”Vi har gått från att ses som en förutsättning för demokratin, till att ses som ett hot mot demokratin.” Så uttryckte sig en ung kille, aktiv en av landets större ungdomsorganisationer när vi möttes. Under de senaste åren har det skett stora förändringar i synen på föreningslivet från statens sida. Det är en förändring som jag menar har skett i kölvattnet av den uppskruvade debatten om föreningsbidrag till odemokratiska organisationer. Oro för att råka släppa igenom en felaktig utbetalning har lett till att hundraårig föreningspraxis ifrågasätts och medlemmarnas åsikter ska kartläggas. I försöket att stärka demokratin riskerar man att istället rucka på flera av dess viktiga principer. Det är dags att kultur- och demokratiminister Amanda Lind kliver fram och förklarar hur vi även fortsättningsvis ska kunna ha ett starkt och självständigt föreningsliv.
Den gängse bilden av de stora folkrörelserna från början av förra seklet är att de har varit en förutsättning för framväxten av vårt demokratiska samhälle. I nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och rösträttsrörelsen organiserade sig hundratusentals människor för ett bättre samhälle och på köpet utvecklades föreningskultur och demokratiska strukturer inom organisationerna själva. Det är i mångt och mycket samma organisationsstruktur som fortfarande idag återfinns inom en lång rad föreningar, t.ex. majoriteten av partierna i riksdagen. Det handlar om nationella förbund som har ett antal lokalföreningar anslutna. Genom att mötas på riksmöten med jämna mellanrum fastställs stadgar för förbundet eller partiet. Dessa gäller sedan för organisationens alla lokalföreningar i hela landet. Ganska självklart kan många av de miljoner svenskar som är föreningsaktiva tycka.
Men så är inte fallet hos den myndighet som är satt att stötta stora delar av föreningslivet och förvalta civilsamhällespolitiken, Myndigheten för ungdomsfrågor och civilsamhälle, MUCF. De har slagit fast att det är ett odemokratiskt sätt att organisera sig och ett stort antal ungdomsorganisationer har under hotet att bli av med sin statsbidraget tvingats göra om sina nationella stadgar. I dagarna kom LSU:s rapport Ungdomsrörelsen i siffror och där framgår att antalet föreningar som får bidrag inte varit så här lågt sedan 2014 och att 15 av ungdomsorganisationerna har fått bidragen villkorade, till exempel med krav om stadgeförändringar på kommande årsmöten.
Det är en stor principiell fråga då en myndighet går in och sätter sig över medlemmarnas önskan om organisationsform. Att förordningar går att tolka på detta sätt menar Vänsterpartiet står i motsättning till intentionen med stödet. Jag vill uppmana regeringen att ta ansvar för situationen och lyfta frågan om demokrativillkor till riksdagen för att råda bot på tolkningsförvirringen som lett fram till de hårdare tolkningarna. Förutom det rent principiellt felaktiga med att staten dikterar villkor för hur civilsamhället ska organisera sig så växer det också fram en bild av ett bedömningssystem som är godtyckligt och oförutsägbart. Föreningar med mycket snarlika stadgar bedöms olika. Det här skapar stor osäkerhet och oro. Det handlar om föreningar med anställda och hyror som ska betalas. Det finns också färska exempel från Socialstyrelsens bidragsgivning som påminner om exemplen från MUCF.
För Vänsterpartiet är det en central demokratifråga att människor fritt kan organisera sig och välja former för det. Vi menar att ett självständigt och frispråkigt civilsamhälle är viktigt för att garantera en stark demokrati. Vi värnar särskilt att unga får stöd för att organisera sig. Om vi tidigt kan ge ungdomar en känsla av det är möjligt att förändra sin egen eller andras situation eller samhället i stort är mycket vunnet i demokratiarbetet.
Det höga tonläget som hörs från högerpartier varje gång misstag eller bidragsfusk uppdagas kan inte få styra framtiden för civilsamhällets möjligheter till offentligt stöd och fortsatt självständighet. Vi måste se civilsamhället som demokratibyggare och inte demokratihot. Det är dags för regeringen att tala klarspråk om hur man ser på frågor om medlemsdemokrati och betydelsen av ett starkt föreningsliv. De tre statliga utredningarna som rör demokrativillkor i bidragsgivningen behöver skyndsamt komma till riksdagen så vi får en ordentlig debatt och tydligare regelverk. Från Vänsterpartiet kommer vi fortsätta stå upp för de viktiga principer som står på spel.
Vasiliki Tsouplaki är riksdagsledamot för Vänsterpartiet och vice ordförande i riksdagens kulturutskott. Vasiliki nås på vasiliki.tsouplaki@riksdagen.se.