Tionde – ett sätt att finansiera kyrkoverksamhet, av Per-Olof Eurell

Tiondegivande innebär att ge en tiondel av sin inkomst till välgörenhet eller ideell verksamhet.  Specifikt brukar ordet ”tionde” förknippas med att ge tio procent av sin inkomst till den frikyrka man är medlem i. I synsättet finns då en tanke om att man inte bara ger till en ideell organisation som idkar välgörenhet i största allmänhet utan att man faktiskt ger till Gud.  Per-Olof Eurell har skrivit boken Tiondeprincipen – lärdomar om givande från bibeln och historien och beskriver här företeelsen. 

Den tidigaste skrivna historien som vi har att tillgå är den som finns nedtecknad i Bibeln. I början av mänsklighetens historia, som den beskrivs i Bibeln, förekom att människor gav gåvor eller offer till Gud. Det står ingenting om varifrån de fick idén att offra till Gud. Många bibelforskare tvivlar på att detta skulle varit helt egna initiativ. Det kan ha funnits någon form av uttryckt önskan från Gud.

I samband med att Mose grundade nationen Israel på 1400-talet f Kr infördes tionde som en form av skatt för att finansiera ett aktivt gudstjänstliv i landet. Tiondet användes också till social omsorg. Detta är startpunkten för organiserad religionsutövning i Bibeln. Denna modell för att finansiera gudstjänst- och församlingsliv har sedan överförts till olika statskyrkor. Från 1200-talet fram till 1910 var tionde lagstadgat i Sverige. Vi kan fortfarande i anslutning till prästgårdar se tiondelador som finns bevarade i vårt land från den tiden.

Frikyrkor har aldrig kunnat driva in skattemedel. Där har det i stället varit vanligt att se tiondegivande som en princip med gudomligt ursprung. Frikyrkor, som definitionsmässigt förutsätter religionsfrihet, har också haft frivillighet som en viktig grund.

TIONDEGIVANDET ÄR EN enkel och rättvis princip som handlar om att ge en tiondel av sin inkomst till Gud. Eftersom Gud inte har ett eget bankkonto eller en personlig kassamottagning i himlen ges pengarna till hans ställföreträdare på jorden – församlingen. Principen är rättvis. Den är lika för alla. Den som tjänar mycket ger mer än den som tjänar lite, men i proportion till sin inkomst ger alla lika mycket. Principen är också enkel. Alla kan dividera med tio eller räkna ut vad tio procent av ett tal är.

Många reagerar dock negativt när det talas om pengar och givande från predikstolen. På något sätt menar man att kyrkan skall vara självfinansierad och inte begära pengar till att driva sin verksamhet. Att gå i kyrkan skall vara gratis. Kyrkan skall ge hjälp till behövande, inte ta upp kollekt och göra anspråk på att få folks pengar.

Även om detta är en attraktiv tanke saknar den verklighetsförankring. Om staten inte står för finansieringen för att driva verksamheten måste pengarna komma någon annanstans ifrån. Ansvaret för finansieringen av Guds rike (för att använda ett utryck Jesus ofta använde) ligger på dess medborgare. Förenklat innebär det att det är vårt gemensamma ansvar – vi som är troende – att finansiera kyrkans verksamhet. Vi skall göra det tillsammans. Var och en efter förmåga.

Tiondeprincipen bygger på en förståelse av de bibliska texterna där man ser gudomliga principer bakom kulturella och tidstypiska tillämpningar. Jordbrukssamhället i Mellanöstern för 2-3000 år sedan såg mycket annorlunda ut än dagens västerländska industri- och tjänstesamhälle. Ett överdrivet fokus på detaljer och strikta historiska tillämpningsregler leder fel.

ETT VIKTIGT PERSPEKTIV är det som brukar kallas ”förvaltarskapsperspektivet”.  Enligt detta synsätt kommer allt vi har (ekonomiska resurser, talanger, etc.) ytterst från Gud. Gud är alltings ägare. Vi har fått i uppdrag att förvalta det åt honom. Från de första gåvorna som gavs till Gud i mänsklighetens historia av Kain och Abel, Adams och Evas barn, har detta varit ett sätt att erkänna att tillväxt och frukt är helt beroende av Gud, även om människan arbetar hårt. Att ge till Gud blir också ett sätt att ge honom utrymme och prioritet i våra liv.

För att olika kyrkor skall kunna växa och utföra sitt uppdrag krävs ekonomiska resurser. De som arbetar med predikan och att bygga församlingar idag skall avlönas utifrån en princip motsvarande den gudtjänstarbetarna avlönades i Gamla testamentet. Där avlönades de med tionde.

Om man försöker renodla och hitta den bärande principen i Bibeln för dagens troende landar man i att 10 % av inkomsten är ett bra riktmärke för hur mycket man minst bör ge till Guds församling. Om alla troende gjorde detta skulle vi kunna bygga starka lokala församlingar som fokuserade på att slutföra missionsbefallningen, hade råd att anställa duktig personal och hade ändamålsenliga lokaler. Den bibliska historien såväl som kyrkohistorien visar att tiondegivande i många stycken är en väckelsefråga. I tider av sekularisering och ”avfall” slutar folk att ge tionde. Då kan inte personer avlönas för att ägna sig åt församlingstjänst. Det ger en svag andlighet. I tider av väckelse blir tiondegivande ofta en hjärtefråga. Det gör att församlingen får mer resurser och kan utföra sitt uppdrag effektivare.

Nya testamentet motiverar till ett frivilligt givande motiverat av kärlek. Ingen skall ge av olust eller av tvång. En grundprincip är att tionde inte handlar om teknik och matematik utan om hjärtats inställning.

En dimension av tiondegivande är att när vi ger tionde visar vi att vi respekterar, hedrar och värdesätter Gud. En annan dimension är att tiondegivande på ett närmast ”övernaturligt” sätt banar en väg in i att leva i ”givandets välsignelse”. Den bästa illustrationen på principen om ”givandets välsignelse” finns i landet Israel. Det finns två sjöar i landet. I norr finns Genesarets sjö. I söder finns Döda havet. De två sjöarna förbinds av floden Jordan. Runt Genesarets sjö blomstar öknen. Landskapet är grönt. I sjön sjuder det också av liv med massor av olika fiskar. Vid Döda havet ser det helt annorlunda ut. Runt sjön är bara öken. Sjön är också fullständigt död. Det finns ingen fisk eller annat liv. Vad är skillnaden? Genesarets sjö har både ett inflöde och ett utflöde. Sjön tar emot vatten som sedan slussas vidare i floden Jordan till Döda havet. Genesarets sjö har fullt av liv i sig själv och producerar också liv runt omkring sig. Döda havet har bara ett inflöde men inget utflöde. Det tar bara emot men ger inte vidare. Ett sådant system producerar inte bara död i sitt eget liv utan också i sin omgivning. Gud vill att vi skall ordna våra liv som Genesarets sjö. Vi skall inte bara ta emot utan också ge vidare det vi har fått ta emot. Just att ge vidare är nyckeln till att producera liv.

KONCEPTET MED TIONDE har genom historien visat sig kunna missbrukas på olika sätt. Det som för individen kan ge en härlig känsla av delaktighet, ägandeskap och engagemang kan av ett korrupt och girigt ledarskap användas fel. Grundtanken med frivillighet kan bytas ut mot tvång och kontroll. Folket kan också manipuleras genom överdrivna löften om ekonomisk framgång för den som ger tionde. I stället för frihet och glädje upplever då medlemmarna fördömelse, mindervärdighet och att de aldrig ger tillräckligt mycket. Det finns tragiska exempel på sammanhang utan bra kontrollmekanismer och insyn, där ledare i girighet använt insamlade medel till egen lyxkonsumtion.

Att system och strukturer som i grunden är bra kan missbrukas är inget unikt för tiondeprincipen. Den mänskliga naturens inbyggda svaghet kan visa sig i alla sammanhang. På det stora hela har dock tiondeprincipen en lång och framgångsrik tillämpning över hela världen som ett sätt att finansiera kyrkoverksamhet.

 

Per-Olof Eurell är VD för Anecta AB och ideellt verksam bland annat i församlingen Livets Ord.

 

Prenumerera på Kurage för 250 kr/år. Du får fyra nummer hem i brevlådan! 

*Obligatoriskt