INGEN HAR SETT GUD. Ändå tror många människor på honom. De som inte tror på Gud är dock inte hundraprocentigt säkra på att Gud inte finns och kan därför inte utesluta hans existens. Och hur vet vi att Gud är en han och inte en hon? Jo, religionen säger det. Men det finns många religioner i världen, har alla religioner en och samma gudsuppfattning? Nej, givetvis inte. Hur kan vi då veta vilken religionsuppfattning som är rätt och vilken som är fel? Det kan vi inte, religionen är inte vetenskap, det är en tro. Där har vi skillnaden mellan tro och vetande.
(Vi behöver fler prenumeranter till Kurage. Du kan även swisha ett bidrag till 1232828382. Tack för att du bidrar till att Kurage finns och kan fortsätta vårt arbete!)
Med resonemanget vill jag visa att religion är ett knepigt och farligt område. Faran består i det faktum att den rör människans starka känslor och djupt rotade föreställningar. Det som är självklart för den ena kan vara orimligt och förkastligt för den andra. Religion är knepig därför att den inte låter sig prövas enligt vetenskapens kriterier. Därför menar jag att den inte kan sorteras som rätt eller fel och följaktligen inte försvaras på objektiv grund.
Vilken religion människan har beror sällan på en djupare utredning, utan oftast på i vilket land man är född och uppvuxen i. Vi tenderar att ärva våra religioner och vare sig människan lever ett aktivt religiöst liv eller inte, dör de esta människorna i samma religion som sina föräldrar. Rörlighet över religionsgränser är inte vanligt.
Ett annat problem med religionen är att det dessutom nns motstridande förståelser inom samma religion. Just därför menar jag att där religionen slår rot och växer, växer också risken för osämja bland de troende. Koranen menar att religionen redan från första dagen den uppenbarades i världen har gett upphov till tvister:
Människorna utgjorde en gång ett enda folk, och Gud sände profeterna som förkunnare … och med dem [sände Han] uppenbarelsen för att döma rätt bland människorna i sina tvister. Men just de som har tagit emot Uppenbarelsen blev oense om dess innehåll trots klara vittnesbörd – av inbördes ovilja och avund. (K 2:213)
KONFLIKTER KRING olika tolkningar gäller särskilt monoteistiska religioner. Dessa grundar sig oftast på texter vilket är en bidragande orsak. Religionens texter möjliggör era olika och ibland motstridiga tolkningar och då är det makten som bestämmer kursen för våra religioner medan prästerskapet filtrerar, formar och styr folkets tro. Det är ovedersägligt att religionen har utnyttjats för politiska syften genom historien och kommer så att fortsätta göras framöver.
Emellertid är inte detta detsamma som att säga att religionen är ond eller överflödig. Religionen är helt beroende av dem som utövar den och dessa utgör inte en enhetlig grupp. Våra religioner är en del av våra kulturarv och utgör en del av våra nationella identiteter; de är sociala konstruktioner som vi formar och formar om från tid till en annan beroende på en rad faktorer, ekonomiska såväl som politiska. Det är onekligt så att judendomen såväl som kristendomen och islam har förändrats under historiens gång och fortsätter att förändras och anpassas till en ny tid. Även om religionen kan ha sitt ursprung i himlen är det omöjligt att förstå den isolerat från sin kontext i nutid här på jorden.
MÄNNISKAN ÄR en religiös varelse vare sig hen är medveten om det eller inte, och religionen fyller viktiga funktioner hos individen såväl som samhället. Det sekulära demokratiska samhället, liksom alla mänskliga samhällen, är i behov av en religion som håller ihop folket och förser kulturen med andliga dimensioner. Behovet minskar inte i globalismens tid utan ökar. Det nya samhället kännetecknas av multikulturalism och religionsmångfald. I den nya miljön tillmäts religiös pluralism större värde och här spelar religiös tro en identitetsskapande roll. I en viss mening är vi alla religiösa vare sig vi är medvetna om det eller inte.
I DEN BÄSTA AV världar kan religions- och kulturmöten vara oerhört berikande. Det var egentligen just därför som Gud skapade människosläktet så himla lika men ändå olika. Koranen påpekar att Gud har skapat människorna med olika tungomål och olika hudfärg (30:22). Planeten jorden uppvisar olika klimatzoner just för att mänskligheten må utveckla olika kulturer (35:27-28). Koranen säger att Gud har delat upp människorna i olika klaner och folkslag för att få dem att vilja lära känna varandra eller i en annan översättning; »lära av varandra« (49:13). Koranen säger sida upp och sida ner att mångfalden är en hörnsten i skapelsen.
MEN I MODERN TID har vi sett exempel på hur folk som har levt med varandra i fred och sämja i århundraden plötsligt inleder krig mot varandra. Mitt hemland Palestina är ett exempel, Libanon, Balkan, Sudan och Irak är andra. Det brukar vara en komplex lista av orsaker som leder till krig, men religionen spelar ofta en stor roll. När vi ser bilder från krigen i Syrien och Jemen är det många som önskar sig att religionen aldrig funnits.
Men det är inte religionen det är fel på, det är de religiösa själva. De religiösa ledarna tolkar ständigt våra religioner om och om igen för att motivera medborgarna till handling och för att legitimera utförda handlingar. Religionen är helt beroende av hur människan tolkar och tillämpar den, religionen är vad vi gör den till. Koranen gör skillnad på islam som social struktur och islam som väg till Guds tro:
Araberna säger vi har blivit troende. Säg till dem nej, ni är inte troende utan bara muslimer. Ännu har inte [sann] tro vunnit insteg i era hjärtan. (49:14)
KORANEN MENAR med detta att människan kan ansluta sig till ett religiöst samfund utan att ha en sann och uppriktig gudstro. Och människor tillhörande olika religiösa samfund kan ha en gemensam gudstro utan att därför bära på samma religiösa symboler eller gå till samma gudstjänstlokaler. Ingen är född troende men somliga blir det till följd av reflektion, tankearbete och lidande som leder till mognad och övertygelse. Gudstroende är den person som har utvecklat en positiv relation till Gud, en relation av trygghet, förtroende och förtrolighet. Gudstron är universell, ändå subjektiv och individuell. Koranen säger dock att ingen blir gudstroende utan att Gud vidrör hens hjärta (10:100).
Religionen handlar om kollektiv anslutning, ett begrepp från den svenska arbetarrörelsens tidigare historia, då när nästan alla arbetare var med facket. Koranen säger vid två tillfällen (2:170 och 31:21) att människans religiösa identitet sällan är resultatet av djupare utredning utan en förlängning eller en påbyggnad av föräldrarnas religion. Den menar att i valet mellan att rätta sig efter Guds bud eller följa i gamla invanda spår så väljer de esta det andra alternativet. Koranen manar till ödmjukhet – var inte säker på att du ensam äger sanningen utan säg:
[…] kanske ni, kanske vi, har rätt eller fel. Ni tar inte ansvar för våra handlingar och vi tar inte ansvar för era handlingar. Tids nog kommer Herren att samla oss och då skall Han döma bland oss med sanning och rättvisa. (34:24-26)
RELIGIONERNA KAN SPLITTRA oss men de kan också förena oss. Genom att fokusera på det som förenar och genom att mötas med respekt omvandlas religionen till källa för glädje, ro och gemenskap i bygden. Det är vi och ingen annan som bestämmer vad och hur vi använder våra religioner.
Jag är själv engagerad i Guds Hus i Fisksätra, som samlar de tre största samfunden i området i ett unikt samarbete. Katoliker, lutheraner och muslimer följer tre olika religiösa traditioner, men står på samma sida i en daglig kamp för demokrati, integration och fortsatt fredlig samhällsutveckling.
Lyckas vi i Fisksätra kan vi lyckas i hela Sverige.
AWAD OLWANär imam vid Muslimernas förening i Nacka och vid Guds hus i Fisksätra.
Vi behöver fler prenumeranter till Kurage. Klicka här nedan!