I somras avslöjade lantbruksjournalisten Per-Ola Olsson att Naturskyddsföreningen har sponsrat en konferens med ifrågasatta forskare som sprider ovetenskapliga påståenden till afrikanska bönder. Det är inte första, och förmodligen inte sista, gången organisationen hamnar i blåsväder.
Den »agroekologiska« konferensen hölls i Kenyas huvudstad Nairobi. Drygt 500 lantbrukare, studenter och myndighetspersoner samlades för att lyssna på ett flertal av forskarvärlden ifrågasatta vetenskapsmän.
Don Huber, professor emeritus i växtpatologi, påstod inför åhörarna att det EU-godkända bekämpningsmedlet glyfosat var länkat till ett dussin sjukdomar, bland annat autism, cancer och Alzheimers. Medlet riskerade så snart som 2025 att göra hälften av alla amerikanska barn autistiska, enligt Huber. Uppgifter som är helt felaktiga, förstås.
Naturskyddsföreningens stöd till konferensen möjliggjordes med hjälp av skattepengar från svenska myndigheter. Det gäller inte minst Sida som står för 27 procent av organisationens budget, motsvarande cirka 60 miljoner kronor.
Att svenska organisationer tilldelas biståndsmedel för att stödja arbete i utvecklingsländer är en viktig del av den ideella sektorns infrastruktur. Just jordbruk är ett särskilt viktigt område eftersom svälten i världen för första gången på flera decennier ökar, till stor del på grund av klimatförändringar. Utan verktyg för att effektivisera och anpassa odlingar kommer världssvälten troligtvis att förvärras.
Men Naturskyddsföreningens sponsring av konferensen är ett rent slöseri med skattepengar, för att inte tala om de djupt oetiska aspekterna av att bidra till en förvärring av svältande människors livssituation. Allt för att organisationen har på känn att eko är reko.
Det ekologiska jordbrukets fördelar är minst sagt omtvistade. Forskning visar att ekologiska odlingar ger mindre skördar, kräver större ytor och gör bönder mer sårbara. För fattiga bönder är marginalerna alldeles för knappa för den typen av risktagande.
Och visst vore det väl om detta enbart var en olycklig miss från Naturskyddsföreningens sida, men det är inte första gången man visar prov på dåligt omdöme.
För ett par år sedan testades en modifierad rissort i Filippinerna, berikad med A-vitamin för att motverka blindhet och dödsfall bland undernärda och svältande. Försöken bedrevs på uppdrag av det internationella risforskningsinstitutet (IRRI) och finansierades av bland annat Sida och Bill and Melinda Gates Foundation. Naturskyddsföreningen däremot, uttryckte stöd till aktivistorganisationen Masipag som saboterade odlingen på grund av sitt ideologiska motstånd mot genmanipulerade grödor. Snacka om skattebetalar-självmål.
I Sverige har vi alldeles för länge förhållit oss naivt till civilsamhällesorganisationers agendadrivande. Vissa organisationer – Naturskyddsföreningen är en sådan – har snarare status som oberoende expertinstanser än lobbyorganisationer. Det måste få ett slut.
För inte alla som vill väl gör rätt. Och bara för att en organisation är insatt i ett ämne och driver en fråga betyder det inte att den information de delger är neutral och oberoende.
Ideella organisationer fyller en livsviktig roll i det demokratiska ekosystemet. Ofta driver de behjärtansvärda frågor. Men det betyder inte att vi ska svälja deras budskap med hull och hår. Ibland vore en nypa salt minst sagt välgörande.
Emma Høen Bustos är chefredaktör för tidskriften Liberal Debatt och politisk redaktör på Dalarnas Tidningar.
Glöm inte att prenumerera på tidskriften Kurage för att få hem tidskriften i brevlådan eller bara för att stödja vår verksamhet.