Anna Bergkvist och Therése Molander driver tillsammans styrelsepost.se, där de bland annat utbildar valberedningar. I sina många möten med valberedningar ser de ett organ som ofta får arbeta i skymundan. De allra flesta har knappa eller inga resurser, ingen överlämning, ingen kunskapsbank och ingen självklar position i organisationen, skriver de.
Tänk tillbaka på ett årsmöte du besökt nyligen. Hur valberedningens ordförande föredragit sina förslag. Och känn den kollektiva suck av lättnad som uppstår när valberedningen kandiderar om. Eller den obekväma stämningen som uppstår när en ny valberedning ska väljas och det inte finns några kandidater. Detta trots att det är ett av organisationens viktigaste uppdrag. Ett viktigt uppdrag som borde innebära makt i organisationen, men som alltför ofta hamnar mellan stolarna när konkurrensen om styrelseposterna och makttoppen är hård.
För visst kan man anta att valberedningen borde ha makt? Svaret på frågan är inte enkelt, även om man skulle önska det. Det finns en stor mängd utbildningar och konferenser för styrelser. Det är naturligt att styrelser och ordförande behöver kompetensutvecklas, skapa en gruppkänsla och få nya perspektiv. För valberedningar är utbudet desto mindre. Det har med makt att göra: för makt kommer med kunskap. Kanske är det så att styrelsen är rädd för att ge valberedningen makt i tron att deras egen makt ska delas mellan två organ?
VI MÖTER I VÅR VARDAG valberedningar från både små och stora organisationer. Vissa har mycket resurser och en organisation som tar valberedningsarbetet på allvar. Men de allra flesta har knappa eller inga resurser, ingen överlämning, ingen kunskapsbank och ingen självklar position i organisationen. De som sitter på valberedningsuppdragen har alltför ofta varit de sista att lämna lokalen eller de som pliktskyldigt ställt upp. Valet av valberedning är ofta oförberett, går snabbt och har få kandidater. I en sådan situation har valberedningen ingen makt, även om de borde ha det.
Trots det förväntar sig organisationerna att valberedningen bereder sina val på ett bra sätt. Det är dags att ge dem förutsättningarna för det. Valberedningarnas eventuella tillgång till makt är en svår fråga. Desto lättare är det att svara på frågan om de bör ha mer makt. Ja!
Om än slumrande och latent så ligger makten i valberedningens uppdrag: att analysera organisationens behov och föreslå en styrelse som på ett bra sätt kan anta organisationens utmaningar och leda den framåt. Potentiellt har valberedningen stor makt. De kan sätta ord på organisationens problem, behov och framtidsutmaningar och skriva en berättelse om hur organisationen kan utvecklas med rätt personer i ledningen. Om inte någon ger valberedningen makten måste de själva göra anspråk på den. Valberedningen kan inte vänta på att någon i organisationen bjuder in de till makten, de måste ta sitt ansvar och kräva sin rätt.
Att valberedningar inte axlar manteln och tar makten som ligger där slumrandes verkar ur vårt perspektiv bero på att:
• få är införstådda i vad valberedningens roll verkligen innebär
• valberedningarna saknar kompetens, verktyg och resurser för att göra ett bra arbete
• valberedningarna tillåts inte vara autonoma och självständiga, såväl styrelse som kansli lägger sig ofta i deras arbete
• hävd och tradition hindrar dem att tänka nytt.
NÄR MEDLEMMARNA INTE är införstådda i valberedningens roll och uppdrag blir antalet kandidaturer få och de som väljs möts ofta av ett blankt papper. Det saknas alltför ofta visioner och riktlinjer för valberedningarnas arbete och bristen på överlämningar och uppdragsbeskrivning gör att varje ny valberedning måste lägga onödig tid på att forma sitt uppdrag.
Men även med uppdragsbeskrivningar, överlämningar, kunskapsdatabaser och en kompetent valberedning med tidigare erfarenhet är det svårt att göra ett bra arbete utan resurser. De behöver inte vara stora, men valberedningar behöver precis som styrelser möjlighet till resor, hålla möten, träffa kandidater och medlemmar för att göra korrekta analyser samt hitta och bedöma kandidater. Det är dags för valberedningen att också få en post i budgeten.
Den största utmaningen för många valberedningar ligger dock varken i brist på kunskap, rutiner och resurser. Den ligger i att hantera styrelser och kanslier som inte tillåter valberedningar att vara självständiga. I de organisationer vi möter är det alldeles för vanligt att styrelsen, ordförande, kansli eller generalsekreterare har en egen bild som de försöker tvinga på valberedningarna. Eller ännu värre, att de uppmanar valberedningen att inte ifrågasätta befintliga mandat alternativt ger valberedningen en lista med namn som de anser ska vara valberedningens förslag.
EN STARK VALBEREDNING KAN borste från dessa påtryckningar, men valberedningarna är sällan starka. Och man kan gott ställa sig frågan om styrelser och kanslier verkligen vill ha en stark valberedning eller om de upplever en fara med att dela med sig av makten. Om valberedningen kommer fram till något annat än styrelsen kanske ledamöternas framtid hänger löst. Det är oftast inte en sits som styrelseledamöter vill försätta sig i.
Kanske är det även därför styrelseledamöter försöker framställa det som att de har sin plats säker och uttryck som »att ställa sin plats till medlemmarnas förfogande« har kommit till. I grund och botten är alla valbara platser alltid till medlemmarnas förfogande: ingen styrelseledamot kan göra anspråk på att behålla sin plats mer än den mandatperiod som hen är vald för. På nästa årsmöte eller kongress är det dags att välja igen och alla styrelseposter är vakanta från dess att föregående styrelse beviljas ansvarsfrihet till att en ny styrelse är vald.
Här gäller det för valberedningarna att axla manteln och ta sitt uppdrag på fullaste allvar: ingen valberedning föds med silversked och makt i mun. Makt måste erövras och förtjänas genom att ta för sig och leverera ett kvalitativt arbete som medlemmarna uppskattar. Har man tur har en tidigare valberedning berett vägen som en slags valberedningskämpar, annars gäller det att ställa krav på såväl en egen budget som tillträde till viktiga processer, exempelvis styrelsemöten och arbetsgrupper så att en vettig analys kan göras.
Motiveringen är enkel. Varje organisation förtjänar förberedda val. Och ingen styrelse behöver vara rädd att bli bortsopad av valberedningen om de förankrar sina analyser av organisationens behov och sitt arbete i medlemmarnas vilja.
ANNA BERGKVIST är HR-generalist på fackförbund och har en bakgrund som förtroendvald för bland andra Sveriges Elevkårer, Saco Studentråd och Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation.
THERÉSE MOLANDER är entreprenör med en bakgrund inom media, PR och mat. Tidigare även förtroendevald inom politiken.
Tillsammans driver de www.styrelsepost.se
Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!