Det är ingen enkel fråga att besvara. Vad menas med jämlikhet och hur mäter vi att en verksamhet har främjat jämlikhet? Och vad lägger vi in i begreppet folkbildning – folkhögskolor, studieförbund, bibliotek och kulturellt skapande samt självbildning? Syftar vi på ett breddat deltagande, stärkta medborgare eller att utjämna utbildningsklyftan i samhället? I folkhögskolan kan vi se hur många går vidare till högre utbildning eller arbete. För studieförbunden blir det svårare att dokumentera en utjämning av utbildningsklyftan och särskilt om man mäter den genom den internationella ISCED-skalan som anger nivåer i det formella utbildningssystemet från grundläggande nivåer till forskarutbildning. När det gäller bildning handlar det om att öka människors möjligheter att vidga sina perspektiv och tolka olika skeenden. Det är inte ett bildningsgods som ska lyftas utan en förmåga att tolka och förstå världen och sig själv. Bildningsbegreppet är per definition inte utjämningsbart! Där gäller breddat deltagande, ökat engagemang i samhälle, politik och arbetsliv, som mått.
För några år sedan medverkade jag i Folkbildningsrådets meta-utvärdering – Folkbildningens frihet och värde – Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund (Folkbildningsrådet, 2016) – som belyser i vilken grad folkbildningen bidrar till att främja statens syften med stöd till folkhögskolor och studieförbund: att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, att bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället samt att bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Målet för folkbildningspolitiken knyter samman syftena: Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning. På så sätt bidrar folkbildningen till ökad personlig bildning och delaktighet i samhället.
Uppdraget för den artikel som jag och Anna Nørholm Lundin författade var dels att gå igenom ett tjugotal studier och se i vilken grad dessa mål hade uppfyllts, dels att belysa vilka frågor som utvärderingarna inte tagit upp. Det senare var min uppgift. En viktig distinktion är att skilja mellan resultat och effekter. Det går att löpande i siffror och tabeller redovisa resultat i hur många deltagare med olika bakgrund som sökt sig till en viss verksamhet. Svårare är det att påvisa effekter av hur deltagande i folkbildning påverkat individen eller samhället. Folkbildning är ju en meningsskapande verksamhet som inte lätt kan beskrivas med siffror.
I våras lade Jämlikhetskommissionen fram sitt slutbetänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46). En sökning genom den omfattande texten gav noll utslag på begreppen folkbildning, folkhögskolor och studieförbund. Däremot ägnas stor uppmärksamhet åt det vidare begreppet vuxenutbildning. Utredningen gör en ingående analys av begreppet jämlikhet och olika effektområden som inkomstskillnader, rörlighet mellan generationer (”klassresor”), tillväxt, tillit, hälsa, utbildning och hållbarhet.
Frågan om jämlikhet i förutsättningar eller i utfall är återkommande i den politiska debatten och det offentliga samtalet. Jämlikhet i förutsättningar brukar ha brett politiskt stöd, eftersom det är svårt att argumentera mot att alla barn så långt möjligt ska ges samma förutsättningar i livet. Om man vill verka för en utjämning av utbildningsklyftor räcker det inte med lika förutsättningar utan man måste studera utfallet över längre tid. Vi vet från forskning och utvärdering att deltagandet i vuxenutbildning är selektivt och att Matteusprincipen i hög grad gäller: ”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” (Bibeln, 1917 års översättning). Här finns också en utjämningsparadox: de som har störst behov visar minst intresse.
Låt mig peka på tre områden: medborgarnas deltagande i demokratin, vidgat deltagande och nya grupper samt utjämning av utbildningsklyftan. I meta-utvärderingen skrev vi om demokratisyftet att om man ser till språkbruk och begrepp i utvärderingarna används begreppet demokrati mycket flitigt. Begreppet jämlikhet är mer sällan förekommande, med några undantag. Jämställdhet förekommer rätt ofta men begreppet genus är mer sällsynt. Av olika definitioner av demokrati väljer jag Strömbäcks (2015) som lyfter fram tre centrala kriterier på demokratins kvalitet: politisk jämlikhet, effektivt deltagande och upplyst förståelse.
I några av de granskade studierna ges en bild av hur folkbildningen kan fungera som demokratiskolor, att tala inför publik och att påverka samhället. Folkbildningen och folkrörelser har i sig många demokratiska rum och då blir frågan om samspelet med de politiska arenorna central. Det finns en utmaning i den demokratiska dialogen och kravet på politisk jämlikhet eftersom det ofta är välutbildade och kunskapsstarka grupper som har mer makt och bättre förutsättningar att föra sin talan. Vi pekade även på hur ojämlikhet och segregation kan ha negativa återverkningar på demokratin och deltagandet i fackföreningar, politik och samhälle.
Har då alla individer lika möjligheter att delta i folkbildning? Även om det görs riktade insatser för prioriterade grupper som utrikes födda, kortutbildade eller individer med funktionsnedsättning, visade utvärderingarna att folkbildningen inte alltid når ut till de mest utsatta grupperna i samhället. I en deltagarundersökning för folkhögskolan redovisas dock mer positiva resultat. Utvärderingarna belyser hur studiecirklar och folkhögskolekurser kan vidga individens kunskapshorisonter, engagemang och deltagande i samhället. Vidare visas på hur folkhögskolan kan vara en väg till fortsatt utbildning på högskolenivå eller yrkesverksamhet. Tid och plats har betydelse. En studiecirkel kan öppna ögonen för nya frågor men en längre folkhögskolekurs kan förändra en människa.
Folkbildningsrådets utvärderingar visar att deltagare i studiecirklar ofta är mer samhällsaktiva än genomsnittsmedborgaren, om vi med samhällsaktiv menar att man är medlem i en förening eller liknande, eller arbetar ideellt. I intervjuerna med cirkeldeltagare framgår dock att det inte automatiskt går att säga att samhällsengagemanget är ett resultat av cirkeldeltagandet. Faktum är att deltagarna själva inte riktigt kan säga var cirkelengagemanget slutar och föreningsengagemanget börjar, eller vice versa. För vissa intervjuade är studiecirkeln och föreningsmedlemskapet två av flera delar i samma samhällsengagemang, och deltagarna är ofta aktiva på flera olika sätt.
Folkbildningsrådet har publicerat ett stort antal analyser efter metautvärderingen 2016. En intressant studie är Folkbildning i marginaliserade stadsdelar. Förankrad, invävd och trevande (2019) där folkbildningens roll för det demokratiska deltagandet har en annan profil än landet i övrigt. Den visar att deltagarna i marginaliserade stadsdelar engagerar sig i folkbildning för att stärka sitt grundläggande deltagande i samhället, för att utveckla minoritetsetniska och religiösa gemenskaper samt för kultur- och konstproduktion. Det skiljer sig i jämförelse med deltagare i andra delar av kommunen och i riket i genomsnitt där folkbildning handlar huvudsakligen om att förverkliga fritidsintressen och om personlig utveckling.
Kan folkbildningen bidra till en utjämning av utbildningsklyftor? Den frågan beaktades endast i en begränsad utsträckning i artikeln i metastudien och framförs mer i form av ett antagande. Det är skillnad mellan att utjämna utbildningsklyftor som kan handla om skillnader på årsbasis i utbildningsnivå mellan olika individer och grupper, och att bredda och fördjupa bildningsnivån samhället. Det finns ett starkt stöd för tanken att folkbildning bidrar till att vidga bildning och utjämna utbildningsklyftor i samhället och stärka individens tilltro till egna kunskaper och erfarenheter. Att utjämna utbildningsklyftor är också en fråga om hur olika slags kunskaper – formella och informella – värderas i samhället. Hur ser det då ut?
En SCB-studie (2018) visade att drygt 30 procent av de som gått ut folkhögskolan har påbörjat högskolestudier inom två år. Tidigare folkhögskoledeltagare inom konst och media studerade på högskola i högst omfattning (44 procent) och det var vanligt att deltagarna läste ämnen på högskolan som liknade kurserna de läste på folkhögskolan. SCB visade också att en tredjedel av folkhögskoledeltagarna har en etablerad ställning på arbetsmarknaden året efter avslutad kurs. Jämförelsevis har dock Komvux en större betydelse för att utjämna utbildningsklyftan eftersom den har tio gånger så många deltagare.
Svaret på frågan om folkbildningen bidrar till ökad jämlikhet är nog tveklöst ja när det gäller människors deltagande i samhälle, politik och kultur. Folkbildningen bidrar dock inte i sig själv till att minska den strukturella ojämlikheten i inkomster, sociala villkor och välfärd, utbildningsnivå och ägande. Däremot har folkbildningen en central roll för att öka medborgarnas delaktighet i samhälle och politik. Den skapar demokratiska mötesplatser i föreningsliv och civilt samhälle. Olof Palme myntade för många år sedan begreppet att Sverige är en studiecirkeldemokrati och folkbildningsnestorn Gösta Vestlund, nyligen avliden, ville göra studiecirkeln till ett världsarv. Folkrörelsernas och även folkbildningens roll för den demokratiska utvecklingen har också lyfts fram i Erik Bengtssons (2020) bok Världens jämlikaste land? Han menar att 1900-talets välfärdsstat och jämlikhet skapades av en bred koalition av de folkrörelser som växte fram från slutet av 1800-talet och verkade under 1900-talet. Det är nu en stor utmaning för folkbildning, folkrörelser och det civila samhället att motverka en ökad ojämlikhet och att många medborgare stängs ute från aktivt deltagande i samhället.
Kenneth Abrahamsson är docent i pedagogik och adjungerad professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Aktiv i föreningen för folkbildningsforskning, Tankesmedjan Global utmaning och TCO:s tankesmedja Futurion. Kenneth nås på kenneth.abrahamsson1@gmail.com.