Att förhandla fram ett (o)civilsamhälle – perspektiv på demokrativillkoren

Utifrån sin uppsats vid Södertörns Högskola beskriver Sanna Blomgren flera perspektiv på frågan om demokrativillkor för statsbidrag till ideella organisationen. Frågan har diskuterats under lång tid och frågan behöver diskuteras ytterligare.

När propositionen om nya demokrativillkor lades fram skrev bland annat Forum – idéburna organisationer med social inriktning och Studieförbunden i samverkan i en debattartikel hos Altinget att “regeringens förslag till demokrativillkor undergräver demokratin” och den tidigare statssekreteraren Helene Öberg skrev i Kurage att det skulle innebära “ett paradigmskifte när det gäller statens syn på det fria föreningslivet” om de går igenom . I min magisteruppsats har jag undersökt såväl utredningen som propositionen om demokrativillkor som en del i en en omförhandling av kontraktet mellan staten och civilsamhället i Sverige. En omförhandling som behöver förstås i ljuset av en global kontext som präglas av en tillbakagång för demokratin och på olika sätt påverkar civilsamhällets möjligheter att verka.

I Sverige har relationen mellan stat och civilsamhälle länge varit unik, ur både ett historiskt och internationellt perspektiv. Detta då den byggt på ömsesidig tillit samtidigt som det funnits en idé om att staten bör understödja civilsamhällets röstbärande funktion som en del i demokratin. Över tid har dock relationen mellan staten och civilsamhället omformats och synen på civilsamhällets roll har gradvis förändrats. Tidigare forskning har till exempel lyft att civilsamhällets roll som utförare av välfärdstjänster premierats allt mer de senaste decennierna till förmån för dess roll som politisk röst i förhållande till staten. I forskningen talar man om detta som en övergång från ‘röst’ till ‘service’.

En annan viktig aspekt av relationen mellan staten och civilsamhället är att statens syn på civilsamhället och hur man benämner civilsamhällets organisationer påverkar civilsamhällets legitimitet. I min analys har jag tagit hjälp av den amerikanska statsvetaren Iris Marion Youngs teorier om demokratiska ideal för att synliggöra att demokrati är ett normativt värde som omformas över tid och bland annat påverkar vilka organisationer och förändringsmetoder som anses vara ‘legitima’.

Min analys visar inledningsvis en diskurs som förstärker övergången från ‘röst’ till ‘service’. Det återspeglas i formuleringar som beskriver civilsamhället som “helt avgörande för välfärden och för att samhället ska fungera” samtidigt som man talar om den röstbärande funktionen i termer av att civilsamhället “lyfter angelägna frågor till debatt och diskussion” eller engagerar och organiserar sig i “frågor som berör”. Detta är förstås inte fel i sak, och även om det inte funnits någon intention att tona ned civilsamhällets ‘röst’ här, är det trots allt något annat att tala om frågor som berör snarare än politiska frågor eller rättighetsfrågor.

Organisationer som ägnar sig åt sabotage eller terrorism måste kunna granskas, kritiseras och lagföras. Den civila olydnaden har dock genom tiderna varit ett användbart verktyg för att fördjupa och utveckla demokratin och kan således kopplas till civilsamhällets röstbärande funktion.

Vidare framträder en diskurs som gör gränsdragningar mellan olika organisationer i civilsamhället baserat på vilka metoder för opinionsbildning de använder sig av. För att illustrera använder jag begreppsparet ‘civila’ och ‘(o)civila’ organisationer. Här kopplas de ‘civila’ organisationerna till idéer om samhällsnytta och välfärd medan de ‘(o)civila’ organisationerna knyts till idéer om civil olydnad, sabotage och terrorism. Vid en första anblick verkar denna uppdelning kanske inte vara särskilt kontroversiell. Organisationer som ägnar sig åt sabotage eller terrorism måste kunna granskas, kritiseras och lagföras. Den civila olydnaden har dock genom tiderna varit ett användbart verktyg för att fördjupa och utveckla demokratin och kan således kopplas till civilsamhällets röstbärande funktion. I propositionen lyfter man också att “civil olydnad även haft en roll i den svenska demokratins utveckling”. Men samtidigt skriver man att uppmaningar till lagbrott “typiskt sett anses innebära ett motarbetande av det demokratiska styrelseskicket”. Således beskrivs den civila olydnaden som balanserande på gränsen till det ‘(o)civila’ samhället. Detta synliggör hur demokratin som ett normativt värde formar förståelsen av vad som anses vara ‘civilt’ och inte.

Till sist visar min analys en diskurs som kretsar kring att tilliten mellan såväl staten och civilsamhället som staten och allmänheten på olika sätt utmanas. Detta återspeglas bland annat när man framhåller att “det är oacceptabelt när det förtroende samhället visar genom” den statliga finansieringen “inte respekteras utan tvärtom utnyttjas för våldsbejakande och antidemokratiska budskap”. Detta är i sig inte heller kontroversiellt men det blir intressant i förhållande till de andra diskurser som min analys synliggör. Om vi förstår dessa som en del av ett större samtal om civilsamhället och dess roll i demokratin, och inte enbart i förhållande till statliga bidrag för civilsamhället, finns det anledning att fråga sig på vilket sätt de kan komma att påverka det civilsamhälleliga landskapet framöver. För oavsett om demokrativillkoren realiseras i lag eller inte synliggör de en förändringsriktning i såväl synen på civilsamhället som i relationen mellan staten och civilsamhället.

I väntan på (eventuellt) ytterligare omformulerade demokrativillkor finns det utrymme att fundera på hur din organisation ska förhålla sig till detta. Här går det exempelvis fråga sig på vilket sätt er verksamhet påverkas om den ska rymmas inom ramen för de villkor som den statliga finansieringen ställer upp. Vidare går det fråga sig om er organisation gör gränsdragningar i förhållande till andra delar av civilsamhället och vilka idéer de i så fall grundar sig på. Påverkar de vilka ni väljer att alliera er med? Min förhoppning är att denna artikel kan så ett frö till fortsatt nyfikenhet och diskussion kring dessa frågor.

 

Sanna Blomgren har läst magsiterprogrammet i sociologi på Södertörns Högskola

Glöm inte att prenumera på Kurage!