Utanför föreningslivet, av Oscar Svensson

Rapporten Fokus 2014 lyfter flera utmaningar vad gäller ungas förenings- och fritidsaktiviteter. Oscar Svensson, projektledare för rapporten och utredare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, skriver här om delar av resultatet från studien.

I november förra året överlämnade Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor (MUCF) en rapport om ungas fritid och organisering till regeringen. Flera nationella politikområden innehåller mål som rör ungas fritid och föreningsliv. Målen betonar att alla medborgare ska ha goda möjligheter och levnadsvillkor. Aktiviteternas egenvärden lyfts också ofta fram tillsammans med en rad samhällsvärden. Bland samhällsvärdena finns allt från folkhälsa, bildning och demokratiskola till integration och social sammanhållning. När vi frågar unga själva om de viktigaste egenskaperna för fritidsaktiviteter de ägnar sig åt är det att den är rolig, ger möjlighet att lära sig nya saker, att uttrycka personlighet och att få umgås med andra.

Men i vilken utsträckning uppnås de politiska målsättningarna? Vilka hinder och möjligheter finns för dagens unga? I den här artikeln vill jag lyfta fram några av de många frågor som berördes i rapporten. Först några resultat om villkoren för olika delar av ungdomsgruppen, sedan möjligheter och utmaningar för offentliga aktörer och föreningslivet mer generellt fram­ över.

Det pågår flera forskningsprojekt som kommer att belysa föreningslivet i så kallade socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Flera av dem handlar om de sociala rörelser som har vuxit fram i spåren av ökad segregation i landets städer. I vår rapport analyserade Lisa Kings vid Södertörns Högskola framväxten av Megafonen och Hassela Ungdomsrörelse i relation till det omgivande civilsamhällets organisationer. Jag vill här dock lyfta fram en studie som ger en bred statistisk belysning av fritiden i dessa områden, något som tidigare har saknats.

Forskningsprojektet Ung livsstil har sedan mitten av 1980-talet genomfört enkätunder-
sökningar på uppdrag av ett tiotal kommuner runtom i landet. Undersökningarna riktas till elever i årskurserna 4–9 och gymnasiet. Med det materialet som utgångspunkt genomförde Stig Elofsson med kollegor en analys om skillnader mellan tio låginkomstområden och tio höginkomstområden.

Det är betydligt mindre vanligt bland unga i låginkomstområden att vara med i en förening jämfört med höginkomstområden. Detsamma gäller deltagande i musik- och kulturskola. För bibliotek och öppna mötesplatser som fritidsgårdar är förhållandet det omvända. Om vi lägger samman de fyra nämnda verksamheterna och även simhallsbesök är det 49 procent av tjejerna och 42 procent av killarna i låginkomstområden som inte deltar i någon av dem, jämfört med 31 och 33 procent i höginkomstområdena. Vi ser alltså betydande skillnader mellan områdena, och skillnaderna är som störst bland tjejerna.

Det finns olika sätt att tolka dessa skillnader. Genom svar på andra frågor i enkäterna kan vi utesluta att det skulle bero på elevernas ointresse av att delta i föreningslivet eller musik- och kulturskola. Termins- och entréavgifter kan vara en förklaring, lägre föreningsvana en annan. En sådan tolkning går i linje med andra studier. De studiebesök vi gjorde i utredningen och även den satsning på så kallade engagemangsguider som MUCF har administrerat de senaste åren visar på detta. Här har vi en av flera utmaningar som också kopplar in mot andra politikområden och en mer allmän fördelningspolitisk diskussion.

Landets kommuner är viktiga aktörer för ungas fritid och organisering. För att få en bild av deras arbete skickade vi ut en enkät som besvarades av 76 procent av landets kommuner. Undersökningen visade bland annat ett särskilt utvecklingsbehov i kommunernas arbete för unga homo- och bisexuella samt transpersoner. Vi vet sedan tidigare undersökningar att dessa unga är mindre aktiva i idrottsföreningar, och det är betydligt vanligare att de har avstått från att besöka en fritidsaktivitet av rädsla att bli dåligt bemött (30 procent jämfört med 13 procent bland övriga unga). Liknande proportioner ser vi för unga med funktionsnedsättning. Av de grupper vi ställer frågor om är unga hbtq-personer de där det är ovanligast att kommunerna har särskilda mål eller bedriver ett särskilt arbete för att förbättra fritidsmöjligheterna. För unga med funktionsnedsättning har arbetet ofta kommit längre, men även för dem finns utvecklingsmöjligheter för att säkra goda villkor, inte minst för unga vuxna och unga i gymnasiesärskolan.

 

LANDETS KOMMUNER SKAPAR möjligheter för ungas fritid och organisering på många olika sätt. Bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna är ett vanligt sätt. Oftast är syftena med stödet att ge förutsättningar för en meningsfull fritid för unga, stärka ungdomsverksamheten, stärka föreningslivet och skapa ett varierat utbud av aktiviteter för unga i kommunen. Det är även vanligt med ytterligare syften som att stödja folkhälsan, verka för olika demokratiska mål, att stärka ungas inflytande och delaktighet samt öka ungas kunskap om demokratiska processer. Sextio procent av kommunerna uppger också att de har uppföljningsbara mål för sina bidrag till barn- och ungdomsorganisationer. Dock hade vi själva inte möjligheten att undersöka hur väl olika mål uppnås.

Precis som på nationell nivå finns olika krav för att föreningar ska vara bidragsberättigade. Det har många gånger konstaterats att utformningen av statliga och kommunala bidrag kan ha stor betydelse för vilka föreningar som får stöd. Den kan också få betydelse för hur föreningar bedriver sin verksamhet. Ungdomsorganisationerna har själva lyft fram hinder och möjligheter i kommunernas bidragsgivning. Sveriges ungdomsorganisationer, LSU har påpekat att kommunalt stöd som är utformat utifrån bidraget inom idrotten (det lokala aktivitetsstödet, LOK) missgynnar sådan verksamhet som inte bedrivs på samma sätt som idrotten, exempelvis när det handlar om antalet mötestillfällen (Med vilket syfte? 2012).

Landets kommuner stödjer ungas föreningsaktiviteter på många fler sätt än föreningsbidraget. Stöd till lokaler och anläggningar är mycket vanligt följt av projektstöd och bidrag till ledar­utbildningar och nystartade föreningar. Drygt en fjärdedel av kommunerna har en särskild tjänst för att stimulera ungas egen organisering. Vi ser också mer flexibla stöd för att fånga upp oorganiserade unga eller sänka trösklarna till föreningsengagemang. Omkring två tredjedelar av kommunerna har haft så kallade snabb slant-system eller småskaliga arrangörsstipendier under den senaste mandatperioden. Kommunerna själva lyfte också fram behov av ytterligare flexibla och anpassade stöd.

UTÖVER LÅG- OCH HÖGINKOMSTOMRÅDEN analyserade Ung livsstil (Ulf Blomdahl med flera) också utvecklingen av ungas föreningsaktivitet under de senaste 30 åren på uppdrag av oss. De ser en generell nedgång bland unga sedan 1980-talet i att vara medlem i en förening. Andelen unga som tar sig an förtroendeuppdrag i föreningar har minskat i än snabbare takt.

Till skillnad från andra studier så får de som svarar på Ung livsstil-enkäterna i text uppge vilka föreningar de är medlemmar i. Det innebär att Ung livsstil kan sortera vad som är föreningsaktiviteter och inte. I artikeln diskuteras också olika sätt att mäta föreningsaktivitet och engagemang i det civila samhället. De utmaningar som tecknas kan också sättas i relation till de mer stabila nivåerna för befolkningen som helhet när det gäller engagemang i ideell sektor som framkommer i befolkningsstudien vid Ersta Sköndal högskola. Det är dock tydligt att det här finns tydliga utmaningar med minskat deltagande och delaktighet i åtminstone vissa delar av föreningslivet. Ulf Blomdahl med flera menar att förklaringen till ett minskat intresse för föreningsmedlemskap troligen finns i allt fler konkurrerande aktiviteter. Andelen unga som är mycket intresserade av att vara med i en förening har minskat. Individualisering och högre frihetsgrader i fritidsaktiviteter är förklaringar som lyfts. Det finns också tecken på att unga som börjar tidigt med en fritidsaktivitet slutar tidigare på grund av att de tröttnar. De som slutar säger i allt större utsträckning att de vill pröva nya aktiviteter (med högre frihetsgrader) eller att de vill ta det lugnt. Att andelen unga med förtroendeuppdrag har minskat i de studerade kommunerna kan även det ha att göra med ökad individualisering och sökande av större frihetsgrader i aktiviteter.

Studien visar också att unga, särskilt i gymnasieåldern, har fått allt svårare att skilja mellan aktiviteter i föreningsregi, offentlig regi och kommersiella aktiviteter. Detta kan möjligen vara en konsekvens av, men också något som spär på, ett ökat marknadstänkande mellan olika verksamheter och aktiviteter. Detta kan också höra samman med den minskade benägenheten att ta sig an förtroendeuppdrag.

 

Kunskapen om trösklar för engagemang kan behöva utvecklas för att vi ska förstå dessa utmaningar fullt ut. Utredningen för ett stärkt civilsamhälle kanske kan öka kunskapen genom tilläggsdirektivet att föreslå åtgärder från det offentliga för att civilsamhällets organisationer i större utsträckning ska kunna nå ut till delar av befolkningen som står utanför det civila samhällets organisationer. Här finns också flera exempel på initiativ från det civila samhällets organisationer som är viktiga att ta tillvara.

UNGAS VÄGAR IN I föreningslivet behöver alltså stärkas, men också kunskapen om det civila samhällets roll i samhället. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lade flera förslag som syftar till det. Ett handlar om skolans demokratiuppdrag och att stimulera ökat arbetet i skolan för att stärka elevers ingångar till det lokala föreningslivet men även kunskap om det civila samhället och föreningsarbete. Här finns flera goda exempel sedan tidigare i olika kommuner. Ett annat förslag handlar om att arbeta med mer flexibla stöd för att nå ut till unga i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Ett tredje om att stärka statens engagemang kopplat till de möjligheter som det civila samhället och den fria tidens aktiviteter ger för nyanländas aktiviteter.

Regeringen har aviserat flera satsningar. Det handlar om en tydligare strategi inom biblioteksväsendet, en strategi för landets musik- och kulturskolor samt kulturaktiveteter i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Ser vi till vilka satsningar som staten har gjort för att stärka ungas fritid de senaste 10 åren, finns flera utvecklingsområden för att skapa goda möjligheter för alla unga. Inte minst när det gäller att hitta mer långsiktiga arbetssätt istället för tillfälliga satsningar. Vår undersökning visar också att det är viktigt att framöver se och stimulera bredden och mångfalden i de olika aktiviteter som unga ägnar sig åt på sin fritid. Det finns en stor spridning i ungas intressen av och möjligheter att delta i olika aktiviteter. En annan fråga handlar om goda villkor oberoende av var i landet unga är bosatta och vilka resurser de har. Det finns en omfattande och livlig diskussion om skilda villkor mellan landets skolor. Hur ser vi på ungas fritid och engagemang i föreningslivet?

OSCAR SVENSSON är utredare på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och var projektledare för rapporten Fokus 14.

 

Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!

    *Obligatoriskt