I förra numrets artikel ”Tillitsparadoxen: Norden är mästare i både tillit och rasism” är Nazem Tahvilzadeh kritisk mot min bok ”Förorten – ett samhällsvetenskapligt reportage” som han menar är ”rakt på den rasifierade strömmen”. I ett konspiratoriskt resonemang görs boken till en del av en orättfärdig samhällsutveckling: ”Men våra stater har börjat hata invandrare öppet och oförskämt och tillitsforskningen skapar en grogrund för denna politik.” (Läs gärna igen, det är korrekt återgivet men kursiveringen är min).
För sansade läsare kan jag berätta att min bok bygger på ett stort antal intervjuer med ett tvärsnitt av boende i Östra Bergsjön och Hjällbo, två av de 22 områden i Sverige som polisen klassat som ”särskilt utsatta”. Jag berättar vad jag sett och hört under år av fältstudier och intervjuer. Genom hela boken står de boendes uppfattningar i centrum. (Förutom i den avslutande observationen som handlar om hur fel det kan bli när man närmar sig förorten med förutfattade meningar.) Boken avslutas med en lista på de boendes svar på öppna frågor om vad som är bra med att bo i Hjällbo/Bergsjön och vad som behöver göras för att det skall funka bättre.
Det som triggar Tahvilzadeh är upptäckten att de boende i förorten litar mindre på andra människor i området än på personer i Göteborg och i Sverige som helhet. Det skiljer sig från andra bostadsområden i Sverige (man litar mer på närområdet än på det som är längre bort), men är typiskt för etniskt diversifierade områden runtom i världen. Man kan tycka illa om det, man kan önska sig att det vore annorlunda, men verkligheten är som den är. Jag vågar påstå att det vore bättre för förorten om tilliten mellan de boende var större än vad den är idag. Förgripligt? Tror inte det.
Till sist något angående rubriken på Tahvilzadehs artikel. Vi kan diskutera hur mycket av ojämlikheterna mellan förorten och andra områden i Sverige som beror på strukturell diskriminering, och hur mycket som beror på skillnader i humankapital. Jag kan t ex dokumentera att nästan var tredje boende i förorten menar sig tillhöra en grupp som är diskriminerad i samhället (snittet i befolkningen som helhet är 10 procent). Men dessa och andra seriösa forskningsresultat till trots – att kalla Norden för ”mästare i rasism” är så dumt att klockorna stannar. Det är knappt värdigt ens en till forskare förklädd aktivist. Skärpning!
PETER ESAIASSON är professor vid statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs Universitet. 2019 utkom han med boken Förorten – ett samhällsvetenskapligt reportage (Timbro förlag). Boken bygger på ett forskningsprojekt där hundratals boenden i Bergsjön och Hjällbo blivit intervjuade. Peter nås på peter.esaiasson@pol.gu.se.