Mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet av Karin Källström

Karin Källström, författare till nyutkomna Juridikboken för ideella föreningar, beskriver ur ett juridiskt perspektiv några fri- och rättigheter som är särskilt viktiga för det civila samhället: mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet.

Mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten är så kallade positiva opinionsfriheter. Dessa ger människor rätt att mötas, demonstrera och organisera sig utan ingrepp eller sanktioner från statsmakten.

När vi säger mötesfrihet och föreningsfrihet så talar vi inte om en enskild lag eller bestämmelse, utan om rättigheter fastslagna såväl nationellt i den svenska grundlagen som internationellt. Rätten att förenas och församlas är dock inte utan inskränkningar.

Mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten får begränsas – men bara genom lag. Begränsningen måste vara välmotiverad, då det bara får ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får heller aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen eftersom det senare ju är en av demokratins grundvalar. Slutligen får begränsningen heller inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

NÄR BEGRÄNSAS MÖTESFRIHETEN OCH DEMONSTRATIONSFRIHETEN?

I en svensk kontext får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas av hänsyn till ordning, säkerhet och trafik vid sammankomsten eller demonstrationen. Det görs idag i ordningslagen. Sådana begränsningar i mötes- och demonstrationsfriheten är exempelvis att tillstånd måste sökas för att få hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar på offentliga platser. Det finns också regler kring huruvida demonstranter får täcka ansiktet och regler om när poliser får vägra ett arrangemang eller upplösa en demonstration när den väl har börjat. I övrigt får bara friheterna begränsas med hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka att farliga smittsamma sjukdomar sprids.

NÄR BEGRÄNSAS FÖRENINGSFRIHETEN?

Föreningsfriheten får bara begränsas när det gäller sammanslutningar vars verksamhet är av militär natur eller liknande eller när föreningen innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Regeringsformen öppnar alltså för möjligheten att förbjuda rasistiska organisationer. Något sådant förbud finns dock inte. Däremot finns begränsningar av föreningsfriheten för militärliknande organisationer, nämligen i brottsbalkens regel om straff för olovlig kårverksamhet.

VILKEN RÄTT HAR MAN ATT STÅ UTANFÖR?

En annan del av mötes-, demonstrations- och föreningsfriheterna är att de också utgör så kalllade negativa opinionsfriheter. Det innebär att ingen får tvingas av staten att ge sin politiska, religiösa, kulturella eller liknande åskådning till känna. Inte heller får någon tvingas att delta i en sammankomst för opinionsbildning, en demonstration eller någon annan meningsyttring eller tvingas att tillhöra en politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning. Det skyddet är absolut och kan inte inskränkas genom lag.

VILKET STÖD FINNS I INTERNATIONELLA KONVENTIONER?
Som lag i Sverige gäller också den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Konventionen antogs som svensk lag år 1995. I dess artikel 11 stadgas att var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Konventionen stadgar också att utövandet av dessa rättigheter inte får underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Någon motsvarande bestämmelse om negativ föreningsfrihet finns inte i Europakonventionen. Europadomstolen har dock uttalat i ett mål rörande Island att rätten att inte vara medlem i en facklig förening är inbegripen i föreningsfriheten. Föreningsfriheten och friheten att mötas och demonstrera skyddas i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna innehåller även en bestämmelse om så kallad negativ föreningsfrihet som innebär att ingen får tvingas att tillhöra en förening.

Sverige har ratificerat sju FN-konventioner om mänskliga rättigheter. Varje konvention har
en kommitté som består av oberoende experter. Kommittéernas uppdrag är att se till att staterna skyddar och respekterar rättigheterna i de konventioner de ratificerat. Därutöver granskar FN:s råd för mänskliga rättigheter situationen för mänskliga rättigheter i alla FN:s medlemsstater, genom så kallade Universal Periodic Reviews (UPR). Varje år granskas 48 länder. Således granskas varje stat regelbundet.

Vid en UPR-granskning får landet frågor och rekommendationer från de övriga länderna, och det granskade landet får sedan ta ställning till rekommendationerna. De accepterade rekommendationerna följs upp vid nästa tillfälle för granskning. Vid den första UPR-granskningen år 2010 accepterade Sverige 106 av 150 rekommendationer.

VAD HÄNDER NÄR RÄTTIGHETERNA KRÄNKS?

Domstolarna spelar en central roll i skyddet av enskilda personers rättigheter i Sverige. De rättsmedel som finns i det svenska rättssystemet är utformade för att skydda de mänskliga
rättigheterna. Den som anser sig ha fått sina rättigheter kränkta genom ett beslut som fattats av en myndighet kan börja överklaga beslutet till en förvaltningsdomstol.

En medborgare kan också vända sig till polis, Justitieombudsmannen (JO), Justitiekanslern
(JK) eller Diskrimineringsombudsmannen (DO), beroende på vad saken gäller. Enskilda personer som försökt få rättelse till stånd i Sverige genom att utnyttja de möjligheter som finns att överklaga myndigheters och domstolars beslut, kan gå vidare med ett klagomål till Europadomstolen. Då måste saken röra sig om en kränkning av en rättighet som stadgas i Europakonventionen som drabbat dem personligen. Tvisten kommer att rikta sig mot
staten Sverige som inte har kunnat tillgodose den enskildes rättigheter. Det går alltså inte att föra process mot en annan enskild eller ett företag i Europadomstolen.

Definitioner

>Mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk.
>Demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats.
>Föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.

KARIN KÄLLSTRÖM är författare till Juridikboken för ideella föreningar.

 

Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!

    *Obligatoriskt