Det civila samhället associeras i de flesta fallen med något positivt, eller åtminstone civiliserat – även fast civilsamhället rymmer fler dimensioner än så. Det verkar helt enkelt som diskussionen och forskningen om det civila samhället avgränsas till det som anses vara civiliserande, utan att innebörden reds ut, skriver Malin Gawell, docent vid Södertörns högskola.
I nästan alla diskussioner om det civila samhället associerar de flesta av oss till något positivt där människor tillsammans skapar aktiviteter som på olika sätt bidrar till samhällets utveckling – många gånger med utsatta grupper, folkhälsa eller stärkande av demokratin i åtanke. Genom historien har till och med begreppet civilsamhälle, eller liknande begrepp som under olika perioder varit mer populära, också stått för det civiliserande. Vad det står för varierar givetvis över tid, mellan länder och mellan grupper. Men alla initiativ följer inte samhällens normer och samhällen består inte heller enbart av enhetliga tydliga normer utan snarast av komplexa blandningar av värderingar som blandas med intressen och praktiska avvägningar.
Vi vet också att olika gruppers intressen inte alltid strålar samman på ett civiliserande sätt – i alla fall om vi inte tycker att våld och väpnade konflikter av olika slag är civiliserande. Detta påstående säger både något om samspelet mellan olika gruppers intressen och om mina värderingar genom det sätt som jag förtydligar vad jag menar med civiliserande. Och även om jag vet att jag delar dessa värderingar med många andra, så vet jag att också att det är människor som på olika sätt driver och använder sig av våld.
Även inom det etablerade civila samhället finns det olika typer av normer och värderingar som präglar de olika organisationerna. Folkrörelsetraditionen som dominerat svenskt och nordiskt civilsamhälle under decennier är laddad med normer som deltagande, medlemskap och demokratiskt beslutsfattande. Och värden som jämlikhet och icke-våld är väl förankrade – avsett om de är uttalade eller inte. Detta lever på era sätt kvar oavsett vilket begrepp som används.
GENOM DET SPRÅKBRUK som växte fram i Sverige på 1990-talet med hänvisningar till ideella organisationer framställs dock denna sektor på ett relativt neutralt sätt. Trots det sågs sällan studier eller diskussioner om de oönskade ideella organisationerna. Ett undantag var Filip Wijkström som lyfte diskussionen och argumenterade för att många organisationer inom sektorn ansågs vara önskade av flertalet i samhället samtidigt som andra var mindre önskade till exempel för att de använde oönskade arbetsmetoder – ibland i kombination med önskade målsättningar eller tvärt om. Han menade också att det finns en del organisationer som uppfyller gängse uppsatta kriterier trots att de också bedriver kriminell verksamhet (ett kriterium som inte brukar vara uttalat om än dock underförstått). Och det är inte så att kriminella organisationer inte studeras – men detta görs då oftast inom forskningsdiscipliner som kriminologi eller sociologi. Inte heller hänvisas de då till som ideella organisationer eller civilsamhälle. Det verkar helt enkelt som om begreppen, diskussionerna och även forskningen om det civila samhället avgränsas till det som på något sätt anses civiliserande utan att innebörden i just detta reds ut.
NORMER OCH VÄRDERINGAR, och därmed även uppfattningar om vad som är önskat eller oönskat, är inte nödvändigtvis avgränsade till enskilda organisationer. De rör sig mellan människor och sfärer i samhällen. Det finns forskning som menar att det är just system av normer och värderingar som »ramar in« vårt sätt att organisera oss och framför allt vad olika organisationer verkar för. Olika typer av sociala rörelser är ett sätt att förstå sig på dessa system. Det finns också forskning som visar att organisationer kan samspela genom att positionera sig något olika i förhållande till varandra och på så sätt kunna driva olika frågor på ett bättre sätt. Det kan röra sig om stora etablerade organisationer som samverkar med nya små organisationer. Ibland kan detta ske genom medvetna överenskommelser.
Men i vissa fall handlar det om organisationer som står rätt långt ifrån varandra – om än med vissa gemensamma intressen och där den ena parten är påtagligt provocerande. Den här typen av samspel är ofta outtalat och ibland näst intill omedvetet. Samspelet kan pågå under kortare eller längre tid ända tills någon går »över gränsen« och då »förkastas« av etablissemanget. Det kan liknas vid en »draksvans« i den sociala rörelsen som »snärtar till« på ett till synes okontrollerbara sätt.
FÖR ATT KUNNA FÖRSTÅ det civila samhället och de frågor som det rör är det viktigt att varken utgå ifrån eller få en allt för snäv bild av alla de olika typerna av organisationer, processer och krafter som samspelar. Lika stor energi som lagts ner på att synliggöra det civila samhället behöver nu läggas ner på att »borra vidare« – både i förgivet tagna civiliserande roll(er) och det för fältet betydligt mer obekväma frågorna. Forskning inom olika discipliner kan på era sätt bidra till att belysa olika perspektiv. Även om en del inte hittas via sökorden ideell förening eller civilsamhällesforskning.
MALIN GAWELL är docent vid Södertörns högskola och har under många år studerat olika typer av organisationer i det civila samhället.