Låga löner inom välfärdsområdet har genom alla tider signalerat de anställdas låga värde. Men i stället för att satsa resurser förskjuts ansvaret till ideella. Steget från lågt till gratis kan vara kortare än vi tror, skriver Stina Svensson som är talesperson för Feministiskt initiativ.
Det största hotet mot välfärd för alla är nedskärningarna. Under en lång tid har mycket av det välfärdssamhälle som byggdes upp under 60- och 70-talen raserats. Nedskärningarna påbörjades långt innan de privata aktörerna gjorde sitt intåg på välfärdsmarknaden. I grund och botten handlar det om hur vår gemensamma välfärd ska se ut och vilket värde den ska ha. I dagsläget ser vi en välfärd med usla arbetsvillkor där anställda enligt avtal tvingas jobba för två. Vi ser utlasning och deltider som mer regel än undantag och en undermålig arbetsmiljö. En press och stress på jobbet som skapar sjukdom.
Många tvingas gå ner i arbetstid under småbarnsåren på grund av att barnomsorgen inte är tillgänglig när de jobbar, och många har gått ner i arbetstid för att ta hand om sina äldre anhöriga när äldreomsorgen inte räcker till. Detta är en kortsiktig politik som slår fel. Vi har den så kallade svenska modellen som utgår från en värdering av arbetsmarknaden, där den kvinnodominerade välfärdssektorn värderas lägre än industrin som sätter märket för lönesättningen. Medlingsinstitutet har tydliga direktiv om det. Allt sammantaget är det tecken på att välfärden värderas lågt.
Istället för att satsa resurser på välfärden och höja dess värde, sker en förskjutning av ansvaret till ideella krafter. Frivillighet förväntas skydda välfärden mot stundande kaos.
KOMPETENSEN INOM VÅRD OCH OMSORG verkar lika betydelselös som utbytbar. Synen på traditionella kvinnojobb är att de kan utföras av vem som helst, när som helst. Som om vård, omsorg, städ och så vidare är enkla ting som inte kräver annat än att vilja. Inte pratas det om att ideella krafter ska hjälpa till i industrin, att jobbet kan utföras av vem som helst, att kompetens är oviktigt.
Och jag är inte alls förvånad: de låga lönerna inom välfärdsområdet har genom alla tider signalerat de anställdas låga värde. Steget från lågt till gratis kan vara kortare än vi tror.
Självklart är den ideella sektorn en viktig och avgörande kraft i vårt samhälle. Utan ideella
initiativ för rösträtt hade jag inte skrivit den här artikeln. Jag är tacksam. Jag är också tacksam och överväldigad av det outtröttliga arbete som exempelvis kvinnojourer utför och som räddar liv. Ideell verksamhet som gör skillnad men som behöver kontinuerligt stöd från vår gemensamma kassa.
Vi måste se den kompetens som bär vår välfärd och samtidigt se det ideella arbetet som en garant för vår demokrati.
Stina Svensson är talesperson för Feministiskt initiativ.
Vill du prenumerera på Kurage? 250 kr för fyra nummer och år!