Maria Graner är generalsekreterare på Folkbildningsrådet sedan 2016. Hon har tidigare varit chef på Röda Korsets Ungdomsförbund, Sensus studieförbund och Scouterna. Maria var även sekreterare i den statliga utredningen för ett stärkt civilsamhälle (SOU 2016:13). Här skriver hon om folkbildningens roll i att skapa sammanhållning och ständigt ta sig an nya mål och ambitioner.
Folkbildningen fortsätter att leverera och möta mål. Och folkbildningen fortsätter ta sig an nya målgrupper och ambitioner. Är det folkbildningens gräsrotsverksamhet som kommer att lösa sammanhållningen i Sverige?
Så var det dags igen för staten att ställa sin fråga om folkbildningen: Har syftet med att ge medel till studieförbund och folkhögskolor nåtts? Frågan har ställts och besvarats med jämna mellanrum sedan den nuvarande styrmodellen för folkbildningen infördes 1991. Flera stora forskarledda utvärderingar har tidigare gett svar. I april 2018 kom svaret från Statskontoret som under fyra år har studerat folkbildningen. Slutrapporten En folkbildning i tiden – en utvärdering utifrån syftena med statsbidraget bekräftar bilden från tidigare: Ja, de syften staten har med att ge bidrag till folkbildningen är uppfyllda. Statskontorets huvudintryck av folkbildningens verksamheter är mycket positivt. Samtidigt uppmanas folkbildningen att nå ännu fler.
Folkbildningen ses som en problemlösare av rang. Aldrig har vi behövt folkbildningen som nu, heter det. Folkbildning är ett värn mot alternativa fakta och filterbubblor. Folkbildning skapar den nödvändiga tilliten och sammanhållningen i samhället. Folkbildningen är garanten för glesbygdens kulturliv. Folkbildningen sluter utbildningsklyftor. Folkbildningen är en grundsten i den svenska demokratin. Så kan vi fortsätta och det är faktiskt sannolikt att folkbildningen har dessa effekter. Få verksamheter i civilsamhället är så utvärderade som folkbildningen.
Men vem gör jobbet? Vilka är det som gör att folkbildningen har sådana effekter, skapar ett så stort gensvar och får så stora förväntningar på sig? Svaret på den frågan har flera dimensioner. En dimension är att jobbet görs av cirkelledarna och folkhögskollärarna. Det handlar om över 100 000 personer, de flesta ideella, som varje år ikläder sig uppdraget att vara ledare i folkbildningens kärnverksamhet.
Ledarskapet inom folkbildningen skulle kunna beskrivas som lågprofilerat, vilket leder in på en annan dimension av frågan om vem som gör jobbet i folkbildningen. Det är deltagarna. Statskontoret fångar i den aktuella utvärderingen folkbildningens särdrag: »…den speciella pedagogiken som låter människor ta del av kunskap på sina egna villkor och i en inkluderande gemenskap.« Ledaren ses inom folkbildningen som en i gruppen. Lärandet sker i en gemenskap. Var och en har något att bidra med. För många som har det offentliga utbildningsväsendet i tanken kan detta låta som en utopi, men folkbildningen har många deltagare som kan berätta att det fungerar i praktiken.
En tredje dimensionen är den enorma omfattningen av studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Uppemot en miljon individer deltar varje år i kurser och cirklar. Allt sker förstås på lokal nivå, och är inte alls storstadsorienterat, tvärtom är det mer folkbildning per invånare i övriga landet. När en tiondel av Sveriges befolkning deltar är det inte svårt att föreställa sig att det ger
effekter, om verksamheten är bra. Verksamheten har stegvis byggts upp utifrån kontinuitet, frivillighet och flexibilitet. Folkhögskolan har utvecklats under 150 år och studieförbunden i över hundra år. Alla deltagare är där av egen vilja, vilket kräver en flexibel verksamhet som motsvarar människors och samhällets behov i var tid.
En fjärde dimension av svaret på frågan om vem som gör jobbet i folkbildningen är att verksamheten i många fall är direkt kopplad till det övriga civilsamhället. Verksamheten sker i föreningars och församlingars lokaler, och organisationerna bidrar ofta med ledare och andra resurser. Merparten av folkhögskolorna och studieförbunden är också direkt styrda av folkrörelser och föreningsliv.
Aldrig har vi behövt folkbildningen som nu, heter det. Folkbildning är ett värn mot alternativa fakta och filterbubblor. Folkbildning skapar den nödvändiga tilliten och sammanhållningen i samhället.
Folkbildningens uthålliga framgång har troligen att göra med den här mixen av lågprofilerade men pedagogiskt medvetna ledare, engagerade deltagare, stor omfattning, stark kontinuitet, god flexibilitet, lokal förankring och tillgång till civilsamhällets resurser.
Det här gör att folkbildningen kan ses som en stark gräsrotsrörelse, med stor betydelse i Sverige. En gräsrotsrörelse drivs av folket, och begreppet folkbildning handlar följaktligen mer om att folket tar bildningen i egna händer än om att någon bildar folket.
Ibland tröttnar kanske studieförbund och folkhögskolor på att få höra att de borde nå ännu fler, trots att de når så många. Men strax är de ändå igång med nya målgrupper. Det senaste stora projektet är asylsökande, som av olika skäl tidigare inte varit en målgrupp för folkbildningen. På kort tid sedan hösten 2015 har en landsomfattande verksamhet med svenskastudier och andra aktiviteter med tiotusentals flyktingar byggts upp.
Verksamheterna Svenska från dag ett och Vardagssvenska hade inte kunnat få den omfattning och kvalitet de har utan den mix av faktorer som beskrivits här. Ledare har ställt upp, ofta ideellt, och har tillämpat folkbildningens pedagogik med motiverade deltagare som aldrig tidigare mött sådan metodik – bara detta är en socialisering in i svenska värderingar och beteenden. Civilsamhället har varit närvarande med resurser och medmänsklighet. Som i övrig folkbildningsverksamhet finns ett inte obetydligt statligt bidrag.
Asylverksamheten har följts upp i tre rapporter och forskare vid Linköpings universitet skriver i en artikel: »Svenska från dag ett blir för många en plats, inte bara för språkligt lärande, utan också för socialt och emotionellt stöd. Här erbjuds ett meningsfullt och socialt sammanhang där asylsökande erbjuds omfattande socialt stöd, som annars saknas. Det kan exempelvis handla om stöd i kontakt med myndigheter, vägar in till sjuk- och tandvård, hjälp med intyg av olika slag, fritidsaktiviteter och inte minst emotionellt stöd vid svåra händelser. Sådant stöd går långt utöver studieförbundens uppdrag inom ramen för Svenska från dag ett.«
I en tid då samhällets kapacitet att ta emot flyktingar ifrågasätts och oro finns för att samhället inte ska hålla samman är folkbildningens förmåga att mobilisera gräsrötterna viktig, för att inte säga avgörande. Det väcker hopp.
Maria Graner
Generalsekreterare Folkbildningsrådet
maria.graner@folkbildningsradet.se
Läs mer i rapporter som finns på Folkbildningsrådets hemsida:
- Cirkelledarna – folkbildningens fotfolk och drivkraft
- Att vara folkhögskollärare – förutsättningar, kompetensbehov och tidsanvändning
- Folkbildning med asylsökande 2015, 2016 respektive 2017
- Folkbildningens betydelse för samhället 2017 – Folkbildningsrådets samlade bedömning
Vi vill ha fler prenumeranter till Kurage. Klicka här nedan!