Kan ett ideellt utfört arbete ute i landets kommuner någonsin bli omvandlat till ett avlönat arbete, lika värderat på arbetsmarknaden? Det är en fråga Agneta Rolfhamre, ordförande för Sveriges Föreningar, söker svaret på.
Civilsamhället är en viktig del av vårt samhälle., en modell som vi till stor del är lite ensamma om och som gör vårt samhälle starkt. Överallt i vårt civila samhälle utförs ett helt fantastiskt och ovärderligt arbete av ideella krafter. Det är civilsamhällets styrka men är det alltid det bästa för den enskilde som utför arbetet? Kan det bli en fälla för utföraren? Kan det även bli ett statiskt läge för de enskilda föreningarna?
Det finns en viss risk att föreningarnas utveckling hindras av brist på möjlighet att ha avlönad arbetskraft. Men framförallt kan det vara en stor utvecklingsmöjlighet för kommunerna om civilsamhället kan bidra med en verksamhet med avlönade personer.
Den totala produktionen inom det civila samhället var 216 miljarder kronor år 2014. Av dessa var betalningar från offentlig förvaltning 35 miljarder kronor. Förädlingsvärdet i det civila samhället uppgick till 126 miljarder kronor. Detta innebar att det civila samhällets bidrag till Sveriges BNP var 3,2 procent under 2014. (Statistiska centralbyrån, rapport 2014 publicerat 2016-12-20)
Om man omvandlar allt ideellt utfört arbete till avlönad arbetskraft blir detta, enligt min mening, en ren omöjlighet för arbetsmarknaden att klara av. Samtidigt som det finns åtskilliga bevis på att engagemanget i samhället är under förändring att det blir mer och mer en efterfråga efter att få ersättning för den insats som den enskilde utför i den lilla föreningen eller i civilsamhället i stort.
Balansen mellan den statliga styrningen av arbetsmarknaden och det civila samhällets frihet är ömtålig. Styrkan ligger i den stora mängd människor som deltar i någon organisation eller förening.
Det civila samhället tar, för det mesta, ett stort ansvar som arbetsgivare genom att erbjuda arbetsmöjligheter för den som står långt utanför arbetsmarknaden. Här skulle civilsamhället kunna göra betydligt mer om det fanns ekonomiska resurser. En enskild lokal förening kan erbjuda tjänster och verksamhet till allmänheten och föreningens medlemmar på tider då kommunen är stängd, kvällar, helger och semestrar. En tillgänglighet som är ovärderlig och civilsamhällets styrka. För den enskilde som utför ett arbete inom civilsamhället, avlönat eller inte, är miljön mer tillåtande att kunna ta hänsyn till personens arbetsinsats, att kunna arbeta utifrån sina egna förutsättningar och eventuella krav på anpassning.
Det skulle vara ett stort lyft för civilsamhället om kommunerna fick en extra pott pengar att fördela på föreningar som utgör någon form av arbetsgivare. Pengar som då skulle ges utan regler och styrning av pengarnas användning. Detta för att förstärka välfärden och ge människor utanför arbetsgemenskapen en plats på arbetsmarknaden. Samt att därigenom stärka den enskildes självkänsla. Som en följd skulle även civilsamhället stärkas som part på arbetsmarknaden. Samhället skulle vinna stort om sektorn kunde bli en arbetsmarknadspart i större utsträckning än idag.
Varje kommun har en stor mängd ideella krafter som ger kommunens invånare meningsfull sysselsättning och fritid. Civilsamhället är en kraft att räkna med på många olika plan.
År 2014–2015 var cirka 6,2 miljoner, eller 77,5 procent, av Sveriges befolkning, 16 år och äldre, medlem i en eller flera föreningar, enligt Statistiska centralbyrån. Definitionen av ekonomisk aktivitet i det civila samhället menar att det år 2014 fanns totalt cirka 92 000 ekonomiskt aktiva organisationer. Antalet organisationer i det civila samhället, oavsett ekonomisk aktivitet, uppgick till 238 000 organisationer. Satelliträkenskaperna visar att den totala produktionen för det civila samhället år 2014. En uppdelning efter verksamheter visar att – av det totala förädlingsvärdet i det civila samhället på 126 miljarder kronor – stod bostäder, social-, och samhällelig utveckling för den största verksamheten med 46 miljarder kronor. Den näst största verksamheten var religion med 15 miljarder kronor i förädlingsvärde följt av forskning, utbildning, rekreation och kultur.
Med mina 40 års erfarenhet av förenings- och organisationsliv kan jag konstatera att det görs mycket verksamhet ute i samhället som kommunerna har nytta och glädje av, som är helt nödvändig för kommunens utbud för utveckling och fritid. Verksamhet som stöttas med kommunala verksamhetsbidrag som ska gå till verksamhet men som oftast inte kan användas till löneutbetalningar. Har man en verksamhet av en omfattning som kräver någon anställningar är man hänvisad till projekt. En tidsbegränsad anställningsform med en osäkerhet om projektet är kort. Här skulle det vara en styrka om civilsamhällets arbetsinsats värderades högre än idag och inte bara i berömmande ord.
Yngre personer, i större utsträckning än tidigare, efterfrågar ekonomisk ersättning för sin arbetsinsats
Frågan är hur länge de frivilliga krafterna mäktar med i en tid då många i civilsamhället är äldre personer, ofta pensionärer, som av ålder lämnar sin förening och inte ersätts av någon ny. Samt att yngre personer, i större utsträckning än tidigare, efterfrågar ekonomisk ersättning för sin arbetsinsats.
I takt med att det, från samhället, ställs alltmer krav på civilsamhället behövs det ett nytt sätt att värdera civilsamhällets styrka och krafter på.
En metod skulle kunna vara att stärka upp delar av samhället med, idag, ideella krafter där kunskapen finns i civilsamhället. Att förstärka med en arbetskraft som idag står utanför arbetsmarknaden. Genom att omvandla delar av ideella verksamheter som idag är oavlönat inom civilsamhällets ram till avlönad arbetskraft skulle detta kunna ge ett tillskott av ny arbetskraft och samtidigt bryta ett utanförskap som finns hos många arbetslösa. Att förstärka möjligheten att delta i en verksamhet som ser till den enskilde människan och som utgår från varje individs förmåga.
Ett drömscenario? Ja, kanske, men det skulle kunna gå. Känns inte helt omöjligt. För den enskilde skulle det göra skillnad. För samhället i stort skulle det kunna ge fler arbetsföra. För civilsamhället ger det en styrka i att allt som utförs till nytta för samhället inte nödvändigtvis måste vara gratis. För den lokala kommunen ger det ökade skatteintäkter, fler i avlönad sysselsättning och en möjlighet till att stärka möjligheterna till en meningsfull fritid för kommunens invånare.
Som jag ser det skulle alla parter bli vinnare. Den enskilde som står utanför arbetsmarknaden, kommunen som får mer arbetskraft och större skatteintäkter, staten som får en större arbetsmarknad med fler i sysselsättning och – sist men inte minst – civilsamhället som blir stärkt i sin roll.
Som svar på min egen inledande fråga om huruvida ett ideellt utfört arbete ute i kommunerna kan omvandlas till ett avlönat arbete lika värderat på arbetsmarknaden är det inte en omöjlighet – även om vägen dit kan bli lång. Dock är min strävan som ordförande i Sveriges Föreningar, som den paraplyorganisation vi är för lokala föreningsråd, att det är just dit vi ska nå. Att den del av civilsamhället som vill och kan vara arbetsgivare till avlönad arbetskraft ska kunna vara det. ∗
Agneta Rolfhamre
Ordförande Sveriges Föreningar.
agneta.rolfhamre@gmail.com
Vi vill ha fler prenumeranter till Kurage. Klicka här nedan!