9 av 10 svenskar kan tänka sig att göra en insats i en kris. Men hur aktiverar man den potentialen som organisation? Röda Korsets svar är att utveckla den lokala verksamheten. En krets – en kommun, är det nya budordet som ska förändra organisationen. Om det skriver Margareta Wahlström, ordförande för Svenska Röda Korset.
Det finns ett enastående engagemang och stor kraft i civilsamhällets organisationer. För Röda Korsets del betyder det att vi genom våra kretsar bedriver en omfattande social verksamhet för att bryta isolering och vi agerar för att förhindra och lindra lidande för människor som flytt från krig och konflikt. Vid olyckor och kriser agerar vi med kort varsel, vi öppnar mötesplatser och utgör en kraft i lokalsamhället.
Röda Korset, liksom många medlemsbaserade och folkrörelseorganisationer, byggdes upp för omkring 100 år sedan på grundval av en stark lokal förankring. Vi verkade bland människor där de fanns, och där de största behoven av socialt arbete, utbildning och andra verksamheter fanns.
Det är med detta uppdrag i bagaget som vi tar oss an nutida utmaningar. Samhället genomgår stora förändringar. Inte minst ser vi en allt snabbare koncentration av befolkning och ekonomiska krafter till några stora och växande städer med omfattande närområden av mindre städer inom pendlaravstånd. Och en allt glesare glesbygd med fattigare kommuner och minskad service. Och alltför ofta en åldrande befolkning. Det får oss att ständigt fundera över hur våra existerande lokalorganisationer ska säkras och utvecklas? Vilka frivilliga skall engageras för deras verksamhet? Och vilka grupper är det som behöver Röda Korsets engagemang?
Vi ser i många fall en positiv utveckling. Engagemanget i samhället är stort. Formerna är ofta nya men många sluter fortfarande upp i traditionella organisationer. I Sverige kan 9 av 10 tänka sig att göra en insats i en kris. Men dagens frivilliga, engagerade ställer nya krav för sitt engagemang och vi måste hitta vägar för att motivera aktivt engagemang i just vår organisation.
De utmaningar vi ser är knappast unika för Röda Korset. Behovet av förändring gäller inte bara oss – nej, hela frivilligheten måste anpassa sig till den verklighet vi nu lever i. Och det är omvärlden som till stor del styr förändringen. En förändring som är konstant och något att förhålla sig till, inget vi ska vara rädd för. Vi måste våga förändras med omvärlden.
Hjälp ges bäst av de som är närmast krisen, på lokal nivå. Alla våra lokala kretsar är förstås mycket medvetna om sina utmaningar. Frivilligheten och dess förutsättningar förändras. Många kretsar ser exempelvis stora utmaningar i att rekrytera frivilliga och personer som är villiga att ta sig an förtroendeuppdrag. Förutsättningarna för frivilligarbete inom många glest befolkade områden kanske inte finns inom en nära framtid. Trots att det är där som stora behov finns hos en kvarvarande befolkning. Kanske räcker det inte bara med organisatoriska förändringar, utan det som krävs är idéförändringar i grunden. Inom tio år kanske vi pratar om helt andra indelningar.
Folkrörelsemodellen med idrotten, kyrkan, friluftsfrämjandet, scouterna, med flera har byggt på att folk är aktiva i sin egen fysiska miljö. Redan nu ser vi hur människor agerar i helt andra miljöer med enfrågegrupper, Facebookgrupper och andra digitala uttryck. Vi måste ta vara på den typen av engagemang, det må vara Facebook eller ”popup”, och vi kan göra det om vi vågar. Det ena ska inte behöva utesluta det andra men vi måste vara lyhörda för vad folk vill åstadkomma och hur.
Vi ser också hur utrymmet på flera områden krymper för stat och civilsamhälle, medan den privata sektorns roll ökar och det är en förändring att förhålla sig till. Samarbete mellan de tre ökar vilket ställer nya krav på aktörerna samtidigt som det ger nya möjligheter. I samband med skogsbränderna 2018 har vi sett att vi kan lösa problem om vi samverkar.
Vi förväntar oss ofta att kommuner och länsstyrelser skall skapa samordningsfunktionerna som effektiviserar vår samverkan. Men det sker inte. Hur kan vi hitta ett sätt att samplanera? Så hur påverkar vi beslutsfattare på bästa sätt?
Så vad gör då Röda Korset som stor och inflytelserik civilsamhällesorganisation?
För det första försöker vi betrakta oss ur ett helikopterperspektiv. Vi är ofta alltför räddhågsna. Vi är för teknokratiska och för fokuserade på redovisning av verksamhet. Nya idéer måste tillåtas utveckla organisationen. Vi måste vara dynamiska och tillåta oss att prova nytt. Det är ingen självklarhet att det vi gjorde för 20 år sedan är relevant i dag. Vi måste lära oss använda de moderna instrumenten, den nya tekniken, inte bara för att tala om vad vi gör utan för att mobilisera människor och resurser. Vi kommer nämligen inte att se folk gå in i Röda Korset som frivilliga för att stanna i 50 år. Nu är man med i flera olika organisationer eller i tillfälliga aktionsgrupper.
För det andra betyder det att Röda Korset nu så långt det är möjligt kommer att arbeta genom kommunkretsar. En krets – en kommun, med syfte att kraftsamla och bygga tydlig kapacitet lokalt. Vi ska finnas överallt i landet, vi ska vara synliga och närvarande men vi ska också vara effektiva och trovärdiga och inte lova mer än det vi kan leverera. Vi ska ha modet att arbeta med de som verkligen är mest utsatta i vår närmiljö. Och för det behöver vi använda våra resurser på rätt sätt, ha frivilliga som är väl rustade för att göra insatser för de som har störst behov.
Margareta Wahlström, ordförande för Svenska Röda Korset
Prenumera på Kurage! Fyra nummer hem i brevlådan per år för endast 250 kr.