Det finns många ord för expert: specialist, sakkunnig, kännare, »förståsigpåare«. Men vem bedömer om man är expert eller inte? Är man mer expert om man har studerat ett ämne noggrant än om man har levt, upplevt, verkat och samverkat i ett sammanhang? Utifrån mitt perspektiv som verksamhetsledare för projektet Leader Skellefteå Älvdal är det ofta så att den kunskap och erfarenhet som vi har förvärvat och har med oss ofta hamnar i skymundan för de som är expertutbildade.
Jag kan i mitt arbete med landsbygdsutveckling, både professionellt och ideellt, konstatera att de kommuner som lyckas bäst med hållbar utveckling på landsbygden, är där det förs en dialog mellan kommunledning och civilsamhället, där har man också förtroende och respekt för varandra.
Ibland undrar jag om inte de som tar beslut, eller verkställer beslut som redan är tagna, inte riktigt förstår att det är vi som faktiskt bor på landsbygden som är experterna. Men det är inte alltid de som sitter på beslutsbefattningar som är de som vet bäst. Kan det vara så att de som anser sig vara experter på ett område riskerar att förlora sin lyhördhet inför andras åsikter?
Jag möts varje dag av fantastiska människor på landsbygden med nya och inspirerande idéer av allahanda slag. Det kan vara den »lilla tanken« som grott en längre tid eller den stora visionen om att man kanske kan bidra till att skapa en bättre värld. På sätt och vis är även det en typ av expertkunskap, att ha sått fröet till en tanke, låtit det gro och följt med i hela processen.
Skulle den ideella sektorn lägga ner sitt arbete för en tid skulle troligtvis mycket av vårt samhälle stanna av. Tillhör vi inte alla den ideella sektorn på det ena eller andra sättet? Jag hoppas och tror att det kommer att ske en förändring, där civilsamhällets roll börjar värderas utifrån hur viktigt det arbete man utför är, inte huruvida man är expert eller inte.
Att få möjligheten att bo, leva och samverka på landsbygden är en ynnest. Jag har själv valt det och aldrig heller ångrat mig. Visst behöver vi våra städer med dess levande stadskärnor, men det behöver inte vara på bekostnad av landsbygden och den service som måste finnas där.
Ändå får vi som har valt att bosätta oss på landsbygden hela tiden argumentera för det vi behöver.
Listan är lång: det är indragning av de få busslinjer som finns, nedläggning av skolor, butiker, polisstationer, vårdavdelningar, nedsläckning av vägbelysning, vägunderhåll, sandning, skottning med mera. Alla människor i Sverige borde ha rätt till en god grundläggande offentlig service. Så är inte fallet i dag.
Vi lever och verkar i ett fantastiskt land och vi har många saker att vara tacksamma över. Våra barn och barnbarn kan tryggt leka ute i trädgården, i bästa fall bo med närhet till skola och förskola, ha tillgång till service i olika former, närhet till naturen, till sjöar, älvar, hav, berg och skog, i många fall bra och snabba vägar, snabbt och säkert bredband, oftast fri parkering i närheten av där man bor och lantbrevbäring. Ändå finns det stora utmaningar att hantera framöver.
Hela Sverige måste räknas, människor ska ha möjlighet och råd att välja vart man vill bosätta sig. Det ska finnas god infrastruktur, service och bostäder på landsbygden lika väl som i staden.
Som landsbygdsutvecklare får man aldrig ge upp. Det finns hela tiden nya, bättre vägar att hitta för att nå det mål man tycker är viktigt och som man har satt upp.
Monica Marklund är verksamhetsledare för Leader Skellefteå Älvdal sedan 2009 och projektledare för Gold of Lapland. Jobbar med hållbara utvecklingsprojekt i kommunerna Norsjö, Malå och Skellefteå.
PRENUMERERA PÅ KURAGE!
Glöm inte att prenumerera på tidskriften Kurage för att få hem tidskriften i brevlådan eller bara för att stödja vår verksamhet.
FAKTARUTA
Leadermetoden tar fasta på det lokala engagemanget Leadermetoden är en metod för att utveckla landsbygden inom lokalt ledd utveckling. Ordet Leader är en förkortning av en fransk mening – Liaison Entre Actions de Dèveloppement de l´Economie Rurale, fritt översatt till »samordnade aktiviteter för ekonomisk utveckling på landsbygden«.
I Malå, Norsjö och Skellefteå kommuner har man gått samman för att arbeta med metoden. I varje område tar privat, ideell och offentlig sektor gemensamt fram en lokal utvecklingsstrategi där man kommer överens om vad man ska prioritera för insatser under kommande programperiod. Metoden bygger på samarbete mellan olika sektorer och aktörer i ett område utifrån lokala initiativ och förutsättningar. De som bor och verkar i området driver och påverkar utvecklingen, och en ideell förening administrerar det geografiska området. Den 1 juli 2015 bildade kommunerna just en sådan förening där styrelsen beslutar om vilka idéer som får pengar inom ramen för projektet. Målen för projektet är bland annat befolkningsökning, entreprenörskap, integration och grön omställning.