Scouterna samlar människor från flera olika religioner och med olika övertygelser. Vad verksamheten går ut på skiljer sig beroende var i Sverige och världen den bedrivs – det som är gemensamt är hur den bedrivs.
De senaste åren har den svenska scoutrörelsen med sina dryga 70 000 medlemmar byggt om sin organisation i grunden. Från att ha varit fem nationella scoutförbund, med olika inriktningar och profiler, är Sveriges alla scouter idag medlemmar i samma riksorganisation. Syftena med förändringen är flera. Med den nya organsationen öppnas dörren för fler organisationer och nya idéer för scoutverksamheten. Att olika organisationer bedriver scouting och utvecklar verksamheten är dock inget nytt. Scoutrörelsen själv har dock inte riktigt förstått styrkan i det. Förrän nu.
Scouting handlar om att göra unga människor redo. Redo för livet. Det handlar om att möta, förstå och leda andra människor, men kanske viktigast av allt: att möta, förstå och leda sig själv. Vad verksamheten går ut på skiljer sig beroende var i Sverige och världen den bedrivs – det som är gemensamt är hur den bedrivs. För att kallas scouting behöver verksamheten bygga på scoutmetoden. I Sverige definieras scoutmetoden som sju pusselbitar: scoutlag och scoutlöfte (värderingar), patrullen (den lilla gruppen), Learning by doing, lyssnade och stödjande ledarskap, lokalt och globalt samhällsengagemang, friluftsliv och symboliskt ramverk (skapa gemenskap, sammanhang och tillhörighet genom symboler och ceremonier). Att det som förenar bygger på »hur« snarare än »vad« ger scoutrörelsen unika möjligheter att samla människor över gränser, såväl nationella som religiösa och politiska. Rörelsen, bildad i det viktorianska England och sedan spridd över världen, består exempelvis idag av en majoritet muslimer.
Scoutrörelsen i världen sträcker sig över alla världsreligioner och organiseras i två världsomspännande organisationer, WAGGGS, World Association of Girl Guides and Girl Scouts, och WOSM, Word Organization of The Scout Movement som tillsammans samlar ca 48 miljoner medlemmar världen över. WAGGGS organiserar kvinnliga medlemmar och WOSM såväl män som kvinnor. För att hålla rörelsen enad i världen beslutades tidigt att organisationerna endast skulle erkänna en nationell medlemsorganisation per land. Detta fick till följd att många länder bildade paraplyorganisationer under vilka flera scoutförbund med olika inriktningar och profileringar organiserades.
IDÉERNA OM SCOUTING växte sig starka i Sverige under 1900-talets första hälft. På flera håll plockades de upp av befintliga folkrörelser som en metod för att nå målen i den egna verksamheten. Här kan nämnas Nykterhetsrörelsen, Frälsningsarmén, KFUK – KFUM, och Missionskyrkan som startade scoutverksamhet för ökad nykterhet respektive mission. Vid sidan av dessa organiserades även scoutverksamhet utan någon tydlig koppling till någon annan folkrörelse. Sveriges scoutförbund och Sveriges flickors scoutförbund, sedermera Svenska Scoutförbundet, hade sett dagens ljus. Ett scoutförbund utan religiösa kopplingar är en tämligen ovanlig företeelse i scoutvärlden. På detta sätt skapades en ungdomsrörelse som på många sätt gick i takt, men som ibland också drog åt olika håll.
Scoutverksamheten väcker otvivelaktigt hos de allra flesta insikten om att människor är och ska vara olika. Den åttaåriga spårarscouten inser att gruppen inte tänker lika om disken i lägerköket. Den 15-åriga utmanarscouten ser styrkan i gruppens mångfald och förmår använda den för att lösa uppgifterna. På så sätt utvecklas under scouttiden en nyfikenhet på människor och andra sätt att se på världen och verkligheten. Om det är detta, eller delar av rörelsens nära koppling till olika religioner, som bidragit kan låtas vara osagt, men tröskeln till samtal om tro, livsval, livsåskådningar och religion har alltid varit låg inom hela den svenska scoutrörelsen.
Trots denna låga tröskel och nyfikenhet levde de fem svenska scoutförbunden tämligen skilda liv under större delen av 1900-talet. Världsorganisationernas krav på endast en organisation per land löstes genom Svenska Scoutunionen, sedermera Svenska Scoutrådet, som gemensamt paraply med mycket begränsad verksamhet. De tillfällen rörelsen uppträdde enad var i stort sett i internationella sammanhang – och på sina ställen även lokalt genom lokala scoutråd. Det internationella kravet på enighet i rörelsen omöjliggjorde också nybildningar av scoutförbund. Föreningar och församlingar med intresse att bedriva scouting fick därför anpassa sig efter något av de fem scoutförbund som fanns – en inte alltid framkomlig väg.
PÅ 2000-TALET ÄNDRADES den svenska scoutlagen, vilket måste godkännas av världsorganisationerna för att vara gällande. Punkten »En scout visar vördnad för Gud och hans ord« ändrades till »En scout söker sin tro och respekterar andras«. Den finns i världen en stark uppfattning att de inte går att vara scoutledare utan att ha en personlig tro – något som Sverige nu gick rakt emot genom att snarare betona sökandet och mångfalden. Det går givetvis att argumentera för att den tidigare skrivingen inte heller ställde några krav på tro. Här stökar dock skrivreglerna till det. Gud med stort g är den kristne guden (ett egennamn), medan gud med litet g kan vara vilken gud som helst (ett vanligt substantiv).
Det gemensamma arbetet växte och rörelsen fick snart sitt första gemensamma program. Alla delar av rörelsen fick bidra med sitt – scouting på kristen grund, scouting med helnykter profil, andlighet utan religiösa inslag och scouting till sjöss är några av de olika delar som idag återfinns i det gemensamma programmet och vi ser fram emot mer.
Med facit i hand är det inte särskilt anmärkningsvärt att det arbetet 2011 resulterade i en gemensam organisation för scouting i Sverige. Sedan 2012 är alla scouter i Sverige medlemmar i samma riksorganisation – kort och gott Scouterna. De tidigare scoutförbunden har antingen definierats om eller helt uppgått i den nya organisationen som i sig inte har några kopplingar uppåt till någon annan folkrörelse eller nationell organisation. Däremot samarbetar organisationen idag med en rad andra organisationer med lokala föreningar som bedriver lokal scoutverksamhet: equmenia, Nykterhetsrörelsen, Frälsningsarmén, KFUK-KFUM, EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) har alla lokala föreningar som bedriver scouting och på så sätt bidrar till scoutrörelsens program och utveckling (och vice versa). I Malmö finns två muslimskt profilerade scoutkårer och de senaste två åren har flera lokala scoutkårer bildat en gemensam organisation för scouting på ortodox grund.
2017 arrangerar Scouterna sin tredje nationella jamboree på Rinkabyfältet i Skåne. Förhoppningsvis med ännu fler organisationer än tidigare, som vill vara med och samarbeta om lokal verksamhet för unga människor. Scouternas nya organisation gör det inte bara möjligt för fler att bedriva scouting och därmed vända medlemsantalet. Den tvingar också trösklarna, både internt och gentemot omvärlden, att bli ännu lägre. För att på sikt förhoppningsvis helt försvinna så att fler barn och unga får möjlighet att ta del av scouting.
ERIK SILLÉN var ordförande i Svenska Scoutförbundet 2010-2011och ordförande i den nya riksorganisationen Scouterna 2012.
Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!