Kan en organisations olika intäkter användas till samma saker? Eller är det skillnad på en medlemsavgift och ett testamente? Eller ett offentligt bidrag? Ledare i organisationer verkar värdera olika intäkter på olika sätt och frågan är om en krona alltid är en krona. Forskarna Susanna Alexius och Ola Segnestam Larsson funderar på om pengar har olika värden.
Så här i början av året är det många organisationer som passar på att se över sin finansiella situation. Mängden pengar och de tilltagande kraven och villkoren från externa finansiärer diskuteras, men även löften om ytterligare diversifiering av intäktskällor utfästs. Det finns dock ett antal centrala frågor som sällan bearbetas och som kan ha avgörande betydelse för en organisations inriktning och långsiktiga framgång. En av dessa rör vilka sociala värden som pengarna på organisationskontot representerar och vad dessa värden betyder för organisationens profil och legitimitet.
Det är vanligt att tänka på pengar i termer av ett belopp. Hur mycket pengar har vi på kontot? Har vi tillräckligt? Den som har för lite vill oftast ha mer. Men den som har mycket får också se upp så att beloppet i sig inte sticker i ögonen på omgivningen. I Sverige är det fortfarande känsligt att ha för mycket pengar, åtminstone för de flesta ideella organisationer.
Oavsett hur mycket pengar det finns på kontot är det naturligt att tänka på pengar som möjliggörare. Vad kan vi göra för pengarna på kontot? En närmast för-givet-tagen föreställning i sammanhanget är att ”en krona är en krona är en krona”. Det vill säga att pengarna på kontot är neutrala och opersonliga utbytesinstrument med endast monetärt värde. Belopp och möjliggörande kopplas vanligen samman i antagandet att den som har mer pengar också har större möjligheter att förverkliga sina ambitioner.
Utöver belopp och användning har allt fler organisationer anammat resonemanget om att den kloke inte bör ”lägga alla ägg i samma korg” utan istället diversifiera sin finansiering så att pengarna på kontot kommer från olika källor. Många ideella organisationer finansieras idag genom i huvudsak medlemsavgifter och offentliga bidrag. Vilka andra intäktskällor och finansieringsformer är möjliga? Donationer, bidrag från stiftelser, offentliga medel från olika håll, förstås. Kanske är det även dags att sjösätta en insamlingsverksamhet eller att börja generera affärsintäkter? Varför inte i ett eget bolag?
PÅ SENARE TID har ”öronmärkta pengar” fått mer uppmärksamhet. Med uttrycket avses att olika intäkter kommer med olika villkor. Det kan handla om ”ungdomspengar” eller ”pengar för nyanlända”. Förekomsten av öronmärkta medel lyfter ofta frågor om vad som styr och vad som bör styra ideella organisationers verksamhet. Hur står sig medlemmarnas röst mot olika finansiärers öronmärkning? ”Glider” uppdraget för att tillgodose finansiärernas önskemål? En vanlig uppfattning är att villkorade pengar är mindre attraktiva än pengar utan villkor. Till samma föreställningsvärld hör att pengar behäftade med fler villkor och villkor relaterade till mål och resultat uppfattas som mindre attraktiva än pengar med färre villkor och villkor relaterade till organisationens egenskaper. Resonemanget pekar på någonting centralt men förbisett: att pengar sällan är neutrala eller opersonliga utan snarare är behäftade med en social mening.
I boken The Social Meaning of Money intresserar sig den amerikanska sociologen Viviana Zelizer för hur människor värderar och kategoriserar olika sorters pengar. Utgångspunkten för boken är att pengar rymmer och ges en social mening som bland annat styr pengarnas användning på förhand. Människorna Zelizer studerade använde exempelvis inte gärna julklappspengar till att köpa mjölk och bröd. Inkomster från prostitution hamnade sällan i söndagskollekten och en sedel med ett nedklottrat kärleksbudskap från en person till en annan kunde uppfattas som långt mycket mera värd än sin nominella summa. Men hur är det med organisationer? Värderar och kategoriserar de också pengar? Och vad betyder det i så fall för deras förhållningssätt till pengar?
Ett exempel. I juni 2016 beslutade Läkare utan gränser att inte längre ta emot EU-pengar. Avgörande för beslutet var EU:s avtal med Turkiet om humanitärt bistånd i utbyte mot att flyktingar hålls borta från europeisk mark. Läkare utan gränser kunde inte tänka sig att bli finansierade av en organisation som agerade på detta vis. EU-pengarna hade laddats med ett värde bortom öronmärkning och det monetära.
Resonemanget om öronmärkning och exemplet Läkare utan gränser indikerar att det inte räcker för ideella organisationer att säkra ett tillräckligt stort monetärt belopp på kontot för att trygga uppdragsuppfyllelse och överlevnad. Ideella organisationer bör också förhålla sig till vad olika slags pengar har för social mening i det speciella sammanhanget.
Enligt moralfilosoferna Robin Cowan och Mario Rizzo kan pengars sociala mening associeras till tre dimensioner: 1) beloppets storlek, tänk till exempel ocker och föreställningar om ”övervinster” i välfärden, 2) hur pengarna har genererats – jämför med pengar genererade genom barnarbete samt 3) i vilket syfte pengarna används – är pensionssparande i vapenindustrin acceptabelt?
Med en liknelse kan man beskriva det som att pengar kommer med olika social infärgning. Det är angeläget att ägna denna uppmärksamhet eftersom pengarna kan ”färga av sig” på en organisation, dess verksamhet och anseende – redan innan de har spenderats för ett aldrig så gott ändamål. En organisation bör med andra ord inte nöja sig med att beakta belopp, diversifiering och öronmärkning. Organisationen måste också bry sig om vilka sociala värden pengarna på kontot representerar. Kort sagt kan uppfattningen om pengar som mer eller mindre attraktiva och legitima förklaras av hur omvärlden ser på dess storlek, generering och användning. Uppfattas pengarna som tveksamma eller direkt moraliskt olämpliga i den aktuella sociala kontexten kan vi förvänta oss att en organisation antingen helt avstår från medlen eller försöker rättfärdiga dem, till exempel med hänvisning till att ändamålen helgar medlen.
INOM DEN INTERNATIONELLA nykterhetsrörelsen kan vi hitta två olika förhållningssätt till pengars ursprung och sociala värden. IOGT England & Wales tar inte emot pengar som kommer från spel och lotterier med tanke på den möjliga, negativa kopplingen mellan beroende av spel respektive alkohol. Pengar från spel och lotterier skulle kunna underminera organisationens interna och externa legitimitet, resonerar IOGT England & Wales. I kontrast genererar IOGT-NTO i Sverige lejonparten av sina intäkter genom den egna spelverksamheten ”Miljonlotteriet”. Visserligen diskuteras lotteriverksamhet vid varje kongress, men med olika mekanismer rättfärdigas och legitimeras finansieringsformen. Exemplet visar att två organisationer inom samma rörelse kan komma fram till två diametralt olika förhållningssätt till spelpengar, beroende på vilken social mening de tillskrivs.
En vidare jämförelse mellan Läkare utan gränser och nykterhetsrörelsen visar att två olika förhållningssätt är möjliga i relation till pengars sociala värden. Läkare utan gränser och IOGT England & Wales är idealistiska och kategoriska medan IOGT-NTO i Sverige är mer pragmatiskt. Dessa olika förhållningssätt väcker frågor kring hur centrala ledare uppfattar organisationernas pengar och huruvida det går att påverka pengars sociala mening med hjälp av rättfärdigande och legitimerande mekanismer.
Ett exempel till. I ett MUCF-finansierat forskningsprojekt genomförde vi nyligen en longitudinell fallstudie av hur RFSU förhåller sig till och hanterar olika pengar. Vi fann bland annat att egna till synes ”friare” medel (i detta fall från den egna kondomfabriken samt ett förvaltningsbolag) används strategiskt som medel för att nå attraktiva offentliga medel – trots att dessa medel är öronmärkta och i den meningen ”ofriare”. I RFSU:s fall tycks paradoxalt nog den offentliga sektorns externa villkor ha bidragit till att skänka pengarna ett högre socialt värde, bortom deras nominella och monetära värden, vilket i sin tur bidragit till att främja RFSU:s nationella och framförallt internationella legitimitet.
RESONEMANGEN OCH EXEMPLEN ovan visar att ideella organisationer förhåller sig till pengars sociala mening. Ibland utan att vara riktigt medvetna om det, ibland ytterst strategiskt. Pengar från EU kan inte finansiera Läkare utan gränser. Lotteripengar kan finansiera IOGT-NTO i Sverige men inte IOGT England & Wales. Och friare pengar från RFSU:s företagsverksamhet används för att få tillgång till ofria offentliga medel.
Låt oss avslutningsvis återvända till frågan Vad har ni för värden på kontot egentligen? Vi hoppas att svaret – bortom belopp, grad av diversifiering och öronmärkning – fortsättningsvis också rymmer ett resonemang om vilka sociala värden pengarna på kontot representerar. Vi välkomnar ett fördjupat samtal om hur dessa värden kan användas strategiskt för att främja organisationens inriktning och långsiktiga framgång.
Susanna Alexius och Ola Segnestam Larsson är båda organisationsforskare vid Score, Handelshögskolan i Stockholm och Stockholms universitet. Skribenterna är aktuella på Idealistas Förlag med en bok om målstyrning som utkommer i slutet av våren 2017.
Läs mer om pengars värde:
- Boltanski L. and L. Thévenot. (2006). On Justification: Economies of Worth. Princeton University Press.
- Cowan, R. and M. J. Rizzo. (1995). Profits and Morality. Chicago: The University of Chicago Press.
- Zelizer, V. (1994). The Social Meaning of Money. Pin money, paychecks, poor relief, and other currencies. New York: BasicBooks.