Diskussionen strategisk eller operativ är fascinerande. Styrelsens förmåga att lätt och ledigt röra sig mellan olika nivåer är en förutsättning för att bygga förtroende mellan kansli och styrelse, menar Rebecka Prentell, ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.
”Vi är en strategisk styrelse«, förkunnas det stolt av ordföranden. Här arbetar styrelsen närmare organisationens policydokument, fleråriga strategi, uppföljning och indikatorer än med själva verksamheten. Kansliet är experterna och att deras kunskap inhämtas genom kvartalsrapporter, där utvecklingsområden, måluppfyllnad och strategiskt guldläge analyseras. Så finns det ansvarsområden som fördelas bland ledamöterna. Här tillåts de bli mer operativa inom sina respektive områden, men främst så handlar det om ytterligare uppföljning och att vara ett bollplank till kanslipersonalen. Att det rör sig om en mycket professionaliserad organisation råder det ingen tvekan om när vi kommit så här långt. I stort sett all verksamhet genomförs av kansliets verksamhetsledare och policyprofessionella.
I ett annat styrelserum har man precis fattat beslut om vilken sorts stolar som ska köpas in till konferensrummet. Organisationen är mindre, med färre anställda som kan arbeta med tidskrävande uppgifter som uppföljning och ingående rapportering. Styrelsen är inkopplad i alla typer av beslut som fattas. Om styrelsens beslutsfattande kapacitet inte räcker till startar man helst en arbetsgrupp med ideellt aktiva som kan fatta verksamhetsnära beslut om vilket profilmaterial som ska beställas eller vilka flikar som ska finnas på hemsidan.
De två olika förhållningssätten till vad som ska ligga på styrelsens bord fascinerar mig. Vilken nivå styrelsen arbetar på är ett återkommande tema för diskussion mellan ordförande jag träffar. Skalan operativ – strategisk analyseras och avvägningar görs kontinuerligt. Jag själv önskar att min egen styrelse inte behöver ha en statisk positionering, utan kan röra sig mellan strategisk och operativ när det passar.
Jag ser framför mig att styrelsens arbete fungerar som en vaktmästares arbete i ett flerbostadshus. Vaktmästaren som lätt och ledigt rör sig mellan olika nivåer och uppgifter. Som småpratar med boende och på det sättet känner till vad som försiggår på alla de olika våningarna. Men som gärna tar extra tid att kliva ut på takterrassen och spana ut över omvärlden. Som använder sin kunskap om vad som försiggår i huset för att planera vilket slags underhåll eller utveckling som är mest prioriterat framöver. Det är inte nödvändigtvis vaktmästaren som genomför alla förbättringsarbeten i kåken, men hen vet hur de flesta uppgifter ska utföras och kan därför vara ett bollplank till hantverkare som anlitas.
FÖRMÅGAN HOS STYRELSEN att agera operativt tillsammans med kanslipersonal är för mig en förutsättning för att det ska byggas ett förtroende mellan grupperna och för att det ska vara möjligt att göra bedömningar av organisationens behov tillsammans. Organisering är en lagsport, som kräver att varje spelare på planen jobbar för att alla tillsammans ska komma så långt som möjligt. För att klara det behövs en nära kommunikation, ömsesidigt förtroende och en tydlig vision. Och förmågan att resonera kring organisationens utmaningar på flera olika nivåer. En ensidigt operativ styrelse tappar allt för lätt bort den stora bilden när för många detaljerade beslut grumlar förmågan att tydligt se vad som är det viktiga. En alltför strategisk styrelse kan å andra sidan snabbt förlora fotfästet och glida bort i atmosfären, uppfyllda av diskussioner kring värdeord och strategiska buzzwords.
REBECKA PRENTELL är ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.
Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!