Samtalet: ”Forskare säger ju också att Jesus var väldigt rolig”

Hur hänger ledarskap och humor ihop? Vilken roll har humorn i dialogen mellan människor? Vad förväntas hända när en organisation anlitar en komiker till en personalkonferens eller medlemsträff? Kurage bjöd in tre personer som är vana att använda sig av humor och vana att tänka och reflektera kring sitt eget och andras ledarskap. 

I ett litet konferensrum träffar Erik Wagner från Kurage tre personer som alla använder sig av och tänkt en hel del på hur humor fungerar i kommunikationen mellan människor och i ett ledarskap. Dessa tre är: Charlotte Signahl, moderator, föreläsare och utbildare, Johan Welander, kompetensutvecklingschef på Rädda Barnen och Heike Erkers, förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR.

[Kurage behöver fler prenumeranter, passa på att skriv upp dig när du läst klart!]

HUMOR FÖR ER

Heike: Humor kan vara en del i ett ledarskap, men det handlar mycket om vem du är som person. Humor är ofta ett bra sätt att förmedla ett budskap. Går det att skapa en energi i en situation som gör att människor känner och gör saker? Ja, och det kan mycket väl vara ett sätt att leda en verksamhet.

Charlotte: Jag leder oftast stora grupper tillfälligt och ser inte mig själv som ledare. Ofta när jag kört kickoffer eller föreläsningar kommer folk fram till mig och tackar för ”föreställningen”. Mitt huvudämne är egentligen psykologi och rent tekniskt hävdar jag att humor skapar defusion. Fusion är sammanslagning och defusion är när saker går isär och det som händer när man använder humor är att man avväpnar. Man skapar ett glapp i tanken som ger folk en möjlighet och en paus för att tänka. Det minskar stressen som svåra ämnen kan medföra. Så när jag föreläser lyfter jag ofta ämnen som folk inte tycker om att tänka kring: mångfald, rasism, jämställdhet, och får ofta responsen ”du lyfter ju ett jobbigt ämne men det gick ju bra ändå”.

Johan: Jag har funderat mycket på hur man hanterar sitt arbete och livet i stort och att det troligtvis handlar mycket om hur vi förhåller oss till olika situationer som vi blir utsatta för. Humorn kan vara en tröskelsänkare, en ventil, men lika mycket ett sätt att spegla och försöka förstå samhället.

Charlotte: Ledarskap kan ju vara att vidga perspektiv. Anledningen till att vi till exempel tycker att barn är roliga är att de gör det som brukar kallas för logiska kollapser. De säger ju så där knäppa grejer som vi har en bestämd logik kring. De kommer från ett helt annat håll och då blir överraskningsmomentet så galet roligt. Barn kan till exempel tappa en metafor. För ett tag sedan var det en unge som hade glömt uttrycket ”myror i brallan” och fick ur sig ”jag kan inte sitta still, jag kan inte sitta still för jag har flugor i stjärten” och det tycker vi är jätteroligt. Vi fattar ju precis vad han menar. Humorn är ofta att komma med en oväntad vinkel eller en oväntad slutsats. Därför tycker jag att humor och ledarskap mycket väl hänger ihop. Ledarskapet vidgar ofta vyer. Därför funkar det ihop. Ledarskap handlar mycket också om att avväpna folk, vilket humorn mycket väl kan göra.

 

SKÄMTA OM ELLER SKOJA BORT 

Charlotte: Det är en jättestor skillnad på att ha humor och skämta bort. Att skämta bort är ju att inte våga ta i de svåra frågorna. Humor handlar ofta om att våga ta i dem och ledarskap handlar ju om just det. Att våga.

Heike: Fast jag vet inte om jag håller med dig för att skämta bort något behöver ju inte vara negativt, det beror på hur man gör det. Du kan också förlösa en knut genom med att lägga till ett humoristiskt inslag. Jag har ingen teoretisk grund bakom den jag är. Jag är den jag är. Hos mig handlar det väldigt mycket om att jag spontant hanterar ett register som passar för stunden. Vid en konflikt eller en knut kan man agera som ledare så att man enklare kommer åt något och folk börjar skratta åt det som är seriöst och allvarligt och känna att det finns en kraft och energi i det.

 

HUMORNS ROLL I ER VARDAG

Johan: Jag läste nånstans att ”forskning visar” att humor i sig har en positiv inverkan på stress och är du mindre stressad så är du mera produktiv. Det är ett sätt att se på det. Å andra sidan blir jag själv väldigt allergisk av påtvingad humor. ”Kom, nu ska vi alla gå och skratta” är det värsta jag vet. De försök där individer vill vara roliga i fel sammanhang för att någon har lärt sig att man borde vara en humoristisk ledare, då tror jag att humor kan vara en tröskelhöjare, att folk blir stressade. Det är också lite farligt att se humor som ett verktyg, det blir nästan negativt när man ser det som ett planerat och systematiskt och nästan manipulativt verktyg. Men det är klart att som ledare förväntas du vara empatisk och kommunikativ och en rad olika saker och så även rolig. De allra flesta av oss kan nog träna upp dessa saker till en viss gräns. Jag tror att en viktig del i humorn snarare är självkännedomen än att man i sig försöker bli så rolig som möjligt. Heike, du är rolig för att du rimligtvis känner till dina styrkor och svagheter och kan använda dem i ditt arbete och Charlotte likaså. Mycket i humorn handlar snarare om att våga visa sig bräcklig och svag. De skickligaste ledarna tycker jag är också de som inte bara visar sidor som är starka utan kanske till och med dåliga och osympatiska sidor. Dessa sidor kan ju göra en ledare mycket mer mänsklig och effekten av igenkänning blir väldigt mycket större. Humorn fyller funktionen av att du visar på ett brett register till skillnad från att du rent tekniskt behärskar humor eller har gått en skrattkurs.

Heike: Just nu kör vi en turné ihop med Özz Nujen. I nästa vecka ska jag till Uppsala och träffa över 200 av våra medlemmar. Det blir ett sätt för oss att träffa medlemmar och visa upp organisationen för dem. Det blir också som en present tillbaka till dem. Det blir en helkväll ihop och så pratar vi om viktiga saker och på slutet kommer Özz. Folk är så trötta och slitna och de vill komma till något som är något annat. Då håller jag i cirka 40 minuter innan Özz. Där har jag bestämt mig för att släppa fram mig själv. Det är inget sorgsamt möte men det är allvarliga diskussionsämnen. Vi pratar migration, främlingsfientlighet, vad är meningen med förening, varför vi har ett fackförbund och vi påminner medlemmar om att de inte är medlemmar i Mitt fackförbund utan i Sitt fackförbund. Vad kan vi tillsammans göra för att skapa en god värld? Jag behöver i dessa sammanhang skapa en energi i rummet, även om jag vet att de kommer att skratta när Özz kommer. Men de får väldigt gärna skratta med mig också. Jag vill att de ska ha humorn och skrattet med sig hem.

Johan: Men hur gör du då, för att få dem att skratta?

Heike: Det kan jag aldrig iscensätta. Man får ta vara på situationer som uppstår.

Charlotte: Jag tänker två saker när du berättar detta. Det ena är att det är svårt att skratta åt lättsamma saker, det är lättare att skratta åt svårare saker. Och det andra är ”Hur gör du då?” och svaret är ”Nej, det kan jag ju inte förklara”, det tar man ju där och då.

Heike: Precis, det går ju inte att ha något manus för det.

Charlotte: Hälften av humorn är ju just det som är live. Det finns mängder av saker som jag brukar säga som folk skrattar åt men som inte är det minsta roligt när man ser det nedskrivet. Och det blir bara roligt när det är jobbigt. När det blir edge, liksom.

Heike: Det jag vill komma till är att jag vill att en klar majoritet av dem som kommer och lyssnar till mig och Özz ska uppfyllas av en energi. En energi som de kan göra något av, prata med alla dem som inte har möjlighet att komma eller något. Vi är ett fackförbund och vi ska också agera. Ibland kan jag känna att den där energin kanske försvinner så fort de kommit hem eller så men rätt så ofta får jag återkoppling från medlemmar som berättar att det ger något, ger energi att arbeta vidare eller vad det kan vara. Jag tror också att distansen mellan mig som ledare och de medlemmar jag möter minskas i och med vår gemensamma upplevelse. Men också om jag kan stå på scen och vara ”naken” och ärlig med den jag är och våga bli beskrattad.

Johan: Jag är ganska allergisk mot att bara hyra en rolig tjomme. Jag tillhör dem som inte vill göra det ”bara för att”. Däremot är jag för att använda humor eller personer som genom humor förstärker eller går emot det som är organisationens idé, som en pedagogisk metod. Ett exempel kan vara en personaldag med ett externt inslag. Det kan fylla lite olika funktioner. En är att det kan vara en tröskelsänkare, om det är en skicklig person. Det andra är kanske inte humorn i sig utan det som personen ska prata om, själva innehållet. För det är självklart att vi tycker olika om humorn och då måste jag klura på att när funktionen är att skapa ett intresse för ett svårt ämne, så är det externa inslaget en del av en helhet. Där blir helheten så väldigt mycket viktigare än bara komikern.

Heike: Jag har varit med vid några tillfällen då folk faktiskt ställt sig upp och gått när man hyrt in en komiker. I ett exempel hade ledningen precis aviserat en stor omorganisering som ganska få bland de anställda tyckte var en bra idé. Då hade man hyrt in en komiker till en stor konferens och det blev ju helt fel. Komikern körde sin grej och fattade inte alls i vilket känsloläge hon hade klivit in i. Komikern skötte sig men det landade helt fel i rummet.

Charlotte: Ja, det blir ju en kränkning då.

Heike: Ja, det blir det ju. Folk var ju förbannade och upprörda så släpar ledningen in en komiker!

Charlotte: Jag jobbar med normkritik och maktfrågor nästan alla dagar. Jag blir galet trött på vissa normer som de allra flesta av oss lever efter och när jag påtalar detta öppet så uppfattas jag som antingen provocerande eller otrevlig. Men då säger jag ju ofta saker som folk redan känner till men som de inte orkar förhålla sig till och då använder jag humorn för att påtala hur samhället meckar på med sig själv med dessa normgrejer. Och där blir ju humorn effektiv och det handlar inte om att manipulera utan för att jag ska orka. Att jag ska orka vara människa. Det är mitt sätt att bidra till en rättighetskamp.

 

HUMOR OCH LEDARE

Johan: Jag ser inte humor som ett verktyg för att uppnå något men det är något som vissa är bra på och vissa är mindre bra på och man kan träna upp det till en viss gräns. The Office och chefen där är ett bra exempel. Rent tekniskt gör han säkert rätt. Enligt sitt sätt att tänka så jobbar han jättehårt på att vara en rolig chef, vara en närvarande chef, en duktig chef, göra den perfekta intervjun och spexa till det med att spela gitarr på personaldagen. Men varför blir det så plågsamt roligt? Jo, för vi ser igenom det. En stor del i humorn handlar ju ofta om att sparka uppåt. Humor uppifrån och ner fungerar inte alls i ett arbetsliv, där chefen till exempel gör sig rolig på medarbetarnas bekostnad. Vi tycker inte det är roligt för det handlar om makt. Men varför blir det roligare när medarbetare skämtar om chefen? En chef kan ju omöjligt skämta om årets lönerevision. Så oavsett hur tekniskt rolig chefen är så tänker jag att rollen medför ett gäng tabun som blir synliga när det skämtas kring det. Det är ju roligt att sparka uppåt men du kan inte sparka åt alla håll och kanter.

Charlotte: Forskare säger ju också att Jesus var väldigt rolig. Första gången jag lyssnade på Dalai Lama så skrattade jag så jag vek mig. Jag var inte alls beredd på det! Jag har testat det mesta och suttit i många rökiga meditationstält och gått på många knäppa saker. De jag har träffat och de som är närmast det man skulle kunna kalla upplysning, om det nu finns, är oftast vansinnigt roliga. Det finns ju ledarskap i det men det finns ju också något annat. Skrattet liksom. Det är nån slags lätthet, kanske en distans till problem och annat?

Johan: Frågan är ju hur seriositet och humor hänger ihop. Varför är seriositet i sig roligt? Varför är det som inte borde vara roligt roligt? Jag tänker kanske att det som är seriöst ibland upplevs som närmare verkligheten. Jag tror vi blandar ihop det där i våra huvuden. Ofta är det mest seriösa väldigt roligt.

Heike: Vi har ju ett bra exempel i Hans Rosling. Han säger ju egentligen inga roliga saker. Han bara är. När han förklarar befolkningstillväxt och saker som att flickor som inte får gå i skolan och allt vad det är så är det ju frågor som hälften av åhörarna aldrig skulle vilja sätta sig in i eller lyssna på. Men så gör han det på sitt sätt. Han har ett sätt som är roligt.

Charlotte: Han påtalar ju ofta det absurda och det är ju roligt. Och sen är det ju roligt med hans fullständiga engagemang över statistik. Och att bilden av en statistiker och hur den ska vara krockar med farbrorn vi ser framför oss.

 

HUMOR OCH ÄRLIGHET

Charlotte: En bra ledare är inte så himla rädd. En bra ledare vågar ta i sina rädslor, jobba med dem och konfrontera dem. En bra ledare vågar möta sina egna sår och barndomstrauman. Att våga visa sig svag eller visa sina brister signalerar en trygghet till sin omgivning.

Heike: Jag brukar alltid skilja på att vara en ledare och att ha formell position. Ledarskap förvärvar man ju och då måste man vara duktig på att lyssna in och se vad det är jag faktiskt har förvärvat och på vilka premisser. Att då kunna lyssna in och känna hur det är just nu – är det göttigt eller är det inte göttigt? Har det hänt något i gruppen eller vad är det som gör att det känns mindre bra? Om man känner att man inte fungerar i ett sammanhang så kan man ju jobba med det. Så det är naturligt att alla ledare hela tiden jobbar med sig själva. Jag är ju dessutom förtroendevald och ständigt utsatt för granskning.

Charlotte: Vald med förtroende!

Heike: Ja, det är ju faktiskt rätt så stort. Ledarskapet som begrepp är viktigt och man bör fundera på vad det faktiskt står för. Det är stor skillnad på att vara chef och vara ledare. Jag funderar en del på om man kan vara en usel chef men ändå vara en duktig ledare?

Charlotte: Du Heike sa tidigare att ”de får ta mig för den jag är” och så känner jag också. Det var ju inte så att jag var tråkig, gick en kurs och blev rolig. Men det som hände första gången jag gick en humorutbildning var att jag fick förståelse för hur jag gör eller har gjort. Jag fick en ökad förståelse för hur jag är och hur jag gör.

Johan: Humor är bara ett av väldigt många drag som finns eller kan finnas hos en god ledare. Man behöver inte vara rolig.

 

Erik Wagner är redaktör för Kurage.

 

 

För 250 kr får du fyra nummer av Kurage hem i brevlådan. Hör av dig nu!

*Obligatoriskt