dagen då de känner att de själva inte får ut något av insatsen så gör de nog ett sämre arbete. De som tänker att ”nu kommer jag och är den goda samariten och ska stötta alla andra” – det syns ju väldigt tydligt om det är en sån typ av frivillig.
Erik: Vad händer med en sådan då?
Hala: Sådana kan krocka lite med verksamheten. Vi försöker jobba med att blanda frivilliga och deltagare i större utsträckning och där en del deltagare peppas till att skapa egna kretsar och själva bli frivilliga. Vi försöker jobba med att personer som bor i det allmänheten skulle kalla i utsatta områden är de som själva ska vara frivilliga och deltagare och inte att någon ska bussas 40 minuter till Rinkeby för att hjälpa till med läxor i två timmar.
Maria: Vi är ett första steg in och sen är det ju upp till alla mottagande organisationer att definiera och vara tydlig med vilken slags verksamhet man har och vilken roll volontären har i det. Vad har organisationen för värdegrund? Hur tänker de? Vill man att personen ska bli medlem eller är det underordnat? Det kan vara jättesvårt att hitta in i ett engagemang om man inte känner till föreningsliv, har kontakter och sånt. Man vet inte vad man kan göra och var. Jag tänker att många av dem som ville göra en insats i höstas också ville manifestera och vara en del av ett inkluderande samhälle där alla ska vara välkomna, utöver själva den konkreta insatsen. Det är svårt att kategorisera en människas engagemang.
ENGAGEMANGETS SOCIALA DIMENSION
Hala Mohammed
Hala: Jag har tänkt en hel del på detta och förändrat min syn på frivilligheten. När jag var lokalföreningsordförande för ungdomsförbundet i Malmö blev jag skitförbannad när personer kom och var frivilliga i bara några månader. I och med att vi jobbade med barn så funkar inte det att personer kommer och går. Vi införde en rutin att man fick ett intyg först efter ett år. Genom det ville vi skydda dem vi stöttar. Förr var jag också hårdare i min syn på SRK:s alla kretsar och tänkte, vad gör de egentligen? De träffas ju bara och fikar! Men efter många många samtal med alla fantastiska äldre inom organisationen inser jag att verksamheten i sig spelar jättestor roll för dem. Uppdraget kanske inte alltid är att de ska stötta andra utan att de stöttar varandra. Det skapar också en frustration mellan generationer. Ska vi fika och ha trevligt när världen brinner?
Erik: Är det svårt att få förståelse för att deras gemenskap leder till något gott?
Hala: Ja, man får benämna det för vad det är även om det är svårt. Jag tror inte riktigt att de ser sig själva som utsatta. De är ju där för att de vill hjälpa andra. Det är svårt att peka på äldre och säga ”du behöver hjälp, du är ju utsatt”.
Erik: Kan det inte handla om att vara stolt för den sociala gemenskap som en del kretsar skapar? Att den är viktig, oavsett vilka som deltar?
Maria: Föreningsliv är ofta ett bra sätt att inte vara ensam och det är ju detsamma inom Röda Korset på många sätt. Du kan uttrycka att du hjälper och stödjer andra men det är samtidigt ett sätt att bryta sin ensamhet eller vad det kan vara.
Hala: När jag flyttade till Malmö kände jag ingen så det första jag gjorde var att kontakta Röda Korset där, så jag kan ha förståelse för det. Men jag såg nog aldrig mig själv som ”utsatt” eller vad man ska säga.
Erik: Kan retoriken sätta käppar i hjulet här? Att ni ofta hittar ert engagemang hos ”de mest utsatta” men att du givetvis inte kände dig utsatt när du flyttade till Malmö och ville hitta ett sammanhang?
Hala: Jo, men det var inte därför jag gick dit. Jag skulle inte säga att jag knackade på Röda Korsets dörr för att jag var ensam, men det bidrog till en gemenskap.
Maria: Gällande den sociala dimensionen av ideellt engagemang, som förekommer i nästan alla ideella uppdrag tror jag att Volontärbyrån kan spela en viktig roll. Det kan vara ganska läskigt att ge sig in i nya grupper. Att då komma in i ett sammanhang med en tydlig uppgift kan vara lättare än att till exempel gå till Röda korset och bara ”här är jag”. Sen växer man förhoppningsvis in i något.
Erik: Vilka organisationer använder sig av Volontärbyrån?
Maria: Vi lockar många organisationer med social inriktning, som både jobbar med konkret verksamhet men också politisk påverkan. Men du hittar alla typer av verksamheter. Från internationell vänskap till den lilla föreningen som jobbar med att det ska finnas en cykelväg exakt på ett visst ställe. Det är ju blandningen som är rolig och viktig. Det är ju underbart när föreningen lyckas hitta någon via oss som vill engagera sig för den där cykelvägen.
BEGREPP OCH IDÉER
Maria Alsander
Hala: Röda korset har börjat efterfråga volontärer. Teorin är att svenskar inte förstår begreppet frivilliga, enligt någon slags undersökning. Men ungdomsförbundet har valt att ha kvar begreppet frivillig. Vi har det i våra styrdokument, vi är en frivilligorganisation, det är en del av vår identitet.
Erik: Det finns ju en del professorer som menar att det faktum att ni en gång i tiden valt att heta Volontärbyrån är det ultimata tecknet på att hela civilsamhället håller på att amerikaniseras.
Maria: Haha, ja det är ju att ge oss en gigantisk betydelse. Men när jag insåg vad vissa begrepp betyder för en del var det rätt omvälvande. Jag fick gå hem och bara ”Hej alla, vi måste prata om det här volontärbegreppet, det finns uppenbarligen jättestora laddningar i det”. Som nyanställd var det något nytt för mig. Vi har landat i att organisationerna själva måste vara tydliga med vilka begrepp de använder. Vi driver inte frågan om att alla ska använda begreppet ”volontär”.
Erik: Begrepp uppstår ju i samtalet inom organisationen men det händer väl också att ni blir påklistrade begrepp och tolkningar av dem. Jag tänker på begrepp som välgörenhet, volontärskap och andra begrepp som har sina rötter i mer anglosaxiska länder.
Hala: Jag hatar det här begreppet välgörenhet, jag får ont i magen av det. Ingen inom ungdomsförbundet skulle säga att vi jobbar med välgörenhet. Däremot kan säkert en hel del utanför organisationen se oss som en välgörenhetsorganisation. På intranätet lyftes till exempel en fråga om varför SRK var klassat som välgörenhet på Facebook. Troligtvis fanns det inga andra vettiga alternativ men det skapade irritation.
Maria: Välgörenhet associerar jag med medlidande och att det finns en risk för en kränkande relation mellan två parter.
Hala: Även om stora delar av vår verksamhet ibland handlar om att upprätthålla liv och verkligen vara ett stöd för personer som är utsatta så skulle jag inte kalla vår verksamhet för välgörenhet. Jag är bara så anti det begreppet. Våra frivilliga i Syrien är ett bra exempel. Ofta får de hjälpa personer som de är likställda med. Personer som är lika gamla, har samma bakgrund och ibland gått i samma klass som. Välgörenhet är mer när Väst kommer in med pengapåsar och ger till byar i Afrika – den tanken.
Maria: Och kanske inte heller med en tydlig önskan om förändring. Långsiktigheten finns inte heller i begreppet. Lite godtycklig hjälp.
Erik: Men ordet välgörenhet poppar upp lite överallt numera.
Maria: Postkodslotteriet använder väl begreppet ”marknadsdriven välgörenhet”?
Hala: Ja, vi får pengar från dem.
Erik: Bråkar vi för mycket över begreppen och perspektiven?
Hala: Jo, men det handlar också om prioriteringar. Om det bara är diskussioner om begrepp är väl en sak men många i civilsamhället har begränsade resurser och då har vi inte alltid råd att göra allt. Om vi har pengar till en kampanj och där valet står mellan om vi vill få nya medlemmar eller nya frivilliga då blir ju det viktigt.
Erik: Ja, där blir det ju ett vägval i vilka som är viktigast och vilka etiketter vi sätter på grupperna så att vi ska kunna prata om just prioriteringar.
Hala: Medlemskapet i Röda Korsets Ungdomsförbund ger dig rent krasst inte så mycket. Det är de frivilliga som driver runt verksamheten. Vi hade ett bra samtal om det internt och landade i att antalet medlemmar spelade stor roll i vårt politiska påverkansarbete och gentemot bidragsgivare, till exempel staten. De bidrar såklart till mycket och deras medlemsavgift betyder mycket. Det finns en kraft i ett stort antal medlemmar.
Maria: Ger medlemmarna en legitimitet till organisationen?
Hala: Ja, det kan man säga och det ger ju i sig er frivilliga. Så samtal om begrepp kan vara bra men samtidigt får det inte hämma kampen. Det finns ofta en värdering i olika människors engagemang. Hur värderar man medlemmar kontra frivilliga? Är det konstruktivt att ens värdera det? Förr tänkte jag att CV-jägare, som bara vill ha en merit med sig, inte var mycket att ha men jag har insett att de gör ju också väldigt bra insatser. Gör den sitt frivillighetsuppdrag i syfte att främja sig själv så är väl det också bra.
Maria: Vi har faktiskt frågat om det där i våra undersökningar och det är väldigt få som söker sig till ideella uppdrag för att själva få en merit med sig. Det kommer väldigt långt ner på skalan. Det är på ett sätt intressant eftersom vi når väldigt många unga som man kan tro vill ha tydliga ideella meriter för att söka sig vidare inom arbetslivet.
Hala: Det är väl bra?
Maria: Ja, eller hur man nu ska se på det.
Erik: Jag har ändå en väldigt stark känsla av att vi är inne i en trend där service- och utförarorganisationer får mer uppmärksamhet. Det är anställda och volontärer som gör insatser snarare än medlemmar. Man jobbar för andra med konkreta insatser snarare än att stärka sig själva. Antalet stiftelser ökar rejält, för medlemsinflytande verkar krångligt. Kan ni känna igen er i det?
Maria: Jag tycker det är svårt att tolka samtiden när man mitt upp i den. Frågan är från vilken tid man ska jämföra sig själv med för att det ska vara relevant?
Hala: Sen är frågan om det inte går att jobba för en utsatt grupp och samtidigt vara inkluderande och stärka sig själv. Jag är osäker på om det finns ett motsatsförhållande.
Maria: Det är många organisationer som både jobbar med akut stöd och en långsiktighet. Sen kan det vara olika metodval i att till exempel organisera stödgrupper för personer som kommer ut ur fängelset eller att de själva organiserar sig och stöttar varandra.
Hala: Jag har ett exempel från kretsen i Forshaga där massor av röda korsare varit på asylboendet och haft en rad olika verksamheter. Nu är det många av dem som fått uppehållstillstånd och sitter i styrelsen för kretsen. Vi och Dom har som begrepp spelat ut sin roll här.
Maria: Det handlar ju också om synen på volontären. Vi har haft kontakt med en hel del
nyanlända personer från Syrien som vill hitta ett sammanhang och göra en insats. Då försökte vi hitta en lämplig organisation utifrån deras kompetens och engagemang. Människor vill bli tagna i anspråk. Det finns ju faktiskt ganska starka bilder av hur en volontär ska se ut. Lite Vi hjälper Dom.
Hala: Vi hade två syrier som kom nyligen och hade varit aktiva i Röda halvmånen, välutbildade och kunniga och de hörde så klart av sig till sin krets där de hamnade i Sverige. I det fallet mötte inte organisationen upp, men nu har de engagerat sig själva och har fantastisk verksamhet. Det sätter också fingret på hur svårt det kan vara att se varandra, även om man tillhör samma rörelse. ”Mottagandet” är ett så passivt ord. De kommer hit och vi ska ta emot dem.
Maria: Det är inte så lätt att kategorisera ett väldigt brokigt civilsamhälle. Det är svårt se på en verksamhet och sätta en etikett. Kategorier funkar inte för mig. Vilken verksamhet är enbart bara ”för dom” och vilken är enbart självorganisering? Allt ryms liksom inte i en fyrfältare.
ERIK WAGNER är redaktör för Kurage.
Foto: Kristoffer Hellman.
Prenumererar du på Kurage? Om inte kan du få fyra nummer hem i brevlådan under ett helt år för endast 250 kr! Fyll i formuläret här nedan!