Efter att det uppmärksammades att Svenska Motståndsrörelsen hyrt en kommunal gymnastiksal i Sundsvalls kommun höjdes röster på att förbjuda uthyrning till främlingsfientliga organisationer. Tanken må vara god, men i praktiken är det en svår gränsdragning som riskerar att få oönskade konsekvenser, skriver Marcus Bohlin, politisk redaktör på Sundsvall Tidning.
Svettiga män klättrar i lianer och tränar brottning i en gympahall med ribbstolar och ett sådant där golv som väcker barndomsminnen av brännskadade knän till liv. Scenen utspelar sig i en oansenlig gymnastiksal på Alnö i Sundsvalls kommun. Den nazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen (SMR) har under en tid hyrt in sig i lokalen för att träna och förbereda sig för den nazistiska revolt man önskar se.
Innan Sundsvalls Tidning kunde berätta om SMR:s träningar hade dessa händelser flugit under kommunens radar då lokalen hade bokats i en privatpersons namn. Sundsvalls kommun har, enligt vad idrotts- och fritidschefen Lars-Erik Återgård sade i samband med att nyheten avslöjades, inga möjligheter att hindra SMR från att nyttja lokalerna ifall de inte bryter mot lagen eller »lokalernas enskilda bestämmelser«.
Så allt är frid och fröjd nu då? Nja. Så enkelt ska vi inte släppa den här frågan.
Det går att betrakta det här på två sätt. Å ena sidan helt formellt, så som Återgård gör ovan. Då kan kommunen inte förhindra någon att hyra en lokal så länge hen inte bryter mot lagar och regler. Å andra sidan kan man också fråga sig om det är rimligt att kommunen upplåter sina lokaler åt en organisation som med våld vill omkullkasta det demokratiska systemet? I det aktuella fallet en organisation som Säkerhetspolisen klassar som en av de farligaste inom »vit makt-miljön« och där era ledande medlemmar har dömts för grova våldsbrott och för hets mot folkgrupp.
Jag slits mellan dessa två motpoler. Jag tycker att det demokratiska samhället måste sätta sig till motvärn när det utmanas av sina fiender. Samtidigt är jag övertygad om att ett av demokratins främsta vapen är dess principer om likabehandling. Börjar vi tumma på öppenheten och på likabehandlingen så är vi inne på ett sluttande plan, alldeles oavsett hur goda föresatser vi har.
Ett av den demokratiska rättsstatens dilemman är att dess principer också av nödvändighet omfattar personer och organisationer som inte sluter upp bakom dem. Även kommunister, nazister och radikala islamister som förespråkar väpnad kamp för att införa sina idéer har rätt att bilda föreningar och yttra sig fritt, så länge de håller sig inom lagens råmärken. Så måste ett öppet och tolerant samhälle vara organiserat. Det är själva handlingen som är förbjuden, inte att prata eller drömma om den. Men det betyder förstås inte att vi stillatigande måste acceptera de förvridna idéer som torgförs.
NÄR NYHETEN OM Svenska Motståndsrörelsens kampträning publicerades så reagerade Sundsvalls kommunalråd Peder Björk (S). Till Sundsvalls Tidning sa han: »Jag tycker inte att det är okej att vi hyr ut till nazistiska och främlingsfientliga organisationer. Nu när vi fått kännedom vill vi kunna avsluta uthyrningen för det är inte rätt att de bedriver sin verksamhet i våra lokaler.«
Även Elin Nilsson, moderat skolpolitiker i Sundsvall reagerade starkt på nyheten. Hon sa: »Barn- och utbildningsnämnden är ansvarig nämnd även för ensamkommande barn. Sundsvall ska vara välkomnande och då kan vi inte släppa in rasister och nazister i lokaler där barn ska vistas.«
Att kommunen inte skulle kunna hindra SMR från att vara i lokalerna ger Nilsson inte mycket för: »Vi är förtroendevalda för att göra skillnad, vi måste välja om vi vill vara en järnrörskommun eller en välkomnande kommun.«
Men är det så enkelt som att bara bestämma sig för att bannlysa nazister i offentliga lokaler? De lagar och regler som omgärdar verksamheten gäller lika för alla, oavsett vilken ideologisk hemvist man har.
JAG RINGER UPP Peder Björk för att höra vilka åtgärder kommunen har vidtagit sedan nyheten publicerades i februari. Han berättar att tjänstemännen på kultur- och fritidsförvaltningen har fått i uppdrag att se över hur bestämmelserna ska kunna ändras. Målsättningen är att de ska presentera ett regelverk som gör det möjligt att stoppa icke demokratiska organisationer som SMR från att använda kommunala lokaler till att öva sig inför odemokratiska syften.
Frågan är emellertid inte okomplicerat. Hur ska man kunna se till att ett sådant regelverk efterlevs utan att människor åsiktsregistreras? Det går inte gärna att fråga alla som vill boka en tid någon av de kommunala gymnastiksalarna att uppge sin ideologiska övertygelse innan nycklarna får kvitteras ut. Och även en övertygad nazist har väl rätt att som privatperson spela innebandy i offentliga lokaler? Mer tveksamt är förstås om man av det också kan sluta sig till att hen ska ha rätt att använda lokalen till att lajva nazistisk revolution.
DET ÄR EN SAK ATT argumentera för att en revolution är nödvändig, en helt annan sak att faktiskt träna och förbereda sig för att genomföra den. Möjligen skulle man då kunna tala om anstiftan eller förberedelse till en brottslig handling, men det är väl ytterst tveksamt om det skulle hålla streck i en rättegång. Det är också en gränsdragning som är mycket svår att göra: Förbereder man sig för den nazistiska revolutionen genom att klättra i lianer? Eller går gränsen vid brottning alternativt någon annan kampsport? Och i så fall: Är det okej för demokrater att brottas eller fajtas i en av kommunens lokaler, men inte för nazister? Svaren är inte givna.
Eftersom åsiktsregistrering faller på sin egen orimlighet så måste ett regelverk av den typ som Peder Björk och Elin Nilsson efterlyser med nödvändighet vara skrivet så att man först i efterhand kan dra tillbaka rätten att abonnera kommunala lokaler.
Jag har inför den här artikeln pratat med era jurister som menar att det kommer att bli svårt att utforma ett regelverk som stoppar personer från att hyra en lokal enbart baserat på deras politiska övertygelser. Det är som bekant inte i sig själv brottsligt att vara nazist. Inte heller är det brottsligt för era nazister att träffas och träna tillsammans. Det som skulle krävas är förmodligen att de som hyr in sig i lokalerna gör något som bryter mot lagen. Det kan handla om sådant som faller under »hets mot folkgrupp«, till exempel genom att göra Hitlerhälsningar i samband med sina träningstillfällen.
NÄR MAN RESONERAR KRING frågor av den här typen är det viktigt att hålla isär sina känslor och sitt förnuft. Den spontana känslan hos de flesta med en humanistisk och demokratisk grundsyn är att våldsverkare och antidemokrater inte har i offentliga lokaler att göra. Börjar man tänka igenom vad som skulle krävas för att genomdriva ett förbud och vilka konsekvenser det skulle få så blir frågan genast mycket mindre självklar. För ingen anständig människa vill väl se ett samhälle där människors politiska åsikter registreras eller där den som avviker från den politiska mittfåran med automatik är utesluten från att delta i en stor del av vad allt vad föreningsliv heter.
MARCUS BOHLIN är politisk redaktör på Sundsvalls Tidning (liberal)
Vill du också få hem Kurage i din brevlåda? För endast 250 kr får du fyra nummer under ett år. Prenumera nedan!